Christmas Formal tonight

Jag såg en häst som såg ut som en kossa idag. Men så var det kanske en kossa som såg ut som en häst. No one knows.

Idag är första advent

Den är över tjugo år gammal, men det gör inget, den framkallar samma känsla ändå. Om arton dagar bär det av hem till Sverige igen.

Blubb blubb blubb

Det går fort under stjärnorna. Även om de inte rör på sig i samma takt som vi vanliga dödliga här under, så vittnar de om ett liv i brus med nästan för många festliga stunder.

Så festandet fortsatte. Den senaste veckan har varit nästan lika hektisk som de i början, om inte värre. Efter att förra lördagen ha återhämtat mig från från förra torsdagen blev det exklusiv barrunda på stan. Vi hade planerat det sedan tidigare och begav oss således - stiligt klädda - ut på en vandring i de finare kvarteren. Eller, åtminstone var det vad vi sa att vi skulle göra. Vi gick i alla fall till Mojo Bar, sedan till Norman Bar och hamnade till slut på The Wardrobe. Sen, efter otaliga cocktails och dansanta steg blev det Gatecrasher.

Vi höll nästan inte på att komma in där, men efter lite forskande och letande och flörtande fixade jag fritt inträde åt oss. Sen brakade allt samman och vi gick hem.

Sen var det söndag och jag drunknade i mina papper.

Sen var det måndag och jag började se skrivbordet i horisonten.

Sen var det tisdag och N fyllde 25. Vi lurade henne till ett kafé nere på stan där vi avslöjade att vi skulle på teater. Sagt och gjort, även om det mer var en musikal. För barn. Men N var nöjd och då är vi nöjda. Vi gick sen till The Eldon - som brukligt på en tisdag - och där var lika packat som vanligt.

Sen var det onsdag och jag drunknade i mina papper. Igen.

Sen var det torsdag och fest. Hela Eldon hade flyttat till ett lite hus på andra sidan Hyde Park. Jag trodde att huset skulle explodera när gaslarmet gick. Det kanske inte ens var ett gaslarm, men vem vet.

Sen var det fredag och jag trodde att jag hade drunknat i minna papper, men icke. Jag vaknade upp på en focus group with European Students. De hade lovat gratis mat och dricka och det måste ha varit därför som jag i sömnen vallfärdat dit. Anyhow, det var ett mycket intressant möte med diskussioner om europeisk identitet, EU osv. Att det bara var en torr macka som bjöds på gjorde inget alls.

Sen hittade jag mig själv på The Faversham där N suktade över lärare och elever. Efter att ha fått henne därifrån fyllde hon på batterierna medan jag lockade ut I. Så vi tre gick till Mojo Bar och lekte sanning eller konka. Efter ett tag kom F också och vi drog med henne ner i fördärvet. Efter att senare ha blivit nekade att komma in på Oceana (förra torsdagens syndanäste) hamnade vi på TigerTiger där vi hade dansuppvisning.

Nu, nu har jag drunknat i papper. Igen, igen. Imorgon ska jag på Christmas Formal på Marriot Hotel.

Man vet att man sakta börjar bli engelsman när man går ut nollgradigt väder i flipflops, kortbyxor och t-shirt. Benny, du är faktiskt inte i Italien!

"The good life - lived by those that are smart enough to never learn"

Förnedringen

Hon arbetar fortfarande på förnedringen, vilket lugnar honom. Åtminstone innebär det att hon har någonstans att gå, att pusta ut. Någonstans att skingra tankarna. Bland lådor och böcker, staplade på varandra, kan han se henne framför sig. Varken glad eller lycklig, varken ledsen eller arg. Bara med en svettdroppe i pannan, klädd i en illasittande grå långärmad tröja och med en bister min. Hon arbetar tyst och metodiskt. Förnedringen tynger luften och kväver samtalen.

Trött och utarbetad efter ännu en dag kan han i sitt inre sen se henne sitta ned. Hon sitter på bänken utanför. Hon sitter där och röker, i hans dagdröm - en dagdröm som lugnar honom. Medan molnen tvekar och sen bestämmer sig för att stanna kvar, för att skänka lite regn, sitter hon där nästan hel stilla. Bara bröstet rör på sig när hon suger in röken i lungorna. Vad gör det om de förgiftar lite till?

Men så är hon sjuk. Hon är förkyld och hon ska snart operera sin ena axel. Den blev skadad ett par år tidigare under en vansinnesfärd på cykeln. Hon hade tagit med honom till Konsum den eftermiddagen för att köpa äpplen. Efter att par öl hade hon bestämt sig för att skämma bort sin son och göra honom äppelpaj. Hennes dåvarande pojkvän som hon då bodde hos hade inte tyckt om det och de hade bråkat om det, men till slut fick hon låna cykeln. Full, vinglande och irriterad hade hon tagit med sonen.

Ilskan hade dock varit kortvarig och hon hade snart skrattat hjärtligt. Av någon anledning, som han inte hade förstått, hade det roat henne att cykla. För honom var det mest ett färdmedel som hade tagit honom till henne den förmiddagen. Men hon njöt och hon skrattade ända tills hon ramlade. Hon hade försökt cykla upp på trottoaren och medan hon föll hårt mot trottoarkanten skrek hon. Han satt och väntade vid hennes sida ända tills ambulansen kom fyrtio minuter senare. Han fick sitta längst fram när de åkte till sjukhuset.

Och nu ska axeln snart opereras. Hon hade ringt över sjön och sluddrande berättat den nyheten för honom. Han lyssnade och svarade artigt på hennes frågor. Han säger att han älskar henne och de bestämer att de ska ses under julen. Han tror inte på det.

Men hon arbetar fortfarande på förnedringen och det lugnar honom. Det är hon själv som kallar det för det och när hon säger det skrattar han ansträngt. Hon har i alla fall någonstans att gå, tänker han. Men hon hör inte hans ansträngdhet och vill det kanske inte heller. Han tänker på det samtidigt hennes nye pojkvän skränar i bakgrunden och samtidigt som han stirrar på bordet framför sig. Stirrar framför sig på den tomma whiskyflaskan.

Vi arbetar kanske alla i förnedringen, viskar han när de har lagt på.

Discoteque

Och så blev det ett sånt där erasmusutbyte igen. Och N, hon sa åt mig att sluta särskriva. Vadå särskriva? Jag som står längst fram i kampen mot särskrivningarna! Bah, "sluta särskriva".

Igår spelade jag poker. Igen. Jag pallrade mig bort till ett stort hus med läskiga källargångar och spelade poker med ett gäng européer. Jag vann inte men jag vägrar anse att jag förlorade så då gjorde jag inte det.

Annars har jag pluggat och opluggat. Jag har lekt filosof på jurisprudenceklasserna och tittat på film med flickorna. Och jag har spelat poker. På ett annat ställe alltså.

Och nu är jag trött och ska äta upp min frukost innan jag pallrar mig ner mot campus och går på en föreläsning i konstitutionell rätt (vi hade en igår också, men den somnade jag nästan på). Sen ska jag äta lunch innan jag irrar mig in i EG-rätten. Efter gymmet ska jag nog någon gång gå på Erasmuspub och sen vet man aldrig vad som händer.

När vi ändå håller på med nostalgi

Det här var när jag gick på högstadiet och höll på. Men den här gången är jag faktiskt 23.

England är liberalt på fel sätt

Fredag. Jag har sovit för länge. Igår när jag jag kom hem från universitetet satt jag - halvapatisk - i köket och tittade framför mig. Jag funderade på mat, jag funderade på säng. Jag gick in till mig själv så småningom, någon gång efter att mannen med rastaflätor skymtats i korridoren. Jag somnade.

När jag vaknade var alla borta. S hade åkt till Amsterdam och J hade studsat iväg med de andra i sin Street Bunny-utklädnad. Jag åt upp resten av min risotto innan jag lekte lite med kompisar på internet. Sen såg jag en dålig skräckis innan jag vaknade igen, klockan 12!

Men vad gör man inte om man dagen innan detta går ut sent och dricker vodka och vin med spanjorer och lundabor och sen morgonen efter har ett seminarium som bara är ett av tre och som alla ockuperar fyra och en halv timma av min dag.

Idag ska jag snart, efter lite mat, pallra mig in till biblioteket och få nåt vettigt gjort. Med tanke på att nivån är lägre här borde jag utnyttja det och få bra betyg. Jo, det ska jag. Sen så har jag också mindre stor lust att vara här när liberalerna kommer.

Och slutligen en vänster, så fortsatte jag min semester

Det här är nostalgi på riktigt



Det var fint väääääääder, haha.

Nu ska jag ta mig i kragen och sätta mig med avtalsrätten och förbereda morgondagens seminarium samt skriva en uppsats om van Nistelrooy-tavlan.

Sen ska jag kanske på Erasmuspub.

"We shall never surrender...."

Jag måste ju bara säga att de engelska studenterna fortsätter att slå en med häpnad. På föreläsningen i avtalsrätt hade Dr Brown en kort genomgång i hur man skriver en juridisk uppsats. Hon förklarade att man alltid ska ange källa och att man alltid ska komma fram till en slutsats. Innan hon avslutade gick hon också lite kort igenom skillnaden mellan primära och sekundära källor:

- Men om jag vill referera till dina föreläsningar då?
- Ja, ok, men mina föreläsningar - hur bra de än är, hehe - ligger alldeles för långt ner i hierarkin för att ni ska kunna använda dem.
- Men, vad du har sagt under dina föreläsningar är ju det enda som vi vet!
- Ja, men ni kan inte referera till mina föreläsningar, ni måste titta i rättskällor eller doktrin.
- Ja, men det här är ju det enda vi kan! Jag kan bara det som du har sagt här!
- Jo, men det som jag säger här har jag ju inte hittat på, det finns i rättsfall och i böcker.
- Men det här är ju det....

osv osv

Man kan ju i alla fall säga att engelsmännen inte ger upp så enkelt.

Busted!

Natalie har åkt fast! Tidigare idag fattade universitetet här i Leeds det mycket mogna och väl avvägda beslutet att blockera Natalie från internetresurserna. Enligt mycket väl initierade källor bygger universitetets ställningstagande på uppgifter om Natalies mycket vidlyftiga porrsurfande.

Men om den numera mycket porrbeläste och promiskiösa damen har tur, kommer en herre i overall och med en verktygslåda och tillfredsställer hennes behov imorgon.

Svammel

Det finns inte mycket som kan göras ogjort. När väl en gärning har passerat från idé till praktik föds den till världen. Dess spår må tvättas bort och minnet av den kan blekna, men likväl är den född och kan aldrig igen bli ofödd.

Jag har precis varit i affären och ska kvällen till ära laga risotto åt och med min korridorskompis. Hon förtjänar det och jag likaså efter dagens bataljer.

För att kunna förskjuta det oönskat gjorda till det ännu önskade ogjorda ska jag drömma min framtid om Leeds bästa Risotto. Nåväl, jag ska laga den också.

Varning! Klicka på egen risk!

Hittade den här gamla videon. Det är nästan så att man skäms över att vara svensk...



nästan

Jag skrek fånigt när jag ramlade ur sängen

Vadå panik, liksom? Jag vaknade för ungefär tio minuter sen till det bekanta ringandet av min mobiltelefon. Jag hade ställt den på klockan tolv eftersom jag ville ge mig själv åtta timmar men insåg att jag inte kunde sova så länge som jag ville. Men det var inte detta som var källan till min panik. När telefonen ringde kom jag på att jag hade ställt på den på kl 12.00 men så fick jag för mig att det var måndag.

Jag tänkte hysteriskt att jag var dum i huvudet eftersom jag missat två föreläsningar och kom sen på,i full panik samtidigt som jag bokstavligt talar ramlar ur sängen, att jag har en uppsats i konstitutionell rätt som ska vara inne om två timmar. Men sen kommer jag på - halvvägs till hjärtattacken och under självmordstankar - att det ju faktiskt är söndag och således luuuuuuugnt.

Nu: frukost
Sen: skriva skriva skriva efter att ha läst läst läst.

femnittifem

Now, how did I?

Om det är så det ska vara så får det vara. Vi begår alla våra misstag, somliga värre och oftare än andra, ibland orsakade av varandra. Men jag låter det vara. Idag sjunger jag på spanska! "Hay una nueva música en la ciudad, Salta salta" Men jag borde sjunga rubrikerna. Det som ligger dolt är uppenbart.



Annars så ska jag skriva uppsats. Uppsats i engelsk konstitutionell rätt. Jag ska skriva om s.k. konstitutionella konventioner (Constitutional Conventions) och dessas status i juridiken. Frågan är mer specifikt vad som händer om den engelska drottningen beslutar sig för att inte ge sitt medgivande till viss lagstiftning.

Jippi, jag vet.

Det här var också lite kul

Hit and Run

Om man hade observerat mig under dessa första sju veckor hade man lätt kunnat förledas att tro att jag är Joakim von Anka. Att jag har förlett mig själv att tro att jag är Joakim von Anka. Men jag badar inte i pengar. Jag har inga oändliga resurser och jag är varken rik eller förmögen. Jag är blott en enkel student från ett nordligt land i Europas utkanter med lagom resurser och hyfsade utgångspunkter. Jag önskar att mitt bankkonto hade beskrivit mig på samma sätt. Men nej, mitt bankkonto är så upphetsat av mina transaktioner och Joakim von Anka-fasoner att det nu har skickat ett checkhäfte till mig.



Idag ska jag dock inte använda denna checkbok. Efter att ha sovit i elva timmar och beslutat mig för att strunta i träningen innan seminariet ska jag nu duscha i den klaustrofibiska duschen, smyga in på mitt rum och klä på mig innan jag snurrar ut till cykeln och skruvar fast lamporna jag köpte härom dagen. Jag vägrar cykla utan lampor på kvällarna nu. Inte nog med att det troligen är olagligt och brottsligt här i England, det är också farligt. När jag var på väg hem längs huvudleden ut till Headingley förra veckan försökte en taxi köra över mig. Kanske inte med uppsåt att döda mig, men ändå. Han liksom gasade lite där han stod och touchade min ena pedal. Jag blev rasande, men han flydde därifrån. Hit and run får en helt ny innebörd.

spridda rader och ensamma bilder

Vad som finns inför blir först synligt när det är inpå.

Det kaos i Leeds just nu. Vinden vet inte vart den ska ta vägen, himlen gömmer sig bakom molnen och det brinner på sina håll. Två av mina korridorare var i slagsmål igår och en tredje gråter på sitt rum idag. Jag fotar mörka träd i mörka parker.

Det som lämnas bakom finns inpå under framtiden.

Vad som är vackert kan störas av små saker. Ta detta inlägg till exempel. Först en rad, sedan ett stycke och till sist en rad till. Men så finns där en bild också. Den är kopplad till stycket och måste komma med, men symmetrin hade funnits endast utan bilden. Nu är bilden, som egentligen ska koppla samma text med verklighet något som separerar. Och inte nog med det, bilden är ensam. Den förtydligar och förkroppsligar men gör det i avsaknad av kontakt.

Framtiden är inget mer än drömmar som försvinner.

Men det gör inget. De spridda raderna och de sammanhängande styckena med den ensamma bilden formar ändå en historia. En historia som kanske förmedlar men som oavsett ruvar. Ikväll är det Bonfire Night här i England och det kan ge upphov till ännu en historia. Jag kanske beslutar mig för att stanna inne och hemma, men likväl är det ett tecken på att det finns fler berättelser där ute.

Drömmar finns överallt och kan även innehålla löften om Paris.

och Obama vann valet

Den här tyckte jag var rolig.

Go back to your first class seats and go down with the Titanic!

Okej, jag har varit dålig på att uppdatera. Men i väntan på verkligheten bjuder jag på detta citat som jag fick slängt i ansiktet igår på väg hem från Scotland. Jag och Natalie var tydligen inte välkomna borta i andra klass-vagnarna.

Jag borde ha svarat: Actually, if this was Titanic, you would have been going down.