Välkomstprogrammet

Idag har det varit välkomstprogram. I vanlig ordning begav jag mig i morgonens timma mot den stora studiestaden norr om Stockholm. Det var ett vackert välkomstprogram. Fyllt av både vacker klassisk musik som fick mig att rysa där i den vackra universitetsbyggnaden och galna studenter. Ett välkomstprogram fyllt av både förhoppning och framtidstro. Och Uppsala är nog rätt. Helt rätt.

Dessförinnan hade jag shoppat de sista böckerna jag behövde på Jontes, den juridiska föreningens lokal, för över tusenlappen. Nästan 2500 har jag lagt ner nu. Men det är det kanske värt?

De går väl att säljas nästa år. Annars har jag spatserat på Uppsalas gator i solskenet. Det har varit mycket vackert väder idag och jag har haft en lätt medvind. Men det har börjat torna upp sig ett ganska stort moln i horisonten. Och den rusar fram i orkanfart. Det stora molnet stavas flytt.

Jag har nog begått ett misstag som har tackat ja till jobb i helgen, och nu är det för sent för att ändra på det. Pappa sa visserligen att han skulle hjälpa på fredag. Men det är efter hans jobb. Och hur blir det med möbler? Jag har ju knappt några möbler. Och även om jag hade eller ska köpa, hur ska jag transportera dem till rummet? Och när? Problem, problem, problem. Och jag vill bara sova bort min oro, bort min pest. Och vakna till en värld fylld av flärd.

Men det får väl bli en annan dag. Fast det löser sig nog. Kanske tar molnet en annan väg...

Imorgon: Information i aulan och hämtning av nycklar till rummet.

Planering, Shopping och Reccemottagning

Jag har åkt buss själv två gånger idag. Alltså, bara jag och chauffören. Men det har varit en dag fylld av sång ändå. På gatorna i Stockholm och i den Upländska natten. Och vädret har varit underbart.

Imorse begav jag mig in till den lilla storstaden Stockholm för att planera vad Johan ville kalla Stockholm Mentorship Programme. Men jag protesterade. Vi får komma på ett annat namn. Fast vi var hyffsat produktiva ändå. Och jag ska försöka få med Johanna på ett hörn. Hon skulle nog kunna behövas.

Sen begav jag mig norrut till Uppsala. Ut på shoppingrunda. Efter en egenhändigt producerad undersökning av priserna på kurslitteratur för juris kandidat utbildningens första termin kom jag fram till var jag skulle köpa vilka böcker. Ja, jag vet att jag inte skulle köpa några egentligen, men det bara blev så. Kanske blev jag, gud förbjude, distraherad av de trevliga V-Dalingarna? Men över tusenlappen brände jag i alla fall. Och mer blir det imorgon.

Sen var det Reccemottagning. Och vad ska jag säga? Flummigare ställe får man ju leta efter. Det kändes bra till en början; avslappnat och laid back. Men det blev nästa för mycket. För mycket flum. För mycket garv. För mycket oseriösitet. För mycket ironi. För mycket av allt det där. Kanske bor det en liten snobb i mig ändå. Och ett tag ville jag nog bara gå hem. Och byta nation. Till nåt snobbigare. Men jag får se. Det går ju att byta om jag känner mig kvävd av det oseriösa i framtiden. Men det får framtiden utvisa.

Uppsala växer på en. Nästan bokstavligt. Det känns nästan som att dess rötter slagit fäste i mig. Att dess å runnit rakt in i mitt hjärta. Men det går ju i vågor. Som vattnet på ån. Och jag vet inte än. Men dagen har varit lyckad och idag har jag trivits. Men det är en dag imorgon också. Tänk vad jag saknar Mickis. Nästan beroende.

Imorgon: Välkomstprogram och shopping

Inspark del 2

Himlen är vacker. Moln är vackert. Om än tungt. De väger tungt på jordens axlar med sin vackerhet. När de tunga fluffiga molnen vilar nära så nära över marken känns det både tungt och tryggt.

Det var dåligt väder när jag åkte till Uppsala imorse och det var dåligt väder när jag var där och kanske lite bättre efter. Jag vet fortfarande inte om det kanske var ett misstag att åka dit idag. Det kändes så länge. Det var visst ett tema som ingen berättat för mig och jag hade ju uteblivit från de flesta aktiviteterna. Men det blev nog ganska bra ändå i slutändan, även om jag undrar om det kanske inte var lite bortkastad tid.

Det var baywatch-tema, och min kreativitet manade mig att ta sönder en liten kartong, sätta fast den på ryggen och leka haj. Det gick nog ganska bra och det var trevligt. Om än blåsigt. Och jag känner att jag kanske inte kommit in ordentligt i gruppen. Men vad spelar det för roll? Jag vet inte. Jag var ju där ändå.

När man åker buss och molnen hänger tungt. Vilar tungt. Vilar vacker, underbart. Och det blåser. Då saknar jag lumpen. Så får jag en lumpen känsla. Jag tror nog att det är blåsten som gör det. Så var det nu ikväll i alla fall. När jag i blåsten for genom ett mörkt, med moln tungt, landskap så blåser de gamla känslorna i mig. Intar och invaderar mitt känslomässiga fort. Imorse var det nog gråheten som gjorde det. Men lumpen for genom mina vener och tankar i alla fall. Och jag saknar det fortfarande. Mycket. Enormt mycket.

Det är fortfarande mycket kvar. Mycket kvar på livet och ensamheten. Jag står stadigt idag. Trots blåsten. Och det är skönt att vara ensam, sin egen herre. På täppan? Men jag saknar nog lite companionship, om jag får bli personlig. Aja, jag sjunger. Med.

Imorgon: shopping och reccemottagning

Film med Angelica

Ok, jag vet att direkt har något att göra med juridicum eller min högskoleutbildning, men jag kollade på film med Angelica i Farsta. Trevligt, trevligt.

Peter ringde idag också och frågade vart jag var. Igen. Jag sa att jag tyvärr inte kunde komma idag heller, och jag lät nog vänligare den här gången. Men nu ikväll har jag förberett baguette och jag har köpt vindruvor och nektariner till imorgon. Till Picknicken. Blir nog bra.

Ska nog ladda för den nu. Är riktigt trött. Och också lite nervös. Allt tjat från vänner om flytten och alla tankar på perfektisarna har fått mig att bli lite nervös inför flytten i nästa vecka. Inte flytten som sådan men hur det kommer att vara i korridoren. Men det ska nog gå bra.

Imorgon: Piquenique

Jobbet

Idag har jag jobbat. Det var ett tag sen sist. Men livet på ICA är sig likt. Även om de nu har sänkt priserna på en massa varor. Fast mellan dig och mig kan jag berätta att det har blivit prishöjningar på några av varorna. Och det bara lokalt. Men men, de vill ju tjäna pengar. Och vem vill inte det?

Och jag kan ju tillägga att ICA har pressat priserna gentemot leverantörerna. Så har det ju varit. Och leverantörerna/producenterna har ju inte varit allt för glada med det.

Det har inte snurrat så många tankar kring min kommande hemstad Uppsala. Även om det har varit några. Det jag skrev igår om att det är ett lugnare tempo stämmer visserligen, men idag, när jag fått suga på karamellen ett tag, är jag inte säker på att det är alldeles bra. Det är svårt att sätta ord på hur det känns. Måste nog suga ett tag till på karamellen.

Peter ringde idag, min ena fadder. Han undrade vart jag var. Men jag svarade inte, utan ringde upp honom sen efter jobbet. Egentligen var jag dum som var så kort och formell i tonen. Jag borde ju sagt som det var. Inte för att jag ljög. Men det där med sannning är ju så svårt. Han fick nog bara intrycket av att jag inte var så intresserad av att följa med. Det är ju bara det att jag av någon underlig anledning inte prioriterat det. Vilket jag nog egentligen vill och borde. Men men, det kommer fler chanser. Det sa till och med Sara på jobbet idag.

Nu har jag ont i huvudet. Vilket är mycket ovanligt. Har kanske det en gång om året. Men det var väl dags. Förresten. Idag kom en kär (?) gammal känsla på återbesök: känslan av saknad. Mitt hjärta slår fortfarande tunga slag för lumpen. Jag saknar mina lumpare.....

Imorgon: Film med Angelica

Inspark dag 1

Det regnade när jag begav mig från Bålsta till Uppsala idag. Men trots det så har vädret varit ganska bra; det sprack upp efter bara någon timma i Uppsala. Men molnen och enstaka regnskurar envisades ändå under hela dagen.

Det var alltså första dagen på insparken för oss juridikstudenter idag. Vi delades in i grupper som egentligen hela helgen ska samla ihop poäng och vinna i slutet vilket jag tror är på måndag. Det var kul. Jag kände ingen i gruppen men de verkade riktigt trevliga. Vi skrev en snappsvisa där jag spelade häst, vi spelade teater där jag var björn (ser ni ett tema?), jag och Pia (tror jag hon hette) lurade några av dommarna att vi var faddrar och vi har sjungit och haft allmänt kul.

Så på så sätt är det väl lite tråkigt att jag inte är med ikväll på maskeraden/nationsfestandet. Men det kommer fler tillfällen. Utbildningen är ju fyra och ett halvt år. Så därför tycker jag inte att det är hela världen att jag inte kommer vara med imorgon eller på söndag heller. Men på måndagens piquenique kommer jag.

Perfektisarna existerar! Verkligen. Man kan inte säga annat idag. Jag menar, en av killarna i gruppen har redan - på två år - pluggat ihop 200 poäng och en magisterexamen. Snacka om galning (perfektis). Men han var trevlig ändå, som alla andra.

Stämningen är värd att beröra. Det är en avslappnad stämmning. Ingen hysterisk lära-känna-alla-stämning, utan man bara är och lär känna varandra i lugn takt. Och det är ju skönt. Men samtidigt så känns det som att folk inte egentligen engagerar sig och inte bryr sig. Fast vad kan man förvänta sig? Vi känner ju inte varandra. Och de är perfektisar. Och jag är ju likadan.

Vi är perfektisar? Inte jag, jag kunde inte ens stava till Siciliansk (eller hur det nu stavas?).

Det var soligt när jag kom till Bålsta. Himlen lös alldeles mörkt och knappt en moln syntes som trotsade solen och himmelen. Men regnet kommer nog tillbaka.

Imorgon: Jobb

Registreringen

Det gäller att ha is i magen och hålla paniken inne. Att stänga in den. Så känns det nu. För även om jag har fått något utav blodat tand och verkligen ser fram emot min kommande utbildning till jurist vid Uppsala Universitet så gömmer det sig en panik någon stans djupt därinne. Att plugga vid ett universitet verkar både skrämmande och lovande.

Idag var det alltså registrering. Jag gick upp klockan sex efter en ganska sömnlös natt och begav mig till Uppsala. Innan registreringen gick jag förbi ett lite torg vid Åhléns varvid en man spelade på ett dragspel. Musiken verkade gungig i mina öron och jag mådde nästan illa som om att jag var sjösjuk. Och detta på torra land. Det som orsakade det var nervositeten. Har nog aldrig varit så nervös. Jag som annars brukar vara så lugn. Men den släppte när jag väl var där.

Registreringen gick fort och jag betalade efter lunchen 100 kronor till en recceförman för nollningen/insparken aka Recceveckan. Som jag dock inte kommer närvara på till 100 procent. Jag ska jobba på lördag och eftersom jag ännu inte fått flytta in i mitt studentrum ute i Flogsta bor jag kvar i världens ände Skokloster från vilket det inte är särskilt lätt att ta sig någonstans på helgerna. Så det hade inte funkat att närvara i helgen i vilket fall.

Hamilton, min lumparpolare, mötte jag idag och vi pratades vid lite. Det känns ändå lite skönt att känna någon. Och på vägen hem visade det sig att Ville också ska börja plugga till jurist. Så...

Men ändå så finns det en liten del av mig som längtar till Lund. Fast vi får se hur det blir med det. Uppsala lockar definitivt efter dagens introduktion i magistern av studierektorn.

Imorgon: inspark