"Kanske är jag närmare startpunkten än vad jag synes vara. I desperat behov av förändring med ett innerligt sökande efter en identitet och ett konstant, enkelt leverne. När jag tänker på det så har jag alltid sökt efter förändring och förnyelse. I det andetag då jag bestämde mig för att börja plugga. I det dis då jag steg av tåget i Lund för att påbörja lumpen. När jag beslutade mig för att gå gymnasiet på annan ort.

Evigt nya chanser med oändliga möjligheter och potentiella framgångar. Men förändringen må bestå, målet är alltid detsamma. Och så här i elfte timmen blir det än tydligare att jag är samma.

Samma tokighet
Samma potentiella insikt
Samma poet
Samma mjukis
Samma målmedvetenhet
Och
Samma livsglädje

Glädje till destruktion och
omfattande mörker

Jag släcker lampan och håller persiennerna uppdragna. Ser knappt vad jag skriver i mörkret, trots gatlampans sken där utanför. Jag halvligger halvnaken i sängen. Har tänt ett par ljus. Med blocket i ena handen, stödjande mot knäet och med pennan i den andra handen skriver jag baklänges. Baklänges min definition av mig själv. Tänker att det kommer vara oläsligt nästa morgon. Lika oläslig som jag själv.

Och så kommer klyschorna: livet är som en stereo; ena dagen rock, den andra ballader. Oavsett de skiftande rytmerna med sina svallande känslor och budskap av olika art har Billy alla skivor samlade. Hela tiden. Det är bara att välja efter humör och smak.

Jag kommer ihåg hur jag ibland använde mitt skrivblock under gymnasiet till annat än studier. Jag kunde skriva saker som att jag saknade livet eller bara vackra och tragiska dikter. Pennan som vapen.

Vad jag stred mot var dock oklart. Kanske mig själv och min uppenbarelse. Kanske min historia, eller min framtid. Kanske ensamheten. Någonstans glömde jag bort kampen. Jag hittade mig själv, brukar jag tänka och säga. I lumpen stred jag mot min osäkerhet och rädsla och byggde ett betryggande och säkert fort. Utåt var det kanske ingen skillnad, men jag kände för en gångs skull allt det där som jag ville känna.

Jag blev det jag visste jag var.

Bra.

Smart, snäll, snygg och säker. Frid och fröjd. Allt paketerat i ett förträffligt litet liv med många vänner, ett vacker hem och goda resultat både i jobb och studier. Hurra! Korka upp och njut! Visst, det var rabalder på taket och sammanbrott efter tentor, men jag levde!

Och vart står jag nu? Har det bara varit en karusell eller fick jag upp ögonen?

Är det på riktigt?
Är jag på riktigt? Var det jag som lurades eller har jag varit lurad?

Bråk med definitioner kanske, men det är inte sak samma.

Jag har ett liv och jag vill leva det! Jag vill lyssna på rock ena dagen och ballader den andra. Och det gör jag. Men samtidigt står jag lika osäker som innan. Lika törstande efter samhörighet och kärlek. Jag kan ge det, men kan jag ta emot det?

Kan jag ta emot det?

Kanske borde jag bara stänga dörren. Ungefär som när man är på en fest. Alla skrattar och är glada, och så går jag plötsligt in i ett mörkt rum. Ser smuts och skuggor, kanske ett gråtande barn. Och så stänger man bara dörren. Går ut och stänger dörren.

Tillbaka in i värmen.

Visst, vetskapen kanske gror och man fryser kanske, men man har ju korkat upp. Tänk vilket slöseri det hade varit annars.

Livet går liksom vidare. Men tänk om jag lämnar mig själv bakom?"

Idag har jag haft en sk ledig dag. ENSÅKALLADLEDIG-Dag. Dvs, jag har i praktiken varit allt annat än ledig.

Eftersom det är dags för första seminariet imorgon - i sakrätt - så har jag haft att gå igenom idag. Jag har läst ut en av böckerna och läst lite till i de andra. Sen bänkade sig Mr R i min soffa och under ett par timmar nästlade vi oss in i djuristernas djungel.

Vete fan om vi hittade ur den. Jag försökte fly regnskogen mot storstaden för shopping av nytt cykellås, ett par dojjor och ett par byxor, förslagsvis jeans. Kom hem efter en vinglande cykelfärd på korr-L's cykel med ett paraply, tre t-shirts och en långärmad tröja istället. Jag mötte henne inne istan när jag insett att mitt fiskande i affärerna resulterat i fel slags fiskar och att solen gått ner.

Men det får vara bra ändå.

Har tänkt lite mer på skandalen också. Det stör mig fortfarande enormt vad den illvillige luffaren gjort. Men jag börjar nästan tro att det kanske är lugnt ändå. Folk i allmänhet verkar inte bry sig SÅ mycket. Men jag vet inte. Risken finns ju att journalisterna ältar det här ännu mer och skymmer debatten och framförandet av politiken.

I praktiken är ju det en större skandal: att media förvägrar ett parti att föra ut sin politik pga av vad en kille i dess ungdomsförbund gjort och att tre andra i partiet vetat om det. KG Bergström i rapport satt och studsade i stolen av exaltering som om han tagit ecstasy. Och allt i demokratins förtecken.

Och sen kommer sossarnas reaktion. Partisekreteraren säger att Leijonborg är som en våldtäcktsman och vår käre statsminister säger sedan att han inte har något som helst förtroende för det tredje största partiets ledare och menar att han inte ens skulle våga köpa hans bil. Det är också att förstöra politiken!

Och allt detta sitter statstelevisionen och alla de andra vänstervridna journalisterna och tuggar i sig så att fradgan flyger och för det sedan vidare till massorna. Lantz i P3 idag skrek, ja hon skrek faktiskt, ett flertal gånger ut att Leijonborg var en stor lögnare. "HAN LJÖÖÖÖÖÖG för oss". Hon ville föra ut detta budskap så gärna att hon mitt i intervjun av Reinfeldt ett flertal gånger avbryter honom bara för att påminna om vad som hänt i skandalen. Reinfeldt måste känna sig hedrad.

Men det som stör mig mest av allt är att en av mina partikamrater handlat så huvudlöst. Kan inte fatta att han gjort detta. Vad fan trodde han?! Att det inte skulle bli upptäckt? Och vad fan ville han!? Suck. Det förstör för ca 25 000 mer eller mindre aktiva folkpartister och ungefär 710 000 väljare.

Han borde nästan hängas. Tur att jag är liberal och därmed mot dödsstraff.

Aja, nog om det för idag.

Imorgon: Seminarium i sakrätt.

Idag har jag haft sokratisk lektion 3. Den handlade om tradition. För första gången har gruppen förpestats eller kanske till och med ärats med min stämma. Med svaret på en ytterst enkel fråga flög min röst genom salen där på andra våningen. Kanske studsade det mot lärarens huvud, för han sa inget, ställde bara en ny fråga till någon annan.

Kanske var det att jag inte talat tillräckligt högt. Jag är fortfarande inte helt hundra och hade minuterna innan trillat i mig ytterligare två röda av den trevlige pluggkamraten. Bara ingen tror att hon dealar till mig. Men i kanske-landets vrår är det väl ingen ovanlighet.

Min stämmas lovsång till omständigheterna och jungfrutur medförde dock att jag vågade svara på en till fråga. Ut ur skamvrån eller hur var det? Kanske tvärtom när jag tänker efter. Tillbaka.

Men det reder sig.

Sen så gick jag och fikade med Ms I. Det var trevligt. Hon inhandlade en mp3-spelare och sen bänkade vi oss på varsin sida om en gigantisk kanelbulle.

Sen så måste jag säga att hela skandalen kring folkpartiet stör mig enormt mycket. Inte bara är det djupt kränkande att LUFs pressekreterare har trängt sig in i socialdemokraternas interna nätverk och att det är brottsligt. Jag hoppas att han straffas för det. Men än värre känner jag över det därför att jag som i minimal mån är politiskt aktiv straffas för det också. Jag har åsiktet, värderingar och en vilja att förändra det här samhället till det bättre och så kommer det några illvilliga som genom sina gärningar förpestar valrörelsen för oss alla. Och inte minst för mitt parti.

Vi kommer ha det svårast av alla. Alla vi 20 000 som arbetar för ett samhälle som är mer jämställt, klokare och rikare. Det stör mig.

Men nog om det.

Imorgon: Plugg inför seminariet.

Jag höll käften på dagens sokratiska. Eller käften och käften. Jag snorade som en niagarafall och hostade som ett ånglok. Hur nu fan de hostar.

I alla fall.

Lektionen var väl sådär. Känner mig fortfarande inte helt pigg så jag var inte helt med på noterna. Men jag slapp ju säga nåt i alla fall. Den store trevlige men ack så auktoritäre Mr Z benådade mig.

Han är rätt lustig han, men mer om det sen.

Föreläsningen var inte heller nån höjdare. Vad den bestod av? Meningslöst babblande om mobiler och rättsfall av den store PM-rättaren Mr W och evigt snorande och tunnelbanedrömmande av mig plus lite hafsigt skrivna anteckningar i en hörsal på ekonomikum. Ja, jag vet att jag inte ska vara så negativ, så dåligt var det ju faktiskt inte. Men jag kan inte låta bli. Fick ju i alla fall lite röda piller av en gammal studievän.

Det blev ingen fika med Ms I. Varken hon eller jag hade tid eller ork med det fattade jag det som. Men vi ska ta det imorgon istället.

Jag kom inte fram till Reinfeltd igår. Jag ringde typ hundra gånger till numret som stod på internet och fick en upptagetton i örat. Till slut kom jag fram och kunde ljuga ihop nån fråga som de faktiskt verkade intresserade av. Inte för att jag hade ställt den, men jag kan ju inte gärna säga till växeln att jag bara vill skälla på utfrågarna. Men tiden var väl för knapp. Och lika bra var väl det. Annars hade det väl stått två SÄPO-vakter utanför korridorsdörren inom två minuter som forslat bort mig med förklaringen att jag hotat partiets, förlåt, rikets säkerhet.

Nu ska jag försöka plugga på morgondagens sokratiska om tradition. Suck. Plus att jag måste ta hand om tvätten och mitt numera dyngsura täcke som lär ta två år att torka. Dubbelsuck

Imorgon: Sokratisk lektion 3 och fika med I.

AAAAHHHH! Vad fan tänkte de!?!?!

Jag har inte pluggat så bra idag. Jag hade tänkt det men orkade inte först. Den lilla förmodade bakterieinfektionen håller i sig. Suck. Men jag har iaf läst rättsfallen och försökt studera lite i böckerna. Får väl ta det lugnt och hålla käften på morgondagens sokratiska. Inte för att det är nån risk, men…

Reinfeldt gjorde ok ifrån sig btw. Inte för att jag kommer rösta på honom men ändå. Blir bara omåttligt irriterad över att utfrågarna går hårdare åt honom än vad de gjorde åt t.ex. HSB. Ska kanske ringa in till telefonväkteriet när allt kommer omkring.

Imorgon: Sokratisk lektion 2 och föreläsning sen ev fika med Ms I.

http://www.maktmissbruk.se

Underhållande. Fast kanske ocskå det liiiiiiiiiiiite vinklat.

Jag tror jag har feber. Den har kanske gått ner lite nu, hade det förut idag och en massa igår men den håller i sig lite. Ms M har precis åkt hem. Det gick ganska bra. Nu kan vi bara arbeta på det så att det blir bättre.

Imorgon: plugg

Idag har min och en annan seminariegrupp haft introduktion i en fashionabel sal på andra våningen i det anrika universitetshuset som ståtar på sin kulle i centrala Uppsala. Om detta är en reklamblogg? Nja, men reklamera du gärna i en kommentar om du blir irriterad.

Anyway, introduktionen gick väl sådär. Varken kände eller känner mig så fasligt pigg. Och jag som hade tänkt mig färdas ut i Uppsalanatten istället. Nåja, får väl gå och lägga mig då.

Imorgon: Möte med Ms M och eventuellt utgång.