AAAHHH! Vad fan är det med universitetsstudier och tentor?!?! Eller framför allt, vad är det med Uppsalas jur kand och tentor? Vem fan kom på idén med terminstentor? Aja, man skulle ju kunna säga att det blir bättre och bättre: för varje dag som går blir det en dag mindre fylld av oro.
Idag är det bara 26 (!) dagar kvar med ångest…
Förresten så måste jag säga att jag har ganska dåligt samvete över att jag inte åkte till Västerås och gick på min brorsas bands spelning igår. Men det var bara inte läge. Hade varit grymt kul.
Min brorsa är enormt cool! Han spelar i ett band, har bra betyg och tjejerna verkar flockas kring honom. Ska nog ta och bjuda hit honom till Uppsala igen snart.
Men att jag inte kunde åka till Västerås igår känns verkligen tråkigt.
Sorry brorsan!
Sen nån gång efter midnatt kom vi på den då alldeles brilljanta idén att vi skulle gå ut på nattklubb och tassa omkring på dansgolvet. Problemet var bara att valet av ställe givetvis mer såg ut som en sovjetisk matkö än ett, nåväl, fashionabelt uteställe. Kön var en halvmil lång och den vaktades av stora bolsjeviker.
Så det blev en runda förbi gatuarbetena på Drottninggatan för ett kärt återseende istället. Sedan ett intressant isländskt svärande på bankomaterna vid stora torget och en promenad hem med invandraren.
Hehe, tro inget dumt nu, jag har inget emot invandrare. Mitt politiskt korrekta jag var bara tvunget att tillägga det
Jajuste, sen så var det pinsamma sms också. I vanlig ordning. Nån som har lust att uppfinna ett fyllelås till mibiltelefoner?
Idag: Pm-plugg, igen. Pm är som virus. När man blivit av med en muterar de sig och återuppstår i nya skepnader. Suck.
Imorgon: Ingen aning.
När jag var lite yngre än vad jag är nu så var jag med i ett politiskt ungdomsförbund. Fråga mig inte varför men jag tror att det hade nåt att göra med en fix idé jag fick. Jag bestämde mig av någon outgrundlig anledning för att det var viktigt att bestämma vad jag tyckte och lika viktigt att deklarera det med ett medlemskap i en hjärntvättarorganisation.
Det jag gjorde var att jag fixade material från alla de stora politiska ungdomsförbunden och försökte få dem att värva mig med sina skönmålningar. Efter mycket möda bestämde jag mig så småningom för vad jag tyckte och har väl i stort behållit den inriktningen sedan dess.
Visst, det har varierat lite fram och tillbaka, men trots funderingar på att säga upp mitt numera partimedlemskap, så är jag fortfarande betalande medlem. Det var kul till en början. Jag gick på utbildningar, höll manifestationer med andra på Stockholms gator och åkte på konferenser i andra delar av landet. Givetvis föll jag för en av flickorna i ungdomsförbundet också
Ironiskt nog så var det kärleken som till slut motade bort mig från den aktiva politiken. Trots inviter från höjdare som t.ex. riksdagsledamöter att debattera mot dem (kanske ville de debattera mot mig därför att jag var ett lätt kort, vad vet jag) så höll jag mig borta.
Nåväl, nog med historia. Igår på seminariet så vaknade agitatorn i mig till liv igen. Jag slog näven i bordet och förklarade att vi tamejfan måsta ta ställning för vilkas intressen (i det här fallet barnens eller föräldrarnas) som ska sättas i främsta rummet.
Och ni som var med: jag står fortfarande kvar vid min ståndpunkt att FB minsann kan slängas i papperskorgen. Ärligt talat, den suger!
Lyssnar på Sinnerman med Nina Simone.
Fascinerande kvinna det där. Under hennes första offentliga framträdande – vid tio års ålder – fick hennes föräldrar inte sitta längst fram för att de var färgade. De blev på grund av raslagarna i amerikanska södern på den tiden tvingade att sitta längst bak i salen. I protest mot detta vägrade Nina, eller Eunice Kathleen Waymon som hon egentligen hette, spela tills hennes föräldrar fick de platser de förtjänade.
Fascinerande och berörande.
Men syndarmannen hjälpte. Börjar äntligen piggna till lite. Ögonlocken stred mot min vilja: de tvingade sig ner, skickade order till munnen att gäspa och manade benen att ta mig till sängen. But the power of the mind is strong. My mind is strong. Too strong.
Så jag diggar istället. Niiiiiice. Fan alltså, jag är så jävla trött. Ursäkta mitt språk, men jag är så jääääääävla trött. Väser som gösta.
E i klassen log för övrigt idag när jag sa ”din polare Togge” till Mr Sportnörd. Visste att han skulle göra det. Skoj skoj.
Ibland undrar jag förresten hur folk hittar hit och vad det ger dem att läsa mitt svammel. Det kan ju knappast ge något. Eller? Jag uppmanar dig att träda fram och bekänna färg!
VIK HÄDAN ANONYMITET!
Suck, när ska tröttheten försvinna? Försvinna försvinna. Hmm, vackert ord det där. Allt försvinner så småningom. Det vackra saknar man, men då det försvinner blir det samtidigt också i tanken och hjärtat evigt. Försvinna för att evighet vinna. Tihi. Ja, jag är trött...
Och jag som har seminarium imorgon i vanlig ordning. Typiskt bara att jag är alltför samvetsgrann för att skita i att läsa på. Ett jävla skit det där. Ok, alltså, jag tycker det är ok att komma oförberedd till ett seminarium om man inte har haft tid. Absolut. Och det har jag också gjort även om det kanske inte har märkts. Men vete fan om det är ursäktbart att inte komma förberedd bara därför att man hellre spenderat kvällen åt att stirra ut genom fönstret och lyssna på musik och plikttroget läsa lite skönlitteratur.
Stirra, lyssna, läsa.
Fan, nu låter jag ännu mer som en tråkmåns.
Pilutta dig!
Förresten, vem fan skrev dagens seminarieuppgift?! Spunk i väggarna? Fru Bruthal? Herr Påver?! Haha, det är nästan så att det är roligt.
Fast bara nästan. Är för trött för att skratta.
Imorgon: Första barnrättsseminariet
Sen så tog jag en sväng ner till Strängnäs under lördagen och stannade där över fars dag. Kul med tre generationer under samma tak sådär även om farfar börjar bli lite gaggig och farsan alltid ska vara så jävla envis. Men det var trevligt det också, åt god mat och umgicks och kopierade släktträdet. Eller stamtavlan. Kalla det vad du vill. Det som framgår av den är att på en sida av släkten har vi hittat oss tillbaka ända till slutet på 1200-talet och en borgare vid namn Engelbrekt, förmodligen farfar till frihetskämpen med samma namn. Men det var länge sen det.
Hjulstabron på väg till Strängnäs
Minsupersöta lilla minisyster För övrigt har det gått sex veckor nu. Tiden rullar på, fram och över oss.
Imorgon: egna studier med R
Gösta Ekman höll föreläsning i måndags. Med teatralisk pedagogik och ett evigt upprepande hamrade han in kunskapen i våra små djuristhjärnor. I grön kostym, direkt från dramaten lutade han sig fram som en fågel, spottade ur samma ord minst tre gånger ”BODELNING!! Bodeeeeelning! BOOOOOOOOdeeeeelning!” spott spott spott.
Roligt.
Men reptilhjärnorna vaknade istället. Bakom mig satt ett par flickor som inte såg Gösta utan snarare en humoristisk djävul. Jag fattar inte det faktiskt. Hos oss på juristprogrammet här i Uppsala har vi i praktiken frivilliga föreläsningar. Jag tror att det står i nåt bortglömt dokument nånstans att vi egentligen har närvarokrav på föreläsningarna. Eller kanske inte. Jag vet inte. Men det spelar i vilket fall ingen roll. Det är ingen närvarokontroll.
Titta han rimmar! :) hehe.
I alla fall. De små flickorna, sorry, det ligger verkligen inget könsförakt i det, jag säger små flickor därför att deras beteende var mycket infantilt, andaaaas. Suck. Ingen kommer fatta det här. Änyway. Hehe, svengelska. I alla fall (FÖR FYRTIOELFTE GÅNGEN – det kommer inte bli nån skrivare av mig, det märker jag) Suck. Igen.
Nytt försök:
Tjejerna som satt bakom mig satt och fnittrade åt Gösta och klagade över familjerätten nästan hela föreläsningen. Jag ville bara ställa mig upp mitt i föreställningen (ursäkta Sickan) och högljutt säga ”Men om det nu är så jävla tråkigt att sitta här, GÅ HEM!!!!!”
Men det vore ju bara fånigt. Nästan som en rättshaverist typ. Fast det passar kanske oss jurister.
Aja, det visade sig i alla fall till slut att smygrassen i min seminariegrupp tillhörde Jönssonligan. Fast kanske förvånar det ingen, han har vissa likheter med Gösta.
Jajuste, sen så var det hälsningen också. Tydligen så hälsade Herr Justitieministern (den för typ hundraarton år sen, hur nu det går ihop med tanke på att det var mitten på 80-talet) att de regler som han då införde är utformade så att medborgarna utan juridisk expertis ska kunna göra en korrekt bedömning av arvskifte. Yeah right.
Hmm. Plugga var det ja…
Rensar det jag vill rensa och nu har jag rensat.
Idag har jag annars kollat på fotboll (AIK förlorade, hehehe) och läst rättsfall och igår städade jag. Skönt att dammsuga även om dammsugaren luktar apa. Den luktar som om att någon har dammsugit upp en fisk som nu ligger i den stackars dammsugaren och ruttnar. Eller apa, hur var det nu?
Sitter sen ett dygn senare, med stanken fortfarande svävande i korridoren och läser NJA 1997 s 408 och sjunger till Moneybrother (Blood Panic – Golden Lonely). Båda skriver under på det.
Wasted. Var jag INTE i helgen. Bra va? Rundade bolaget i fredags och förberedde mig innan jag hjälpte K att flytta. Men sen när jag kom hem gick luften ur mig och jag tänkte att man måste faktiskt inte gå ut och dricka öl och dansa och skratta och le för att ha kul. Det är en tillräcklig betingelse men inte en nödvändig. Eller hur var det nu? Satans juridik och ställa till med det hela tiden. Hatkärlek är vad det är.
I alla fall. Jag stannade hemma, glodde på idol och roade mig med korridoren istället. Min kära korridor. Inte nån som inte passar. Verkligen! Lördagen gick sedan i samma tecken: funderade på att gå ut men lät bli. Städade som sagt och gick sen med H och E till kyrkogården, sneddade förbi Ks nya lya och njöt sen till skräckfilmerna med E.
Minneslunden i kyrkogården
I min korridor.
Imorgon: Sokratisk lektion
Planer på att bli diplomat? Planer på att med dina akademiska meriter nå ett arbete inom utrikesdepartementet? I så fall måste du ha:
RF 11:9 st 2, släng dig i väggen, för här har de osakliga grunderna seglat in och nepotismen segrat. Du som tror att din förtjänst och skicklighet ska ta dig fram, gör dig inte besväret. Fast å andra sidan är ju inte den regeln tillämplig eftersom det är ett departement. Eller?
Sorry, men så är det i 2000-talets Sverige.
