Standard-Erasmus dag 2: tisdag

Okej, lite på efterkälken som vanligt, men så gillar jag ju att hänga och dingla där.

Tisdagen började utan brandlarm -kors i taket. Istället började den med att jag trotsigt vägrade ta mig till föreläsningen i statsrätt utan fortsatte förbereda seminariet istället. Men det visade sig vara förgäves. Jag hade avsiktligt fokuserat på polisrättdelen och därför envisades den svettiga professorn med att leka med alla lagar som handlar om föreningsrätt istället. Hur nu det går ihop. Det blev i och för sig lite polisrätt ändå när han syrligt konstaterade att polisen här i England i princip alltid har stöd för sina ingripanden. Funkar inte lag 1 kan de använda lag 2 och fungerar inte den kan de använda lag 3. Eller lag 4. Inte konstigt att England ligger i toppen av kritik från Europadomstolen.

Nåväl, efter att ha våndats på seminariet genom att stirra upp i taket och undfallande mumla till svar gick jag till Common Room. Där kunde jag hämta mina betygsresultat. Det gick hyfsat bra, fick AB på allt förutom en uppsats i rättslära, denna hemska farsot som vi människor får dras med. Eller jurister i alla fall. Nåväl, dumdristigt intresserade jurister.

Efter att ha dragit mig själv igenom en tråkföreläsning och ett hyfsat jobbigt pass på gymet och skrivit ut några regnskogar på bibblan åkte jag hem till, tada, Pancake Day! Här i England har de en light-version av fastan och struntar således i gräddiga kumminbakelser med otydlig mandelröra utan kör på pannkakor i stället. Jag fick steka dem och hela lägenheten samt några från lägenheten bredvid gottade i de små miraklen Jag åt den typiskt engelska versionen som består av pannkaka dränkt i citronsaft och ett halvkilo socker. Mycket nyttigt och desto godare.

Sen var det dags för en annan tradition, dock inte en årlig sådan utan en vecklig. Eller hur man nu säger, Fredrik Lindström hade varit glad om han läst detta. Varje tisdag är det Erasmus-pub på the Eldon, en mycket engelsk pub nära campus. Där kan man trängas med alla andra små erasmusstudenter varje tisdag och dricka öl för 20 kronor (£1.50) glaset (pint). Det är alltid trevligt. Igår blev jag bjuden på kaka av en tysk herre och skrattade åt en spanjor som hade gjort en pancake-rap som hon försökte framföra stående på ett bord innan personalen skyfflade ut henne. Stackars Lucia.

Annars är det egentligen inte så speciellt där. Mest försöker man tränga sig fram och tillbaka genom den fullpackade - verkligen fullpackade - puben för att säga hej till alla som man inte har träffat på en vecka sedan förra puben. Men det är trevligt. En reflektion är att trots att engelsmännen är besatta av brandskydd (brandlarmet går om man bara andas på det, alla dörrar är branddörrar osv osv -

vänta, här passar en rolig anekdot in. Här i England har man vid sidan av sitt fanatiska intresse för brandskydd också en medfödd rädsla för inbrott. Av detta skäl sitter det kameror ÖVERALLT (ur vilka vissa uppmaningar strömmar, typ: ”lock you door”, ”beware of burglars”, ”be careful” - mycket underhållande faktiskt), alla hus har höga staket eller murar runt dem och på bottenvåningarna har alla fönster en metallstång som förhindrar någon från att komma in ens om man har krossat fönsterglaset. Fängelse säger vissa, trygghet säger andra.

Nåväl, den här metallstången gör det ju inte enbart omöjligt att komma in, utan även omöjligt att komma ut. Och det här blir ju lite knepigt med tanke på rädslan för bränder, för hur ska man kunna komma ut om brand uppstår (för att inte tala om hjärnskador pga brandlarmet)? Det engelska svaret är branddörrar. Eller, som säkerhetsstyrkemannen uttryckte det när en förälder ställde den oengelska frågan hur man ska ta sig ut:

Well, om din dotter är smart nog och håller alla branddörrar stängda så kan hon vänta på sitt rum i en timma innan branden tar hennes liv. Och då har brandkåren förmodligen redan hunnit komma.

Själv tänker jag bara att hur ska brandkåren kunna komma om brandlarmet inte går till dem utan till säkerhetsstyrkemän med tvivelaktig humor och intelligens.

Aja, det var ett sidospår. Min tanke var initialt att det är underligt att man har alla dessa branddörrar etc för att förhindra olyckor pga brand, men samtidigt tillåter att man trycker in ungefär ett och ett halvt tusen erasmusstudenter på en liten pub.

Efter erasmuspuben åkte jag hem, lekte med min Kubricks kub och skällde på min svenska vän som återigen gick hem till sitt förortsslott mitt i natten.

Till sist kan jag bara tillägga att du som har läst enda hit, om du återberättar allt för mig vid tillfälle så får du en present. Grattis, du har precis slösat bort fem minuter av ditt liv!