"Kanske är jag närmare startpunkten än vad jag synes vara. I desperat behov av förändring med ett innerligt sökande efter en identitet och ett konstant, enkelt leverne. När jag tänker på det så har jag alltid sökt efter förändring och förnyelse. I det andetag då jag bestämde mig för att börja plugga. I det dis då jag steg av tåget i Lund för att påbörja lumpen. När jag beslutade mig för att gå gymnasiet på annan ort.

Evigt nya chanser med oändliga möjligheter och potentiella framgångar. Men förändringen må bestå, målet är alltid detsamma. Och så här i elfte timmen blir det än tydligare att jag är samma.

Samma tokighet
Samma potentiella insikt
Samma poet
Samma mjukis
Samma målmedvetenhet
Och
Samma livsglädje

Glädje till destruktion och
omfattande mörker

Jag släcker lampan och håller persiennerna uppdragna. Ser knappt vad jag skriver i mörkret, trots gatlampans sken där utanför. Jag halvligger halvnaken i sängen. Har tänt ett par ljus. Med blocket i ena handen, stödjande mot knäet och med pennan i den andra handen skriver jag baklänges. Baklänges min definition av mig själv. Tänker att det kommer vara oläsligt nästa morgon. Lika oläslig som jag själv.

Och så kommer klyschorna: livet är som en stereo; ena dagen rock, den andra ballader. Oavsett de skiftande rytmerna med sina svallande känslor och budskap av olika art har Billy alla skivor samlade. Hela tiden. Det är bara att välja efter humör och smak.

Jag kommer ihåg hur jag ibland använde mitt skrivblock under gymnasiet till annat än studier. Jag kunde skriva saker som att jag saknade livet eller bara vackra och tragiska dikter. Pennan som vapen.

Vad jag stred mot var dock oklart. Kanske mig själv och min uppenbarelse. Kanske min historia, eller min framtid. Kanske ensamheten. Någonstans glömde jag bort kampen. Jag hittade mig själv, brukar jag tänka och säga. I lumpen stred jag mot min osäkerhet och rädsla och byggde ett betryggande och säkert fort. Utåt var det kanske ingen skillnad, men jag kände för en gångs skull allt det där som jag ville känna.

Jag blev det jag visste jag var.

Bra.

Smart, snäll, snygg och säker. Frid och fröjd. Allt paketerat i ett förträffligt litet liv med många vänner, ett vacker hem och goda resultat både i jobb och studier. Hurra! Korka upp och njut! Visst, det var rabalder på taket och sammanbrott efter tentor, men jag levde!

Och vart står jag nu? Har det bara varit en karusell eller fick jag upp ögonen?

Är det på riktigt?
Är jag på riktigt? Var det jag som lurades eller har jag varit lurad?

Bråk med definitioner kanske, men det är inte sak samma.

Jag har ett liv och jag vill leva det! Jag vill lyssna på rock ena dagen och ballader den andra. Och det gör jag. Men samtidigt står jag lika osäker som innan. Lika törstande efter samhörighet och kärlek. Jag kan ge det, men kan jag ta emot det?

Kan jag ta emot det?

Kanske borde jag bara stänga dörren. Ungefär som när man är på en fest. Alla skrattar och är glada, och så går jag plötsligt in i ett mörkt rum. Ser smuts och skuggor, kanske ett gråtande barn. Och så stänger man bara dörren. Går ut och stänger dörren.

Tillbaka in i värmen.

Visst, vetskapen kanske gror och man fryser kanske, men man har ju korkat upp. Tänk vilket slöseri det hade varit annars.

Livet går liksom vidare. Men tänk om jag lämnar mig själv bakom?"

Idag har jag haft en sk ledig dag. ENSÅKALLADLEDIG-Dag. Dvs, jag har i praktiken varit allt annat än ledig.

Eftersom det är dags för första seminariet imorgon - i sakrätt - så har jag haft att gå igenom idag. Jag har läst ut en av böckerna och läst lite till i de andra. Sen bänkade sig Mr R i min soffa och under ett par timmar nästlade vi oss in i djuristernas djungel.

Vete fan om vi hittade ur den. Jag försökte fly regnskogen mot storstaden för shopping av nytt cykellås, ett par dojjor och ett par byxor, förslagsvis jeans. Kom hem efter en vinglande cykelfärd på korr-L's cykel med ett paraply, tre t-shirts och en långärmad tröja istället. Jag mötte henne inne istan när jag insett att mitt fiskande i affärerna resulterat i fel slags fiskar och att solen gått ner.

Men det får vara bra ändå.

Har tänkt lite mer på skandalen också. Det stör mig fortfarande enormt vad den illvillige luffaren gjort. Men jag börjar nästan tro att det kanske är lugnt ändå. Folk i allmänhet verkar inte bry sig SÅ mycket. Men jag vet inte. Risken finns ju att journalisterna ältar det här ännu mer och skymmer debatten och framförandet av politiken.

I praktiken är ju det en större skandal: att media förvägrar ett parti att föra ut sin politik pga av vad en kille i dess ungdomsförbund gjort och att tre andra i partiet vetat om det. KG Bergström i rapport satt och studsade i stolen av exaltering som om han tagit ecstasy. Och allt i demokratins förtecken.

Och sen kommer sossarnas reaktion. Partisekreteraren säger att Leijonborg är som en våldtäcktsman och vår käre statsminister säger sedan att han inte har något som helst förtroende för det tredje största partiets ledare och menar att han inte ens skulle våga köpa hans bil. Det är också att förstöra politiken!

Och allt detta sitter statstelevisionen och alla de andra vänstervridna journalisterna och tuggar i sig så att fradgan flyger och för det sedan vidare till massorna. Lantz i P3 idag skrek, ja hon skrek faktiskt, ett flertal gånger ut att Leijonborg var en stor lögnare. "HAN LJÖÖÖÖÖÖG för oss". Hon ville föra ut detta budskap så gärna att hon mitt i intervjun av Reinfeldt ett flertal gånger avbryter honom bara för att påminna om vad som hänt i skandalen. Reinfeldt måste känna sig hedrad.

Men det som stör mig mest av allt är att en av mina partikamrater handlat så huvudlöst. Kan inte fatta att han gjort detta. Vad fan trodde han?! Att det inte skulle bli upptäckt? Och vad fan ville han!? Suck. Det förstör för ca 25 000 mer eller mindre aktiva folkpartister och ungefär 710 000 väljare.

Han borde nästan hängas. Tur att jag är liberal och därmed mot dödsstraff.

Aja, nog om det för idag.

Imorgon: Seminarium i sakrätt.

Idag har jag haft sokratisk lektion 3. Den handlade om tradition. För första gången har gruppen förpestats eller kanske till och med ärats med min stämma. Med svaret på en ytterst enkel fråga flög min röst genom salen där på andra våningen. Kanske studsade det mot lärarens huvud, för han sa inget, ställde bara en ny fråga till någon annan.

Kanske var det att jag inte talat tillräckligt högt. Jag är fortfarande inte helt hundra och hade minuterna innan trillat i mig ytterligare två röda av den trevlige pluggkamraten. Bara ingen tror att hon dealar till mig. Men i kanske-landets vrår är det väl ingen ovanlighet.

Min stämmas lovsång till omständigheterna och jungfrutur medförde dock att jag vågade svara på en till fråga. Ut ur skamvrån eller hur var det? Kanske tvärtom när jag tänker efter. Tillbaka.

Men det reder sig.

Sen så gick jag och fikade med Ms I. Det var trevligt. Hon inhandlade en mp3-spelare och sen bänkade vi oss på varsin sida om en gigantisk kanelbulle.

Sen så måste jag säga att hela skandalen kring folkpartiet stör mig enormt mycket. Inte bara är det djupt kränkande att LUFs pressekreterare har trängt sig in i socialdemokraternas interna nätverk och att det är brottsligt. Jag hoppas att han straffas för det. Men än värre känner jag över det därför att jag som i minimal mån är politiskt aktiv straffas för det också. Jag har åsiktet, värderingar och en vilja att förändra det här samhället till det bättre och så kommer det några illvilliga som genom sina gärningar förpestar valrörelsen för oss alla. Och inte minst för mitt parti.

Vi kommer ha det svårast av alla. Alla vi 20 000 som arbetar för ett samhälle som är mer jämställt, klokare och rikare. Det stör mig.

Men nog om det.

Imorgon: Plugg inför seminariet.

Jag höll käften på dagens sokratiska. Eller käften och käften. Jag snorade som en niagarafall och hostade som ett ånglok. Hur nu fan de hostar.

I alla fall.

Lektionen var väl sådär. Känner mig fortfarande inte helt pigg så jag var inte helt med på noterna. Men jag slapp ju säga nåt i alla fall. Den store trevlige men ack så auktoritäre Mr Z benådade mig.

Han är rätt lustig han, men mer om det sen.

Föreläsningen var inte heller nån höjdare. Vad den bestod av? Meningslöst babblande om mobiler och rättsfall av den store PM-rättaren Mr W och evigt snorande och tunnelbanedrömmande av mig plus lite hafsigt skrivna anteckningar i en hörsal på ekonomikum. Ja, jag vet att jag inte ska vara så negativ, så dåligt var det ju faktiskt inte. Men jag kan inte låta bli. Fick ju i alla fall lite röda piller av en gammal studievän.

Det blev ingen fika med Ms I. Varken hon eller jag hade tid eller ork med det fattade jag det som. Men vi ska ta det imorgon istället.

Jag kom inte fram till Reinfeltd igår. Jag ringde typ hundra gånger till numret som stod på internet och fick en upptagetton i örat. Till slut kom jag fram och kunde ljuga ihop nån fråga som de faktiskt verkade intresserade av. Inte för att jag hade ställt den, men jag kan ju inte gärna säga till växeln att jag bara vill skälla på utfrågarna. Men tiden var väl för knapp. Och lika bra var väl det. Annars hade det väl stått två SÄPO-vakter utanför korridorsdörren inom två minuter som forslat bort mig med förklaringen att jag hotat partiets, förlåt, rikets säkerhet.

Nu ska jag försöka plugga på morgondagens sokratiska om tradition. Suck. Plus att jag måste ta hand om tvätten och mitt numera dyngsura täcke som lär ta två år att torka. Dubbelsuck

Imorgon: Sokratisk lektion 3 och fika med I.

AAAAHHHH! Vad fan tänkte de!?!?!

Jag har inte pluggat så bra idag. Jag hade tänkt det men orkade inte först. Den lilla förmodade bakterieinfektionen håller i sig. Suck. Men jag har iaf läst rättsfallen och försökt studera lite i böckerna. Får väl ta det lugnt och hålla käften på morgondagens sokratiska. Inte för att det är nån risk, men…

Reinfeldt gjorde ok ifrån sig btw. Inte för att jag kommer rösta på honom men ändå. Blir bara omåttligt irriterad över att utfrågarna går hårdare åt honom än vad de gjorde åt t.ex. HSB. Ska kanske ringa in till telefonväkteriet när allt kommer omkring.

Imorgon: Sokratisk lektion 2 och föreläsning sen ev fika med Ms I.

http://www.maktmissbruk.se

Underhållande. Fast kanske ocskå det liiiiiiiiiiiite vinklat.

Jag tror jag har feber. Den har kanske gått ner lite nu, hade det förut idag och en massa igår men den håller i sig lite. Ms M har precis åkt hem. Det gick ganska bra. Nu kan vi bara arbeta på det så att det blir bättre.

Imorgon: plugg

Idag har min och en annan seminariegrupp haft introduktion i en fashionabel sal på andra våningen i det anrika universitetshuset som ståtar på sin kulle i centrala Uppsala. Om detta är en reklamblogg? Nja, men reklamera du gärna i en kommentar om du blir irriterad.

Anyway, introduktionen gick väl sådär. Varken kände eller känner mig så fasligt pigg. Och jag som hade tänkt mig färdas ut i Uppsalanatten istället. Nåja, får väl gå och lägga mig då.

Imorgon: Möte med Ms M och eventuellt utgång.

http://www.enpartistaten.se

Intressant om än vinklad läsning. Makes one think. Tänk motsatt också bara så att du inte blir helt hjärntvättade.

Så var det DAGS! Idag har jag varit på registrering. För tredje gången stegade jag in på gamla juridicum och sa kort och gott att jag visst skulle vara med den här terminen. Sen fick jag punga ut med 280 kronor för lite material osv.

Det satt en liten väktare i hörnet där i Grotiussalen. Vad han gjorde där, det var lite oklart. Kanske skulle han vakta alla de miljoner som institutionen håvade in på materialförsäljningen. Kanske skulle han se till att anstormningen av studenter inte blev så massiv för de tre damer som med all sin yrkesheder och korrekthet sålde materialet eller prickade av de våldsamma studenterna på listan. Kanske hade han paus och ville slappna av lite i en lugn lokal, för folktomt var det. Ja, bortsett från de tre damerna, väktaren och jag och Mr R då.

Vi hade gått till institutionen lite senare än vi hade kunnat och klokt var väl det. Gick hur smidigt som helst jämför med tidigare terminen när jag likt de flesta andra blodsugande jurister hängt på låset.

Lite senkommen var jag därför när jag sedan mätte upp Ms R på stan och vi begav oss till Café 018 för ett slags firande. Det var nämligen där vi hade fikat bland de första gångerna för ett år sen. Vi skrev till och med in oss i caféets gästbok. Vi hade tänkt göra det igen, men vi blev avbrutna av vår egen företagsamme stockholmare från Iran. Men trevligt var väl det iofs.

I övrigt bjöd inte dagen på så mycket. Bortsett från en begynnande halsont. Och jag som hade tänkt aktivera mig fysiskt. Nåja, får väl skjuta på det.

Imorgon: Introduktion till T3 i Universitetshuset

..då ska vi se om vi kan ro igång den här skutan då. Sitter i solskenet vid mitt fönster, du vet fönstret mot världen, försöker filosifera, försöker begrunda. Sätter mig och skriver istället.

Idag är sista dagen på sista veckan på sista sommaren. Sista dagen på det sista av det mesta när jag tänker efter. Men det är ju det som är så underbart med livet antar jag. Eller antar och antar, så är det. Rätt och fel, allt på en gång. Det blir en hejdundrande pannkaka i slutet. Sylt nån?

Som en gigantiskt förlossning har det varit dock. Velande satt jag runt hörnet och undrade om jag nånsin skulle förlösas, men som på en given signal tog vi oss i kragen och drog oss ur. Perverst? Kanske, men välkommen till livet.

Jag krälade mig ur det stora skötet, navelsträngen klippte jag själv och nu står jag här, rentvättad och med det sista glaset vin i handen. Verkligheten tejpade fast sig själv runt huvudet, den river och sliter. Blodet rinner. Sylt nån?

Var på V-dala igår. Bland fem miljarder reccar och annat pack utklädda till allt från flytande dykare via cykelfantaster till östgötariddare. Med norrköpingsmålet i mun stred de tappert. R och jag stod och snackade med några inventarier och inte blev vi klokare för det. Men det var det nästan värt. Även om promenixen hem var lite väl.

När jag väl kom hem skymtade jag sen Pontus Pilatus och jag förstod att pannkakan snart var klar. Mjummy.

Men det känns skönt att komma igång igen. Jag är ganska taggad inför T3. Konstigt det där. T2 slutade ju som den slutade. Det var en annan pannkaka, eller snarare en liten plätt när jag tänker efter, men ändå. Fast det känns skönt och komma igång igen. t3, here I come.

"Och den orädde lille juriststudenten tar sats och tar ett språng in i den tredje terminen. De orädda små ögonen ser dock inte hindren. Och där springer han, oj, han snubblar, oj oj oj oj, hur ska det här gå? Och nu ramlar han också. Det där kan inte ha varit skönt. Nåväl gott folk. Om man springer fort utan att se sig för kan det mycket väl stå en T3 i vägen som stjälper allt. Låt det bli läxan för idag. Och nu över till vädret"

Imorgon: Ingen aning. Ny vecka, ny termin, nytt liv?

Sylt nån?

Terminsstart. Snart. Sommaren har varit lång men kort, intensiv men händelselös. Därav frånvaron av bloggande. Det har helt enkelt inte funnits tid. Men med två terminer på juris kandidatprogrammet vid Uppsala Universitet är det snart dags för en tredje.

En tredje chans i den akademiska världen. Känn ingen sorg för mig Uppsala. Men varför skulle den?

Anyway, var i Helsingfors i helgen. Det var ju en upplevelse. Om det inte var för det mindre vackra språket skulle den vackra staden vara en högst beboelig stad. Inget fel om språket, men för en som inte förstår det ter det sig minst sagt hackigt och mer eller mindre fult. Men vad är språk?

Helsingfors bjöd på ett kärt återseende och en mängd aktiviteter. Sommaren sista resa? Vem vet. Snart börjar ju i alla fall studierna. T3, även kallat väggen. Måste köpa litteratur snart.

Bjuder på lite bilder från Helsinki.

Rapport från en gryt-hjärna

Bra! Besked är bra! Vi sidan om cykelkrascher, stress på jobbet och bombnedslag i korridoren är det de små sakerna som avgör vardagen.

Om mindre än en månad börjar plugget igen. Termin tre med allt vad det innebär. Ikväll flyttade en ny kille in i korridoren. En utbytis. Såg rätt torr ut. Ungefär som en ortodox jude. Han uppskattade nog inte kondomerna.

Men besked är bra. Då vet man hur man ska förhålla sig. Förhålla. Men vad är besked egentligen. Kanske existerar de inte. När man inte får de rakt ut tolkar man obeskeden. De blir liksom beskedliga. Om än aggressiva.

De slår mot tinningen.

Om tre veckor Helsingfors. I tre veckor jobb. Om tre år nästan slut.

Jag är slut. Slut. På engelska nästan.

Överge inget och du har allt kvar. Så mycket att du inget har till slut eftersom allt du bär är saker från det förflutna. Träffade mitt ex idag.

Tiden ringer medan besked slår mot tinningen. De är fan inte beskedliga.

Nä, jobb var det ja.

Inga kommentarer.

Fast om man är dålig på en sak, kan man då klaga på andra för att de är dåliga på samma sak? Jag menar, låt säga att jag har dåligt morgonhumör, kan jag då klaga på att nån annan har det?

Men jag har inga kommentarer till de som inte vill ha några. Och ta det inte som en kommentar!

Tankarna ekar i huvudet. Spräck dina trumhinnor och gå döv genom livet. Basen gör dig gott. Låt alla blommor dö.

Kom hem från jobbet en dag och köket var i kaos. Punkt. Var tvungen att städa upp resultatet av städningen. Vi städar hela livet. Jag kommer aldrig bli kvar. Vart stod saltkaret nu igen? Jag har inte strött tillräckligt med salt än.

Men jag har inga kommentarer har jag ju sagt!

För övrigt kan jag berätta att jag kommer bli alkoholist, jag har sagt det förut, jag vet, men det tål att upprepas. Det är inte så att jag dricker mycket, för det gör jag inte (kanske är det ett tecken på kommande alkoholism också), men jag känner ibland för att dricka bara för att slippa vissa saker. Alkoholen som flykt. Alltså.

Låt de arktiska aporna kyssa mig.

Alltså. Inga kommentarer