Teminus 24

PANG! Helt plötsligt slog insikten ner i skallen. Den har barrikerar sig bakom pannbenet och envisas med att lipa åt mig. Just nu sitter jag i ett avskalat rum. Ett opersonligt rum. Nästan någon annans rum. Alex var här och hämtade nycklarna för en halvtimma sen och hans cykel har redan flyttat in.

Vi satt, Alex och jag och Mathilda och Maria och Mandi och drack kaffe. Jag var lite konstig sa Mathilda. Mjo, sa jag, jag har sovit dåligt idag. Det var nog en lögn, nu när jag tänker efter. När insikten tänker efter.

Det pirrar i magen. Vet inte om det är på ett bra eller dåligt sätt. Insikten vägrar förklara.

I alla fall. Inatt blir sista natten som Väktargatanbo på tio månader. Ikväll och inatt ska jag festa. Sen imorgon åker jag till Italien. När jag kommer tillbaka har Alex flyttat in.

Alex var här och hämtade nycklarna för en halvtimma sen.

Sjukt.

Conform. Konform. Det låter tryggt, och det är det säkert också. Ordet påminner även om comfort, komfort. Men jag gillar det inte och jag stör mig på det. Människor som inte ser längre än sin egen situation och menar att allt annat är läskigt. Men kanske blir det lätt så. Vi är ju ett flockdjur.

Men det är klart, tankarna etsar sig fast i takt med kommentarerna och det är mycket som jag gjort som jag inte borde ha gjort och som jag ej har gjort som jag borde fått gjort. Konform. Hatar det.

teminus 26

Njach. Det här har ju inte hänt förut. Framför P3, bredvid en kaffekopp efter en tallrik med fil och müsli. Trött. Som få. Inte tröttare.

Jag sitter och planerar. Och packar. Tiden går verkligen fort nu. Rätt var det är kommer jag stå på Arlanda och allt som är nu blir då och sen bli jaha. Det kommer bli bra och underbart och så. Säkert. Men det är ju inte att det inte har hänt förut.

Idag går i alla fall packningen vidare, och det är ju märkligt bara det.

teminus 27

Fick en hälsning idag. Den var ganska trevlig. Lustigt med sådana hälsningar ibland, de kommer liksom plötsligt och på något sätt oväntat men ändå väntat och förväntat. Man ska inte bli förvånad av det oväntade. De sa man till och med på tv:n idag. Så jag borde nog inte heller bli förvånad över mina bravader idag. Jag landade, och det var oväntat och kul, men ändå rätt och hyfsat typiskt och därför väntat.

Med trallvänliga trummor och ljudliga tumpeter och gitarrer och röster som är härliga att lyssna på har jag spenderat dagen i dur. Det har varit leenden i ur och skur. Dansat med disken och tryckt med soffan. Vaggat lite asymetriskt innanför fönstret, åskådat barnen på lekplatsen. Ätit någon enstaka ruta choklad. Väntat på whiskyn, men den kom aldrig.

Och så har jag fått en hälsning:

benny starfighter. han gömmer sig HAN GÖMMER SIIIIIG. UNDER SÄNGER I GARDEROBEN DÄR HAN HITTAR PLATS! IBLAND SÅ MATAR HAN MIG OCH MATS! MAMAMA! MEN KUNGEN VILL INGET VETA FÖR DÅ KAN VI ALLA BLI SÅ FETA! MAMAMA!

jo, men så kan det ju också vara. När skiten som är lycka studsar ner istället för rullar in. Yes.

Jag har en plan. Jag vet att det här kommer bli hur bra som helst. Jag kommer ihåg att jag lovade mig själv att inte berätta för någon. Jag inser att jag nog kommer bryta det löftet. Jag förstår att det inte kommer göra så mycket. Jag vet att det kanske till och med är bäst så. Jag har en plan. Jag har en innerligt bra plan. Jag njuter när jag tänker på planen. Jag känner fjärilar när jag känner planen. Jag har en plan. Jag är Jippi!!

teminus 30

Vänta, måste ha nåt att käka bara (tankarna ekar i skallen, jag mumlar säkert för mig själv också)

Och så bort - och så tillbaka. Det smakar hjärtegott. Fjällbrynt och leverpastej, kan det blir mer svenskt?

I alla fall, det är ungefär en månad kvar tills jag lämnar landet nu. Och jag är i enormt behov av sol och värme. Eller så börjar jag bara bli uttråkad. Det är ungefär fyra veckor sedan jag slutade sommarjobbet och jag har i och för sig haft det bra sen dess. Jag har roat mig med en resa till Köpenhamn, Hamburg och Falkenberg och det gjorde lika gott som solen och badandet veckan efter. Men så drog regnet in och det börjar liksom bli tråkigt.

Så det gäller att roa sig. Ikväll har jag roat mig med att i tankarna och drömmarna pendla mellan Los Angeles, Bangkok, Lissabon, Florens, Nice, Philadelphia, Rom och Neapel. Illa värre.

Och så har jag svamlat:

Människan: jag drömde om oss. Vi var i paris. Det var trevligt. Vi borde åka dit.
Jag: Jag kan åka imorgon, baby
Människan: Då jobbar jag för att få ihop till vår hushållskassa, ju!
Jag: Men du, var inte så styrd, släpp loss! Vi kan äta maskrosor om vi vill. På livets vingar är inget omöjligt! Jobb, bah, vad är det? sa han, vi kan, kan, jag menar, skita idet!

Och strax:
Shit, jag har suttit vid datorn i en timma nu, mumlade han till henne. Jag har letat resor, inspiration. Letat drömmar och prospekt. Jag vill resa! Han tittade henne i ögonen. Snälla, res med mig. Kom till England och åk tåg med mig! Vi ska dricka billigt rödvin och poetiseras
(låter fantastiskt!)
- billigt rödvin är OK i frankrike. för det är ändå franskt liksom. -

Och vad har jag gjort i helgen?
- Jag har lagt tak, och fått blåmärken på benen. Det var det värt. Men det regnade lite idag-
- Du har du byggarebennypeppat inför soffihopskruvandet?
(Du kommer älska uppsala, ramla mellan husen bakom V-dala med en vinflaska, studentisera och nörda, hata vinden som blåser och älska studentlivet)
(JA!)
- Jag är alltid pepp inför att bygga saker<
(BRA)
- Känns liksom att man skapar något. Tänk dig: Benny vaknar på morgonen och tänker att idag ska jag föda en soffa.
(Blir perfekt!)
- Det kommer att bli en så sjukt bra soffa. Sen får vi provsitta den.
- Ja, men först måste vi välkomna den! Säga: godmorgon soffan, du har vaknat till en underbar värld och ska stanna hos __ ett tag nu. Hon kommer ta hand om dig. Du kommer bli omkramad och omfamnad, kanske avdammad och kammad. Du kommer få vänner, skrivbordet och sängen. Du kommer vara trött om mornarna och le om kvällarna. Sitsen är din mun och armstöden dina mungipor. Le för oss nu, soffa! Le! Ty du är vaknad!


Jag borde verkligen åka på semester. Fast så är jag ju redan på semester.

T - thirty three days

Igår var jag i Stockholm och för att komma dit tog jag ett tåg. I vanlig ordning blev jag nästan överkörd av en bil på vägen till stationen. Cykelhjälmstvång för galna juristcyklister vore kanske något att tänka på.

Men jag hann med tåget, det gjorde jag. Även det var på håret. Det räcker ju inte med att komma i tid till stationen, man måste fixa biljett också. Och maskinerna på perrongen är inte alltid de snabbaste. Så där stod jag mest och stampade med fötterna och flåsade efter min vansinnesfärd över Väderkvarnsgatan. Det satt en mamma med två barn på bänken bredvid maskinen också. De tittade konstigt på mig. Fast de tyckte nog å andra sidan att jag var konstig.

I alla fall. Maskinen spottade ut min biljett samtidigt som tågvärden blåste i visselpipan och jag studsade in i första klass och gick förbi ett visst kommunalråd mot vagnarna längst fram. Det var många vagnar att gå genom men jag hade sällskap av en följeslagare som följde mig. Hon orkade dock inte gå genom alla vagnarna och gav upp i den näst sista.

Och då händer det. Inte på vägen till vagnen, men väl där i vagnen, sittande på ett säte. Det är en GIGANTISK mal eller geting eller nåt. Såg inte riktigt vad det för en insekt men den var en g i g a n t i s k sak! Den försökte komma ut genom ett fönster som var stängt, den såg nog friheten där ute, susandes förbi i hundra knyck. Mitt i allt det förskräckta - min undangömda rädsla och sakens jakt efter frihet - satt också en stackars tjej som försökte jaga iväg saken.

Men det gick inte. Saken ville ut genom just hennes fönster. Tjejen kom till slut på den alldeles briljanta idén att öppna fönstret. När fönstret sen var öppet ville dock inte saken flyga ut. Nej, tänkte den säkert, jag vill ut här nere. Inte där uppe där det är öppet. Men tjejen gav sig inte. Hon tog sin dagstidning och förde saken mot fönstrets öppning.

Då tog vinden tag i saken och kastade den inåt vagnen och saken - som nu blivit en missil - träffade en tant i ansiktet.