soon, soon, mister moon

Det här är inte bra. Det senaste dygnet eller så har jag lagt ca en och en halv timma på min hemtenta, ca tre timmar på min pm och ca åtta timmar på vita huset. Okej, jag har trixat lite med siffrorna, men hey, jag är ju nästan en kaff... jurist...

ja det där förstod man ju.

nu blir det lite västvingande till, sen sova och sen imorgon bitti lite utskrivande innan jag går på föreläsning. Skulle behöva raka mig, men vem bryr sig. Ja vadå?! Okej, ni kanske inte bryr er om min skäggväxt, men det här är en ointressant juridkstuderande. You get what you get! Fan också, redan trött, och jag som har minst ett avsnitt till att titta på. Bara älskar att plåga mig själv. Hahaha, brukar säga det när jag njuter av annat också. Det är inte tillräckligt bra om man inte plågar sig själv också.

Men fy!

Kan nästan känna aromen...

Jag har precis kollat på första avsnittet av vita huset (The West Wing). Har sett ett gäng avsnitt från olika säsonger förut, men eftersom en mycket god vän till mig har alla säsonger ska jag kolla igenom allt. I like what I see. De lustiga var bara att två gånger under avsnittet talar de om kaffe. Båda gånger ser man en kaffekopp. Båda gånger dricker någon ur kaffekoppen. Båda gånger blir jag enormt sugen på kaffe. Är fortfarande sugen på kaffe.

Suck.

Nu: avsnitt två.

494

På tal om regnbågar. Rainbows. Den här låten är grymt bra. Sammansättningen underbar. Ok, texten är från en annan tid, men det gör absolut ingenting. Bra bra.

hemmapluggdag

Idag kom snön men den gick igen. De hade slagit följe med regnet och man kunde bara skymta snöflingorna. Nere på marken syns bara enstaka löv som också har ramlat.

Själv har jag druckit te, druckit kaffe, ätit macka, skrivit mail till en chefsjurist på Handelsbanken, skickat in en debattartikel till UNT debattc och kollat lite på det rättspolitiska pm som ska in på måndag. Tittat alltså. Inget mer. Och så har jag laddat ner Radioheads nya album från deras hemsida. Det heter Rainbows. Jag gillar att de kallar det för rainbows och inte rainbow. Jag gillar det särskilt eftersom det snöar lite idag: är grått och ruskigt. Passar in bra. Igår var som en regnbåge på sätt och vis, såg massa färg men inte vart det slutade. I alla fall. Jag laddade hem några rainbows och betalade £ 1 för det. Jag är ju trots allt student.

Äntligen?

- Have you heard the news?
- No.
- You've won the Nobel Prize for literature!
- Oh Christ, well it's been going on now for 30 years, one can get more excited!
- Please tell me what this price means to you.
- Well as I said, it's been going on now for more than 30 years, one CAN get more excited than one gets, you know!
- But it's recognition of your life's work.
- Yes?
- Which is different from others, for example the Bookers, which has been criticized for being some sort of a horse race whereas the Nobel Prize for literature recognizes the life's work!
- But there you are! You see, you say it all for me. Congratulation! Now I want to get up on the pavement.

Underbart. Värt nobelpris bara det!

Lost in moderation

Jag känner mig som lost in moderation. Eller snarare: lost in motivation. Inte så att motivationen inte finns, för det gör den. Inte så att jag inte vill, för det gör jag. Men så för att jag bara inte kan, så för att jag bara inte förmår. Som i måndags. Då stod jag halva dan vid fönstret och glodde på vinden. Det finns ett träd som står inte allt för långt borta och som det levde, verkligen levde med vinden. Löven var alldeles gula och det och levandet gav en mycket vacker höstinramning. I vinden vajade trädet och dess blad med både envishet och följsamhet. Ungefär så känner jag mig också. Jag envisas med mig själv, men ändå följer jag med.

Anledningen till att jag tittade så mycket på just det där följsamt trotsiga trädet var att det fanns något rött i det. Mitt i trädkronan glimtade klarröda löv. Ungefär som ett hjärta. Det var vackert att se.

Ja, hösten är nog allt bra vacker trots allt. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i hösten. Jag har alltid tyckt att den är grå och trist och mossig. Mossigt gul på nåt sätt. Men nu när träden vajar med klarröda hjärtan, ja vad gör man inte då? Annat än att stå i fönstret och titta på?

alldeles för bra på det

Det finns mycket i livet som man inte är stolt över. Saker som man inte kan vara stolt över och saker som man inte vill vara stolt över. Får vara stolt över. Och ibland när man rör sig framåt så funderar man på vart det man är på väg. Vart man ska. Vart man vill. I omklädningsrummert här om veckan tänkte jag dra den inre monologen för F om hur pissigt allt har varit och hur dumma alla har varit och minsann hur strong jag har varit. Men jag bet mig i läppen. Det var lika bra. För jag har saker som jag inte kan vara stolt över, vill vara stolt över och framför allt får vara stolt över.

När jag för ett par veckor sen kom försent till stora torget och försökte tränga undan allt och låtsas som ingenting men ändå blev fast där mellan den stora termosen och allt jag inte kan vara stolt över stod liksom tiden still. Det är lite svårt att förklara och jag är inte säker på att jag ens vill förklara. Hela den tid som hade passerat innan jag kom fram försent till det där torget hade jag bannat mig själv, hatat mig själv, gråtit mig själv och älskat mig själv bara för att stundtals kunna hata andra än mig själv och banna andra än mig själv. Jag kände ingenting där på stora torget och det förvånade mig ett litet tag men ändå så är det så självklart. Jag kan bara känna saker när ingen ser på.

Fast det är också en lögn. Jag kände stor glädje senast idag och jag skrattade så att alla såg. Men det är en annan femma. Poängen med att drista sig till ofrivilliga och ostolta saker är att de finns kvar där i botten av ens egna lilla träsk. De blir liksom bevis på ens egen ofullkomlighet och fungerar som smetande bevis på andras ofullkomlighet. Det ligger i allas vårt intresse. Och jag vet i alla fall en sak: jag kan inte vara stolt över min historia. Jag får inte vara stolt över min vardag. Jag vill inte vara stolt över mitt skratt.

Jag är jag och jag är tyvärr jävligt bra på det.

Tilltufsad, dammig och söt men aningen skabbig uppenbarelse

Under den underbara rubriken "Hoppfull glugg i livet" skriver DN:s Stina Zethraeus en alldeles underbar recension som handlar om en dammig kråka. Hon skriver underbara meningar som "Många har nog känt sig som en tilltuffsad, dammig kråka i något sammanhang. Särskilt om där finns kuttrande duvor runt omkring, som man gör allt för att vara till lags. Hur hopplöst fel är det då inte att börja rota i soporna för att hitta något riktigt fint att blidka duvorna med?"

Jag blev helt betagen direkt. Och det blev ju inte bättre av att hon fortsatte med meningar som "Fast ju då, när det är som dunklast, kan man ju hitta en liten glugg i livet. Ett litet ingångshål till något större som öppnar sig på andra sidan. En källarglugg till exempel." eller "en söt men aningen skabbig uppenbarelse, vars pinaler ryms i en tom chipspåse" eller "då kan man känna sig hemma hos en brokig samling flaxande individer som vindögt trummar på kastrullock och gapar för full hals."

Hon rosar boken, men jag tycker snarare att recensionen är "så hoppfullt och så tuffsigt vacker"

stoppa mig någon

tryck



1.
- bor du här?
- ja.
- sjysta böcker!
- tack!
- vi börde typ starta en litterär klubb!
- jaha
- ja, vi kan liksom snacka böcker och så.
- jag vet inte riktigt.

Jag undrar om jag ska gå på föreläsningen idag. Det är ju inte så att jag egentligen måste. Det är högst oklart med andra ord. Fast jag tror iofs att jag nog kommer trampa ner till ekonomikum och pina mig igenom Stattins uppblåsta lilla föreläsning. Komparativ bolagsrätt. Inte precis det sexigaste jag har snubblat över på schemat.

2.
- Du kan gå ut härifrån.
- Va?
- Du kan gå ut. Du är inte välkommen.
- Vem är du att säga det?
- Jag bor här.
- ...
- Gå ut!
(...)
- men vad håller du på med?
- du ska gå, ju.
- varför?
- för att jag säger det.
- men varför?
- för att jag bor här och du är inte välkommen.
- men snälla? kan jag inte få komma in?
- ehh, tjaa, nu frågar du ju i alla fall.

Det här med att vara trött det tilltalar inte mig alls. Det är ganska irriterande att vakna på morgonen och känna, fan, jag vill bara sova en natt till och sen komma på att det är ett gäng timmar till dess. Men det går väl över. Borde dricka en kopp kaffe istället för att minnas smaken av björnbärste. Fick te i fredags. Som en present. Jag fick en bok också, men den drack jag inte imorse. Jo, kaffe blir det nog. sen.

3.
- Har du handlat?
- Nej, men jag har tre paket bacon.
(- va?)
- du kan få köpa ett av dem.
- okej, tack
- vad håller ni på med?
- jag vill ha bacon.
- och jag har bacon.
- bacon?
- jo, men vi ska äta bacon idag.
- okej.

Ja, trötta måndagsmorgonar är helt klart överskattade.

nu: kanske
sen: kanske kanske
dagens: tja, kanske kyckling.

sing sing

The age of hundradels!

Igår vann jag som jag ju iofs kanske inte har sagt men som ändå verkligen tål att påpekas racet i rutschkanan på badet. Jag vann över min kompis F. Med flera hundradelar (ca 10 stycken). Passar kanske inte mig att vara så tävlingsinriktad, men är och var man det så är och var man det. Nu ska jag bara se till att knipa nästa pokal i tävlingen som stavas l i v e t. Vet, låter corny och kanske till och med lite väckelsemöteaktigt. Men vafan, om det kan sporra mig att bli några hundradelar bättre på att skriva PM, så sure. Av den anledningen så satt jag uppe ganska sent igår och låg upp ännu senare med en den där borttappade utredningen (i koperad form givetvis) och någon Knutson som låg intryckt där i ett kompendium. Jag tror att bara den insikten gör mig några hundradelar smartare och några hundradelar snabbare. I alla fall. Nu är jag lite gäspig på grund av mina små nattliga eskapader med internationella standarder och förvecklade och förväxlade blad.

Ville bara få det sagt: jag är lite trött.


Dagens: något kallt.
Dagens ord: rockstjärna. haha.
Dagens aktiviteter: leka pluggo på JB, hålla käften på seminariet, leka kopiatör i Luthagen, dela ut propaganda utanför Uppsala Konsert och Kongress och däcka några hundradelar för sent i min säng.

It's all glamorous indie rock 'n roll for me!

Nu även med naturlig Bourbon vaniljstång!

Usch usch usch. Jag är så trött (trött trött). Men måste (måste måste) (det ekar för i min skalle...) vara pigg. Idag har jag varit på resande fot i sammanlagt ca 6 timmar. För det har jag fått ca tre timmar i en simhall och lunch på en grekiskt restaurang i Örebro. Men det har varit trevlig. Kul att träffa en god gammal vän.

Men nu måste jag plugga. Funderar i likhet med S på om jag ska trycka i mig lite extra mörk choklad för att piggna till (har bara 35g dock). Kanske. Kanske inte.

Nu: skriva, blä blä blä
Då: plask plask plask.
Dagens: gult ris med något stort och torrt.

sesam öppna dig

0745 ring ring ring 0754 ring ring ring 0756 skvätt skvätt skvätt 0815 smask smask smask 0845 trassel trassel trassel 0855 gnissel gnissel gnissel 0905 klipp klipp klipp 0930 blädder blädder blädder 1155 smask smask smask 1215 babbel babbel babbel 1415 pladder pladder pladder 1500 slurp slurp slurp 1515 pladder pladder pladder 1600 knak knak knak 1720 smask smask smask 1745 babbel babbel babbel 1900 gnissel gnissel gnissel 1915 blädder blädder blädder 1930 knapper knapper knapper.

and so the story goes...

någonstans där emellan:

- nä, nu måste jag dra.
- tack för dina tankar!
- hahahahaha! "tack för dina tankar" HAHAHAHA!

I am selling soul

1. Jag skrattade framför datorn på JB.
2. Jag kom på att H tyckte jag är roligare när jag är full. Det har han sagt i alla fall.
3. Jag fick inte komma in till R för jag är en vampyr. Det är jag inte.
4. Jag satt ensam på V-dalas pub och drack öl och käkade hamburgare och pluggade skatterätt och tänkte och väntade klart.
5. Jag hade ångest inne hos R för att jag har vatten ovanför mitt huvud.
6. Jag har varit sju timmar på biblioteket och jag har letat efter en statlig offentlig och uppenbarligen borttappad utredning fyra gånger. De väntade aldrig i hyllan.
7. Jag har blivit varm i bastun på taket med en Australienare.

Typ en vanlig måndag med andra ord.

Oktoberfest nån?

Det är så grått ute att mina vita gardiner ser gråa ut. Det har regnat också och en massa löv ligger på marken. Det är höst. Jag visste att det skulle bli såhär. Samma sak varenda år. Men visst är det lite vackert också, som I sa igår. Påminner om när jag var på promenad en höst för ett par år sedan och gav ett stort borttappat löv till min promenaddejt. Det var tider det. Nu, nu går man mest på rutin. Om förrförra veckan var T1, var förra T2. Hur ska det här bli då? T3? Det bådar inte gått, det var terminen som var väldigt mörk. Men å andra sidan innebär ju det att nästa vecka är T4. Usch, måste sluta vara så tråkig och ointressant. Kanske nåt för T6. Och på radion sjunger de om någon lista, undrar var min är. Man ska tydligen inte ge upp sitt spöke utan skrika ut att man har sin lista och sen hålla om och sen inse att andras hjärtan inte är kapabla. Usch va grått det låter. Iallafall.

Idag: plugg på JB.
Dagens: fryst matlåda.
Dagens ord: grått, såklart.