They don't really want to do it

Jag tror att jag är gjord av pengar. Eller, att jag var gjord av money money moooooney, men att ja nu har spenderat it all och är slut. Slut slut slut. Både på svenska och engelska.

Är hemma och det är söndag och himlen är mjölkig. Lyssnar på la musica och filosoferar, mera mera, och funderar, dumdristigerar och ska kanske plugga men sitter bara här, hära hära, och ska skicka mera epost fram och tillbaka och tillbaka igen. Men fingrarna springer så snabbt att ingen hinner med och till slut så är det bara slut kvar. Slut slut slut.

Men så är det söndag.

.Restart.

Pubrundan gick bra. Tröjan var väl sådär, hamnade i lite tjafs med några fulla engelsmän som inte ville köpa att jag var svensk utan trodde att jag var rasist (?) och jag tjafsade emot men gick där ifrån mumlande att jag ju för i helvete har en svensk jävla flagga i ansiktet. Sorry, språket var det ja. Vårdat, var det ja.

Sen så var det ju onsdag, torsdag, fredag. Inställda tyskar och inställsamma. Har skickat en massa cv:n och brev och skit och shoppat lite till. Dansat i en stor källare har jag också. Det var mörkt, rökigt och stökigt där nere. Man såg inte så långt. The Wire, ja, hmmm, undrar hur man ska tolka det. Tror att det var en massa droger där nere. Var nog ett sånt ställe. Massa hård musik och massa mindre hårda människor då. Också jag då, men det var kul.

Sen igår så gick jag från rummet till garderoben. Från en bar till en annan. Från en snobb till en snobb kan man säga. Baren the Room, som nog mer var en restaurang egentligen var fin, dyr och så där snoffsigt snobbig. The Wardrobe, numera något av en klassiker, är ju mindre restaurang och lite billigare, i alla fall om man dricker kaffe som jag av någon outgrundlig anledning gjorde igår, men dest mer snobbigt. Fast på ett musikaliskt sätt. Igår var det ett band, ganska trevligt faktiskt, som hette Chunky butt funky. Ja, nej, det är inte felstavat.



Att någon ens orkar läsa det här.. Jag orkar i alla fall inte skriva mer. So long