Framåt!

Stället som jag har flyttat till verkar vara grymt mycket mer vuxet än det stället jag flyttade ifrån. Där ute i floggan skrek studenterna som galningar som på kommando varje dag klockan tio, och här springer pappor - som på kommando - och drar runt med sina fyraåringar som sitter på pulkor och snowracers. Tål att tänkas på. Det finns en granne också. Här på det nya stället alltså. Hon är inte en pappa, hon verkar mer vara en knarkare eller nåt, så floggan är liksom alltid närvarande. I alla fall, jag är ändå likadan här. Sitter framför datorn nu och ska strax - som på kommando - ner på stan för att plugga.

Music, maestro

Hittills den här terminen har jag varit fler gånger på Stockholms än jag har varit sammanlagt under alla andra terminer. Och igår mötte jag en kille i frack som hette Truls och som pluggade filosofi och företagsekonomi. Jag är fortfarande lite osäker på om han drev med mig eller inte. Jag tror han gjorde det. Jag måste i alla fall ha drivit lite med honom. För när han frågade mig om juridik är svårt svarade jag att det inte alls är det eftersom det bara "handlar om att övertyga domstolen eller eventuell motpart om att du har rätt." Och lite cyniskt kan man ju uttrycka det så. När han sen frågade om juridik inte handlade om rätt och fel svarade jag att juridik är att välja rätt blanda de tre olika rätta svaren och helst undvika något av de felaktiga svaren. Han sa att han förstod. Men han drev nog med mig. Truls, den skojaren...

Därmed basta!

Nej nu får det vara nog! Nog med slappande! Nog med slöande! Bara för att jag trotsade med att slappa hela dagen igår satt jag som ett jävla fån på seminariet idag! Eller, nja, lite är väl på grund av att man har skrivit en lag som inte går ihop men jag har ändå varit tvungen att plugga hela kvällen. Nåväl, nästan i alla fall. I alla fall. Nu förstår jag hur reglerna funkar. Däremot så fattar jag inte alls varför. Jag menar, vad motiverar att man binder bolag även om tredje man är i ond tro och om styrelsen, vd:n eller särskild firmatecknare på uppdrag av någon av dessa rättshandlar i strid med verksamhetsföremålet, andra föreskrifter i bolagsordningen eller av andra bolagsorgan? Visst, jag fattar att tredje man vanligtvis inte har kunskap om sådana föreskrifter o.s.v., men ändå?!? Ok, egentligen vet jag ju varför, för att man ändå kan angripa avtalet på obligationsrättslig grund enligt AvtL 33§ och 36§. Men det var det ingen som sa på seminariet idag och det står inte i kurslitteraturen. Det tog mig en hel kväll att fatta det och även efter det tycker jag det är konstigt. Mycket konstigt.

Om det är såhär det är att vara jurist ger jag upp!

Nu: back to the books.

Campus - för dig på väg ut i ångest

Fick Campus nya nummer tidigare i veckan. Den är riktad för oss som är på väg ut i arbetslivet. Jag är inte på väg ut i arbetslivet. Jag knegar på ICA bland och det enda stället jag är på väg till är ångesten. Seriöst, den tidningen ger mig ångest. Jag känner de kalla kårarna längs ryggen när jag läser om alla duktiga tjejer och alla hårda chefer och alla tuffa krav. Ångest. Idag stavas det ångest. Och snor.

Det stavas disträ

Jag har en återkommande dröm. Ja, vad är det för start egentligen, typ som "Hej, jag heter Benny och jag är alkoholist", men det är en annan historia. I vilket fall har jag en återkommande dröm. Den handlar om att jag springer runt på ett Arlanda som inte alls ser ut som Arlanda. Det ser ut som Arlanda på några ställen, men byggnaderna är alldeles för långa, alldeles för låga i tak och alldeles för mörka. Men det är Arlanda, det vet jag. I drömmen är det Arlanda. Nåväl, i drömmen i alla fall springer jag runt i detta långa, mörka och lågtakiga Arlanda. Det börjar alltid med att jag står någonstans där Terminal 2 ligger i verkligheten. Jag står alltid med några vänner eller andra obekanta, företrädesvis kvinnor, och pratar. Vi pratar skit helt enkelt. Sen helt plötsligt, när någon av mina vänner är helt uppe i någon diskussion om något halvrelevant, komer jag på att jag ju minsann ska med det där flyget. Det där flyget som jag måste checka in till först och som jag måste checka in till i andra änden av Arlanda. Ungefär där Terminal 5 ligger idag.

Det stavas disträ. Disträ och likgiltig. Det vill säga likgiltig som i ointresserad. I vad är dock oklart. Jag sitter numera mest hemma eller någon annanstans och gör det jag ska. Fast det är ju inte heller riktigt sant. Jag har kanske gjort det de senaste dagarna bara, och inte ens då gör jag det jag ska. Det stavas disträ helt enkelt.

Och så måste jag ju börja springa. Jag springer upp för trappor, ner för trappor, förbi dunkla kaféer och ibland ner i källaren där jag och mitt sällskap brukar få treva oss genom det totala mörkret. Källaren består nämligen av rum som liger vägg i vägg med dörrposter emellan. Det är bara det att mitt i rummen står alltid ett stängsel som en mur och uppgiften är alltid att ta sig förbi den här fängslande muren. I mörkret. I källaren. Med mitt sällskap. I all hast och med mycket stress.

Disträ och likgiltig. Med för mycket tid till eftertanke, som en dag som denna när de vita blodkropparna strider i stora fältslag, blir likgiltigheten mer påträngande. Men den är bara en kuliss. En chimär. Faktum är att jag längtar efter ändlösa kaffesessioner på intressanta kaféer på bakgator i stora städer med en laptop eller anteckningsblock bara därför att jag annars hela tiden delar mitt kaffebröd.

Någon gång sen när jag kommer upp ur källaren och fortsätter springa genom de långa hallarna förbi de dunkla butikerna och kvinnor med stora vagnar med tvätt i, springer jag så småningom sedan förbi mitt sällskap jag samtalat med i andra änden av Arlanda. Jag springer bara förbi dem. Hejar lite, ler kanske smått, men fortsätter ut i den stora hallen som i verkligheten är den stora utrikeshallen. Då ungefär, utan att röja en min eller stanna av, kommer jag på att jag har glömt mina stora väskor där jag började. Men jag slutar inte springa. Jag fortsätter mot målet som nu ligger riktigt nära.

Disträ och likgiltig. I en chimär. Allt är väl en chimär kanske. I alla fall. Jag trivs ju där. Ibland när jag sitter och filosoferar som nu och när jag tränger bort bolagsrätten och skatterätten och lagboken och anteckningsblocken funderar jag på mitt lilla kafé på den där bakgatan i en stor stad. Jag undrar när jag ska landa där, när jag ska sitta där. När jag ska sitta där med min laptop - som förhoppningsvis fungerar - eller mitt anteckningsblock och skriva på min lilla ointressanta roman. Jag ska dricka kaffe, det ska jag i alla fall. Undrar när den illusionen blir verklighet. Jag kan se det framför mig.

När jag står vid incheckningsdisken är jag lite andfådd, men inte ens i närheten av så andfådd som jag borde vara efter att ha rusat upp och ner för dessa oändliga trappor och förbi dessa dunkla kaféer. Det går i alla fall bra att checka in och jag får frågan om jag har något bagage. Ungefär där slutar drömmen. Ett annat slut skulle kunna vara att jag springer tillbaka till starten och hämtar bagaget. Ett annat skulle kunna vara att jag struntar i det och åker utan bagage. Jag har fått för mig att om jag skulle springa efter väskorna så skulle jag missa flygplanet. Men så har jag ju också fått för mig att jag skulle missa det ändå. Väskorna verkar liksom inte så viktiga längre. Kanske har det blivit skjutna av någon flyplatsvakt också.

Det stavas disträ och det kommer gå över. På tv snackar de om det så kallade hattmåttet som tydligen ska se ut som någon slags fotsula och som ska generera en doktorshatt á 4000 kr. Disträ. Idag: disträ.

and so are the days of our lives

Man kan aldrig ha för mycket ambitioner, bara för lite tid.

Jag har flyttat. Och det känns ju underbart även om jag saknar korridoren. Och så har jag fått en krashad svan till dator på skrivbordet. Den vägrade gå upp på morgonen. Och jag som har en knappt påbörjad pm till på måndag, den är till och med en värre sjusovare än jag. Jag har också försakat plugget, även om läraren iofs menade att vi var det bästa hon hört på hela terminen. Även om det nu mer var en artighetsfras. Nåväl.

Nåväl, nåväl, nåväl. Jag kämpar på och tiden räcker inte till. Bägaren är full men jag är törstig och jag dricker snabbt. Yeah, baby, som vanligt. Yeah, baby.

Yeah yeah yeah.

Avd. alternativa karriärsvägar...

Jahapp. Då var det lilla roliga slut. Jag vet precis hur det kommer sluta. Nu kommer jag gå på seminarierna och det kommer gå hyffsat bra. Jag kommer förstå ganska mycket och jag kommer känna mig nöjd. Sen kommer jag tentaplugga och känna en liten oro som man alltid känner och sen så kommer jag skriva en tenta. Jag kommer dricka vin och dansa och sen så kommer jag kolla på mitt tentaresultat och så kommer jag bli så jävla besviken för det kommer gå åt helvete. Vet precis hur det kommer sluta.


ungefär så, ja.

Jag ska bli rockstjärna istället. Yeah, baby!

Yeah, baby!

I wanna be in a band when I get to heaven

ett, två, tre på det fjärde ska det ske

1. Det var en liten hamster som sprang längs vägen och det var minsann en söt liten hamster. Den samlade kottar och bär och la ner hela sin ära i att plocka de allra finaste av kottar och bär. Den sjöng på väg till jobbet och den sjöng på väg hem från jobbet. Den samlade alla söta små bär i sin stora, stora silo som låg där uppe på kullen vid sidan om den stora vägen. En dag så hittade jag den där hamstern, och som den snälla lilla pojke jag var med väskan i högsta hugg och räkneboken under armen, gav jag ett litet hallon till den lilla hamstern. Jag hade hittat hallonet lite tidigare på min väg till skolan och jag hade tagit det för att ge det till min klasskamrat. Men eftersom jag såg den så hårt arbetande lilla hamstern gav jag hallonet till den istället. Hamstern tackade så fint och tog med hallonet till sin stora silo och lät det ligga där. Sedan kom den tillbaka och bockade och bugade och tackade så stort. Jag såg sen den lilla hamstern springa längs vägen varje dag jag gick till skolan, och varje dag gav jag ett hallon och varje dag tackade den lilla hamstern. Tills en dag jag var tvungen att byta väg till skolan eftersom jag börjat mellanstadiet. Jag kastade en blick mot den gamla vägen lite då och då och jag såg då hamstern vinka mot mig. Tills en dag då jag inte längre såg hamstern. Silon var borta och alla hallonen med den. Jag undrade länge vad som hänt och åren gick. Jag började högstadiet och jag gick klart gymnasiet. Men ingen hamster. Ingen hamster.

2. Jag ska flytta men allt kanske går åt helvete. Så här står jag utan någon säker närmare framtid eller hamster. Det suger lite.

3. Jag måste skriva pm i marknadsföring. Så här står jag utan idéer, utan säker koja nästa vecka och utan hallon och hamster.

4. Jag måste göra seminarier i associatonsrätt. Så här står jag mitt i ett pannkakepm, utan hallon och hamster vilse i en associationsskog utan kojor.

Vilse i en skog utan kojor. Säg, vart tog alla hallonen vägen, lilla hamster?

Yeah yeah wow wow

Idag har jag lekt rockstjärna igen. Jag har studsat runt och skrikit och sjungit och lekt. Hur kul som helst. Om jag försöker tillräckligt mycket så kan jag nästan tro att jag är på en scen nånstans. Hur coolt som helst. Hehe, rockstjärna... anyway.

Det som har gällt idag är de två öppningslåtarna på My Chemical Romance senaste album. Grymt. De två är nästan lika bra som de två första låtarna på Foo fighters album från 2005 (skiva 1).

och jag som har tappat räkningen..

Tidig morgon. Tröttheten sköljer över mig. Först ligger jag i sängen och funderar på om jag verkligen vill lämna värmen. Sen när jag står i duschen funderar jag på om jag verkligen kan lämna värmen. Men tröttheten sköljer.

Vid frukostbordet sen gör jag sällskap med min kaffekopp. Hon är inget bra sällskap dock. Tanken är ju att hon ska ge mig styrka och pigghet. Hon ger mig varken eller. Så när jag läser tidningen ser jag att Norge ska öka sin trälimport. Jag funderar en stund på om jag ska skratta åt det. Jag gör det inte.

Sen tar jag mig i kragen. Som alltid. Om än halvt. Jag ska skriva pm i marknadsföring har jag bestämt. Det känns som att köra rätt in i en betongvägg. God morgon, yxskaft!

Fan också, nu är kaffet slut också...

No 500

Feelgooddayskullemankunnasäga. Hmm, när jag var lite mindreän var jag är nu och en halvmeter kortare eller så så hade jag en knäpp lärare i matematik. Han hade ofta kavaj på sig, vad nu det är värt, och han hade ofta glasögon hjälplöst hängande i fickan på bröstet. Han var lite rolig den där läraren och även om jag tyckte om honom så trodde jag liksom alla andra att han kom från Jupiter eller nåt. Det som var roligast med honom var att han, mellan sina historier om hur han fått myror i brallan och hur han aldrig riktigt förståt mobiltelefoner, hade en massa roliga uttryck för sig. Han slängde ord som chop, allejumjum och kurikuri runt omkring sig bäst hela tiden. Sen slängde han med armarna också. Hmm, det var det där ordet chop som flög genom skallen på mig och som jag ville berätta om, men faktum är att när jag nu tänker på det så har jag nog den där jupiterianen att tacka för en hel del. Det var han som sa åt mig att spänna bågen och sikta mot stjärnorna bla bla bla.

Nåväl, feelgoodday.

Ur askan i elden

Yeeezz, nu har jag varit duktig. Jag har redan, ca 71 timmar innan seminariet, lyckats göra klart seminariet. Synd bara att det inte är lördag idag så att jag är tvungen att fundera på det marknadsföringspm som ska vara inne nästa söndag, den självrättning som ska vara inne senast imorgon och allt annat uuuuunderbart. yeeezz.

Yeeezzz.

Okej igen

Det är ju trots allt fredag. :)

Okej då

Idag är det fredag. Månen har gått upp och ner ett par gånger de senaste dagarna och jag med den. Sorry, Emma, men jag gillar den här. Så går det när man är labil och full av känslor.



Saker jag drömmer om just nu:

1. Resa. Resa, resa, resa. Det är som en drog. Ju mer man får, desto mer vill man ha. Jag vill åka till New York, jag vill åka till London. Jag vill åka till Tokyo och Peking. Jag vill åka till Sydney, jag vill åka till Istanbul. Jag vill åka överallt. Nästan. Men kanske blir drömmen sanning efter Lucia. Kanske kanske.

2. Tortillachips med stark salsa. Mmm. Jag och Caitlin snackade om att äta det sent igår när vi drack drinkar och peppade inför Stockholms. Det blev dock inget Stockholms och det blev inga tortillachips med stark salsa. But the dream is alive.

3. Sjunga. Eller sjunga och sjunga. Jag sjunger mest hela tiden. I smyg. Men jag vill smyga mer.

4. Motivation. Jag vill känna intresset och galenskapen. Jag vill sänka mig ner i juridikens mysterier och ekonomins siffersnubblande. Jag vill marknadsföra och jag vill glänsa. Tyvärr sitter jag mest med armarna i kors på seminarierna. Jag kan ju, men jag vill inte. Och så tittar jag ju på vita huset såklart. Kommer bli ett vitt hus snart.

5. Sommaren. Jag vill ha sol och värme och bad och öl och semester och underbarighet.

6. Helg. Tänk om det bara skulle vara lördag imorgon. Vad skönt det skulle vara. Suck.