jag är en agendanörd

I mitt huvud:

1. vissel. Hur jag ska vissla. Vad jag ska vissla på. När jag ska vissla. Vad jag älskar att vissla. It's for the music. The visselmusic.

2. Skattesvammel. Jag har läst lite drygt hundra sidor. Hundra sidor. Hundra sidor för lite. Jag har läst mer, jag vet. Det är tjänster hit och avdrag dit. Kosntader fram och neutralitet bak. Det är roligt, men tråkigt.

3. natt. Vad jag ser på natten. Vad jag gör på natten. Hur det luktar på natten och vad jag sjunger om natten. Igår natt regnade det lite lätt och jag sjöng klassikern av Ledin. Från huvudet. Det ni.

4. Mest i mitt huvud: vissel.

I see so much magic though I missed it at the time

På tal om minnen som aldrig suddas ut, som alltid finns kvar och som alltid slår en och som man slår tillbaka på satt jag och tittade på gamla bilder igår. Gick igenom i princip alla bilder jag har tagit de lite drygt senaste två åren. Även om man kanske aldrig riktigt inser det när man är mitt uppe i det är alla stunder, alla sekunder, fyllda av känslor. Kärlek, hat, ilska och sorg. Mycket kommer tillbaka när man tittar på bilderna, mycket gör det nog inte. Jag tittade i alla fall på bilder igår. Kul. Jag upplevde en del av känslorna igen. Skrattade åt misstag jag gjort, vred på munnen i besvikelse över saker, kände ångesten och kärleken och allt det där.

en klassiker

Jag trivs med mig själv. Det blir ensamt ibland men jag trivs, det är skönt.



Mitt liv är som ett evigt högstadiedisco

Imorgon: kulturnatten

Dag 5

Dagens ord: huvubry
Gårdagens ord: excess

Dagens aktivitet: huvudlös jakt på skatterätt och marknadsföring. Jag har hört att det är födelsedagsfest.
Gårdagens aktivitet: magknip på seminarium. Frustration på stan. Öldrickande på Orvars. Holländare på Stockholms. Australienare på efterfest. Jag stal en golfbag tror jag.

Som student planerar man ingenting och gör allting.

journalisten nobbade mig på bron

- Ja, jag är på biblioteket, vart är du?
- Jag är på väg hem.
- Jaha, vart har du varit?
- Det vill du inte veta
- Nehe
- Vad schka du göra på biblioteket då?
- Plugga lite. Kanske marknadsföring. Läser skatterätt nu.
- Vad tycker du då?
- Vad menar du?
- Vad tycker du?
- Det finns inte så mycket att tycka. Jag tycker inget.
- De rika plågar oss fattiga. Reinfeldt är dum i huvudet.
- Det vet jag inte
- De rika behöver ju inte betala skatt.
- De betalar mer skatt än oss.
- Är du på Reinfeldts sida eller?! Allt går ju åt helvete med honom!
- Men det har ju bara gått ett år. Är allt dåligt i ditt liv hans fel?
- Vet du hur många formulär jag måste fylla i för att få ett par glasögon?! Förra året fick jag ett par direkt. Nu går det nästan inte.
- Men varför måste du ha nya glasögon.
- Därför att han slog sönder dem.
- Men då måste väl han som slog sönder dem ersätta dig!
- Det är inte så lätt!
- Men du är arg på Reinfeldt för att han inte vill ge dig några nya glasögon!? Du riktar ju verkligen ilskan åt rätt håll!!
- Ja, jag vet, skäll på mig. Skäll på mig, jag behöver skäll. Skäll på mig.
- Nej, du behöver kärlek.
- ...
- Men det är i alla fall hyfsat bra väder idag.
- Nu kommer min buss.
- Jag trodde du skulle gå hem.
- Jag orkar inte
- Ok. Hej då.
- Puss och kram. Hej då.


Plus fem minuter på trappan utanför carolina och en halvtimma på en bro.

dag 4

Eftersom jag är tvilling tror folk att jag är schizofren. Eftersom jag är schizofren bär jag olika kläder. Eftersom jag bär olika kläder tror folk att jag är virrig. Eftersom jag är virrig är jag jurist. Eftersom jag tror att jag är jurist bär jag skorta. Eftersom jag bär skjorta bär jag t-shirt. Eftersom jag bär t-shirt är jag schizofren. Eftersom jag är schizofren är jag jurist. Eftersom är jag virrig är jag jurist. Eftersom jag är tvilling är jag jurist. Eftersom jag inte är jurist bär jag olika kläder.

Idag: t-shirt.

dagens ord: ombytlig.

Dagens aktivitet: ris och kyckling på basgruppsmöte.
Dagens juridik: skatterätt.
Dagens mål: öl på nation.

Så ge mig min styrka

Senast jag hörde något av Roger Pontare var när jag stod på en pendeltågsperrong en natt i somras och en kille som var omåttligt överförfriskad sjöng en av hans låtar på karaoke. Det lät sådär. Tydligen är samens son i skriket nu. Han skriver samma låt om och om igen just nu åt både sig själv och andra.


Ville bara säga det.

dag 3. dagens ord: stilltvång.

gårdagens ord: tvång.

gårdagens aktivitet: introduktionsrepetitionsintroduktionsseminarium.

dagens aktivitet: föreläsning på Ekonomikum.

Dag 1

Dagens ord: fokus

1. Kaffet funkade inte på Barrista så vi åt frukost på Norrlands istället.

2. Jag hade inte associationsrätt så jag köpte skatterätt istället.

3. Jag var för mätt för lunch så jag tillbringade förmiddagen på JB istället.

4. Jag hade läst klart debuten så jag fick låna en efterföljare av en vän istället.

5. Det var för trångt i salen på BMC så jag satt längst bak så jag kunde lyssna på en torris så jag nästan somnade istället.

6. Jag ville inte inte vara ensam så jag hängde utanför akademibokhandeln så jag åt biscotti så jag höll mig vaken istället.

7. Jag hade inget att göra så jag gjorde första seminariet på fjärde våningen så jag kunde fokusera istället.

8. Jag hade bacon i kylen så jag blandade den med lök, champinjoner och kantarellsås istället.

9. Jag kom inte in på Margot Wallströms föredrag så jag cyklade hem så jag nästan blåste omkull istället.

10. Jag arbetar inte så jag är student istället.

Mjölkchoklad är verkligen inte gott

Verklighet existerar inte, jag har skapat min egen verklighet. Sanning existerar inte, jag skapar min egen sanning. Och trohet existerar inte, jag är mig själv trogen. Och insikt existerar inte, jag inser varken sanning eller verklighet.

Det enda jag inser är den lögn som jag har skapat som sanning och som ständigt levererar en ny verklighet som är mig evigt trogen. Bla bla. Pladder pladder. Pladder.

Jag är verkligheten minst lika otrogen som den är otrogen mig.

Nu ska jag raka av mig mitt misslyckade skägg.

och så har man sysselsatt sig lite till

Jag har nästan börjat odla skägg. Nästan som i att det inte går och att jag inte vill. Men nästan är ändå ett nästan.

Ganska snart är i alla fall sommaren slut. Egentligen tog den ju slut redan när jag landade på Arlanda tidigare i veckan, men formellt så gör den det på måndag. Det suger. Jag hade gärna haft lite mer sommar. Eller mycket mer sommar. Jag tror faktiskt till och med att jag nog vill ha sommar hela året om. Om det hade varit sommar hela året om då hade sommaren gärna fått ta slut på måndag.

Men innan den gör det måste man sysselsätta sig med något. I torsdags lekte jag domare och igår drack jag något ur provrör. Jag fick något slags nyckelband också. Undrar om det är helt okej egentligen. Idag har jag i alla fall pratat och kollat på film. Jag har även ätit godis vilket ger lite dåligt samvete. Och så har jag ju fördrivit tid med att hosta lite också. Borde ha haft på mig mer kläder förut. Men gjort är gjort och på måndag är sommaren slut.

Jaha och okej och jag vet inte. Men Snerikes var kallt.

1.
- Tjena, vad gör du här?
- Jag vet inte, tror jag gled in på ett bananskal.

2.
Jag blir stucken en lapp i handen, det står inträdesbiljett på den och jag nickar kort ett tack. Lite senare kommer en annan och erbjuder mer entré. Jag försöker se vilsen ut. Bredvid mig står en kille och försöker dricka ur två flaskor samtidigt. Tydligen skojade han bara. Jag går ner för trappan igen.

3.
-Tja! Hur är läget?
- Jo, bra! Själv?
Bakom mig kommenteras att jag är någon typ av spindel. Jag undrar om det betyder att jag kommer bli uppäten av min framtida fru. Jag ler istället och nickar.

4.
Det sitter en tjej på golvet inne på herrarnas. Hon frågar om jag är läkare, jag svarar att jag är sjukvårdare. Hon pallrar sig upp och hennes ragg blir sur. Hon frågar en massa frågor och jag försöker se nykter ut. Det enda jag svarar är "Om problemen kvarstår om en vecka så gå till en läkare." Det enda hon gör är att kräva mitt namn och telefonnnummer. Sen yrar hon om patric och jag smiter därifrån, rädd för att hon är den där spindeln som alla pratar om.

5.
- Är du domare?
- Ja, jag var det på ett rättegångsspel en gång.
- Va?!
- Jag vet inte.
- Du kan få en kram ändå.
- Ok.


6.
Det står en kille framför mig och pratar med en kompis till mig. Hans röst är väldigt nasal. Jag tar en klunk av min drink och funderar på hur den har kunnat bli så nasal. Han berättar att han har bott någonstans länge. Jag lyssnar inte på vart det var, det enda jag hör är rösten. Min kompis nickar, jag tror att han pratar om fotboll. Den nasala rösten utropar då att han kommer från huddinge och jag mumlar allt för högt att jag är från Vårby Gård. Han ser väldigt nasal ut då. Sen säger han att han ska ligga med kolatjejen. Jag nickar och försöker se uppmuntrande ut.

7.
- Nej, jag är inte jurist, jag pluggar beteendevetenskap.
- Jaha, jag är inte psykopat.
- Ok.
- Se, jag kan möta din blick.
- Men det gör du ju inte.
- Nehe.

8. Det är väldigt mycket glas på dansgolvet. När folk har druckit upp sina drinkar slänger de bara glasen på golvet och dansar vidare. Jag kommer att tänka på det när jag dansar i ett hörn. Jag tänker för mig själv att det är härligt att dansa och jag ser glad ut när en tjej dansar med mig. Men jag blir otålig och dansar åt ett annat håll.

9.
- Det var en tjej som addade mig på facebook!
- Jaha.
- Hon frågade om jag bodde i Uppsala och om jag kände dig. Jag svarade att jag gjorde det.
- Oj!
- Du pratade med henne i kön till Snerikes på Valborg.
- Jag pratade med många i kön på Valborg, är du säker på att det inte var Norrlands?
- Nej, Snerikes.
- Jag vet tyvärr inte vem det är.
- Hon är kär i dig.
- Är hon snygg?
- Jag vet inte, jag hånglade med henne för ett par år sen, men jag vet inte. Kanske.
- Ok.
- Men har inte du ditt på det torra?
- Jo, ibland.


Jag hade glömt bort hur självupptagna jurister är. Men så beror kanske det på att jag är så himla självupptagen jag också.

favorit i repris

Var lugn, sommaren är snart slut

Omöjligt obegripligare

Tystnaden tilltalar en. Den smyger i luften och viskar sitt underfundiga budskap: här är tyst. Och tyst är det. Sverige är stillhetens och lugnets verklighet, säger de, och visst är det sant på sitt eget lilla vis. Helt tyst är det dock inte, som tystast är det när vinden blåser. Då förstärks tystnadens budskap och den smälter samman med stillheten. När träden böjer sig för vinden och tystnaden viskar som högst är stillheten allt som existerar.

Jag satt på en bergstopp här om dagen mitt i den stillheten. Med en bok framför mig eller bredvid mig lyssnade jag på viskningarna och andades rytmiskt. Här hemma i Sverige finns inte samma slags stillhet men där är snudd på lika stark. Viskningarna är inte lika högljudda och stillheten inte lika stark men i gengäld existerar den överallt.

Och utanför mitt fönster står så träden helt stilla, viskningarna är ohörbara och jag undrar om det inte egentligen ska vara annorlunda. Men så kommer jag ihåg att det alltid är så. Bortblåst bland de förvirrade meningarna irrar en vilsen själ ibland men den hittar alltid tillbaka. Tillbaka från leendet och tillbaka från dansandet. Tillbaka från öldrickandet, älskandet och skrattandet.

Det som är underbart är förgängligt men det som är underbart är beständigt. Folk är rädda för att smälta samman och folk är rädda för det som sliter isär. Det är som att vi upplever en gemensam antisocial revolution; alla med alla en kamp alla mot alla. Precis som livet är det därför helt obegripligt.

ett år går fort

Vaggan i mörkret

Rullartrappan ner till perrongen är lång, säkerligen femtio meter ner under marken går den. Det är nästan som att tiden stannar till ett slag när man står i den. Fången på ett långsamt tåg mellan två hektiska världar: det ovan jord i vänthallen och det väntade under jord och ändå är det nästan tomt där i rulltrappan. Ingen åker upp, och ingen åker ner framför en.

Väl på tåget, som visade sig vara mycket glest befolkat, finner man sig sedan i ännu ett vakuum. Den väl upplysta perrongen förbyts mot ett becksvart mörker. Det är som att tiden står still här med. Men så förbyts sakta mörkret mot något annat. Till en början är det svårt att sätta fingret på vad det är som försöker uppenbara sig utanför fönstret. Mörkret i tunneln är fortfarande alldeles för kompakt och ogenomträngligt för att ögat ska få syn på det som försöker kommunicera med en på andra sidan fönstret. När man tittar riktigt noga ser det ut som taggar. Kanske har tåget rent av stannat och kanske är det bara väggen i tunneln, den spränga bergväggen, som man skymtar i mörkret. Kanske är det en drake som vandrar där utanför och kanske är det drakens svans som gör att tåget gungar till ibland, den enda påminnelsen om att det vaggande tåget fortfarande är i rörelse.

Okunnigheten om vad det är som rör sig där ute, eller vad det är som skymtar när tåget rör sig där inne, gör tidlöshetens vakuum konkret. Själva avsaknaden av konkreta fakta blir en påminnelse om att det man ser kan vara vad som helst och att det man inte ser kan vara allt som spelar någon roll. Sanningen är ju trots allt att det som spelar någon roll är världen utanför mörkret och vore det inte för insikten om att taggarna i mörkret utanför tåget är trädtoppar och att det som rör sig är kontrasten mot den mörkblå himlen, hade mörkret varit allt som existerat.