VAD I HELVETE!!!??? Visst, dagen började bra med Franz Ferdinand och insiktsfulla kommentarer. Trots försovningen. Men så drar man upp persiennerna och så är det en satans snöstorm utanför fönstret!! Hur jävla mycket tror de att man ska stå ut med egentligen?

Och vart i helvete kom alla svår-domar ifrån? Men va fan, jag ser ju knappt parkeringen utanför fönstret. Och det på sista mars. Om ni vill luras: försök imorgon - I'm not buying this, jag lägger mig ner i sängen och försöker glömma istället. Men det går ju inte. Studierna kallar, Mr Torbjörn (på nåt sjukt jävla vänster) kallar. Lagarna hänger...

Ikväll: Korridorstrevligt.

Imorgon: Jobb...

Sliten mellan olika intressen. Jag fick sommarjobb! Jag fick det! På onsdagen, precis när jag skulle stiga in i stadsbiblioteket i Stockholm så ringde telefonen och ICA-handlaren från ICA City i Uppsala var i andra änden. Jag blev chockad. Tankarna snurrade, svetten började tränga fram. Vad skulle jag göra? Vad skulle jag säga? Hur skulle jag agera? Vad?

Men jag tog det kallt. Tvingade undan chocken och svetten och svarade att jag ville ha det. Trots dess nackdelar. But the battle continues.

För egentligen så fick jag ju inte det jag bett om. Och den vänstra, den vanligtvis så kloka, hjärnhalvan forsätter poängtera att det vore bättre att tacka nej. Att vänta på det bättre. Den påminnner om det som jag har och det som är bättre. Påminner om nackdelarna, att det är fel tider, fel plats, fel framtid. Avsaknad av framtid? "Men det är ju bara ett jobb!" invänder jag. Inte behöver väl jag bry mig så mycket?

Men det gör jag. Och jag tackar ja, den vänstra hjärnhalvan till trots. Den andra hjärnhalvan bryter ned, poängterar fördelarna: det nya, att det nog egentligen motsvarar det jag behöver. Det behöver ju inte ligga någon konflikt i det! Visst, det motsvarar inte det jag helst vill ha och det är inte optimalt men det är det som finns!

Jag tar det. Lyckades ju få löneförhöjning till och med. Plus att de verkar riktigt trevliga! Det verkar bra. Det är ett mindre ställe, högre krav men mer jordnära. Jag har tagit det. Men jag blir kvar ändå. Kommer alltid vara kvar.

Tänk om det bara handlade om ett jobb ändå...

Sen så blev jag ju chockad av en annan anledning också. Men det passar sig inte här. Kan bara säga det att det egentligen inte gör något men att det rörde om en hel del. Det var verkligen inte det jag förväntade mig. Trött på gåtor? Ok, jag håller tyst då...

Sen bjöd jag på renskav med potatismos. Riktigt gott. Hade kryddat med krossade enbär och rosmarin för att få den där rätta smaken. Och jag tror att hon gillade det. Åtminstone den där ostkakan jag bjöd på till efterrätt. Temat var Sverige och det gick hem.

Seminariet gick också hem. Mr Metod är hur bra som helst egentligen! Grejen är nog bara att det tar ett tag innan man vänjer sig med honom. Sen så tror jag också att han verkligen tog intryck av min inrådan. Sedan jag sa till honom att jag vill att han behåller den höga nivån men arbetar med tydligheten känner jag att fler hänger med och att han också faktiskt får ut mer av seminarierna. Vi är fler som talar nu. Det är bra. Han har verkligen försökt, Mr Metod, och han har nästan lyckats!

Funderar för övrigt på om jag kanske ska leta upp nån vacker och trevlig liten människa att bjuda ut för en liten halv-dejt. Skulle vara trevligt. Vem ska jag välja? Ole Dole Doff. Om det nu bara var så enkelt. Hela den idén förutsätter ju att de är med på det. Men det är ett senare problem.

Eller möjlighet.

Nu ska jag plugga lite och läsa igenom posten. Eller så skiter jag i plugget. Det är en gästföreläsning. Utmärkt. Äntligen slipper vi Mr Torbjörn.

Förresten: Om du vill ha en sightseeing genom de östra delarna av Stockholm med förorter, ta 422 från Gustavsberg. Men tänk på att du behöver gott om tid. Typ ett halt liv eller så.

Imorgon: Föreläsning i Hyresrätt.

Berättade jag att vi spelade yatsy i korridoren igår? Glömde nog bort det. Det var trevligt i alla fall. Vi var fem stycken som spelade (nästan halva korridoren) och vi skrattade och umgicks. Om man kontrasterar med i fredags är det som dag och natt. Men båda har sina fördelar. Trevligt. Trivs bra här även om jag har riktigt stor lust att flytta härifrån ibland.

Seminariet gick hyffsat idag. Hade glömt bort att min basgrupp skulle presentera och problematisera det första rättsfallet. Kom iofs på det på basgruppsmötet men likt förbannat planerade vi ingen presentation. Fast det gick bra ändå. Mr Metod var hyffsat nöjd. Hyffsat.

Sen fika på 018. Trevligt, treligt. Visst, det var samma gamla diskussion som vanligt om hur man ska se på sex och hur förhållanden funkar. Men det var trevligt ändå. Hyffsat trevligt i alla fall.

Sen handla jag massa mat. Förresten, det snöade imorse!!! Kan du fatta det!? Snöade! I slutet på mars. Funderade först på, i min enfald, om det var damm som cirkulerade i luften utanför fönstret. Sen om det kanske var mjöltbrand som skulle förlösa mig från jordelivet. Sen tänkte jag stilla att det kanske var någon som hade mycket mjäll bara. Men det var snö. Suck.

Kommer överge stan ett par dagar nu. Åker till Stockholm imorgon förmiddag och i värsta/bästa fall kommer jag hem på torsdag. Sakna mig ni som vill.

För övrigt har jag sökt om medborgarskap i Lovely.

Imorgon: Stockholm

Det känns att våren är på väg. Jag kan se den i fjärran, skymtar den runt hörnet. Skitsnack. När ska jag sluta? Men det känns ändå: Våren är på väg. I can feel it in the air.

Gick längs gågatan i Uppsala idag. Solen stod inte så högt men det var ljust ändå. Några enstaka människor var fortfarande på gatorna trots att affärerna hade stängt. Luften var frisk. En vacker romans utspelade sig framför ögonen på mig. Vackert. Vad är det med fint väder, våraktigt ljus och människor? Den kärleken är stark. Och vackert är det.

Och jag ville kyssa henne. Hennes ögon ville det också. Men som hon sa, det skulle ju vara otrohet. Och egentligen är det en dålig idé. Anyway, Vackert var det. Lustigt det där: ena dagen är det skit, den andra helt underbart.

Satt på biblioteket också. Läste nästan allt jag skulle ha läst innan jag fick besöket som ledde till fikan. Men gott det. Innan så hade ett missförstånd knackat på min axel. Men det löste sig. Tur att det går att kommunicera; missförstånd är ju aldrig bra. Nu skriker de. Människorna alltså. Klockan är tio och halva Flogsta står på balkongerna och gastar.

Ville egentligen bara säga en sak: Våren, du är välkommen! Tack och hej.

Alltså: Imorgon: Seminarium och eventuellt ett kärt återseende.

Jag somnade. Efter en wrap la jag mig på soffan, lyssnade på Winnerbäck och blev helt väck. Vaknade efter sju. Det var den kvällen. Blev hemma istället; marrängsviss och film med grabbarna i korridoren. Typ tjejkväll fast med killar. Helt ok.

Somnade ändå inte förrän halv fyra. Kollade på Prison Break och lusläste gårdagens DN halva natten. Helt ok.

Nu väntar söndag. Ska bege mig in till biblan för att plugga. Se om det funkar bättre. Förmodligen. Brukar ju plugga mycket hemma. Visst, när jag tar mig i kragen och sätter mig ner vid skrivbordet så är ju det nog så effektivt det också. Men oftast går det ju aldrig så långt tyvärr. Så idag ska jag in till biblan och läsa (samt analysera) NJA 1978 s. 301, NJA 1982 s. 36 och NJA s. 117. Sen kanske fika med en god vän.

Blir nog bra. Helt ok.

Imorgon: Seminarium och sen eventuellt besök.

Jag har ett vagt minne. Vagt därför att vagheten är ens följeslagare när man stiger in i alkoholens dimma. Egentligen var inte dimman alldeles tät, men sömnen bidrog ju. Jag har alltså ett vagt minne av att någon frågar "Men vad gör du?" och får "Vad ser det ut som?" till svar innan hon börjar kissa. I min tvättkorg.

Minnet kan också vara vagt därför att jag inte vill att det ska ha hänt. Ibland undrar jag vad det är för slags stad jag lever i, vilket slags liv jag lever. Om det inte är skit i ett skåp i köket så är det bananer under kudden eller så är det kiss i tvättkorgen. Lyckligtvis är det ju också trevliga middagar med underbara korridorskamrater, vackra promenader över ängarna med utbytesstudenter, dimmiga nätter på dansgolven, beundrande av en vackert framforsande å och fikande med evigt nya människor.

Och det blir ju mycket lättare med vänner som M. En klippa. En verklig klippa.

Så gårdagen var alltså utgång. Men den började med en tidig morgon hos frisören, ett snabbt läsande i fastighetsköp på biblioteket, en rask promenad med kaffestänk upp till Magistern, en urtråkig föreläsning med en halvt stum Mr Torbjörn. Det där förtjänar att uppehåll. Granskningen av kursföreståndaren fortsätter: igår var det inte enbart berättande om hur många visningar av hus han varit på. Det var inte enbart förklarande av hur hans bostadsrättsförening är organiserad, hur hans hjärta brinner för samer osv. Nej, det var också helt plötsliga anfall av stumhet. Mr Torbjörn the zombie. Tyst med öppen mun helt enkelt.

Det blev sen en rask missvisande promenad hem, kasslergratäng och städande i hundraåttio. Sen rusade jag in till en gulligt arg M som stod och väntade. Sen shopping. Eller vänta, hon shoppade. Jag följde efter.

Sen handla vi mat och sen började förfallet. Sorry, men sådan är sanningen. Men den blev genomlidlig med hjälp av den bästaste av vänner. Tack!

Nu ska jag nog ta igen mig lite till. Har promenerat med finskan idag. Mycket, mycket trevligt. Fast lite pinsamt blev det på ICA när jag i kassan insåg att jag glömt plånboken hemma.

Kanske utgång ikväll. Elevation.

Imorgon: förhoppningsvis plugg.

Solen grydde tidigt idag. Men om ett par dar gryr den senare. Åtminstone i verkligheten. Eller var det tvärtom?

Jag kände mig som en stjärna idag. Tyckte trots allt att jag var hyffsat förberedd och jag begav mig mot Norrlands med hopp i sinnet. Och jag var hyffsat förberedd. Om inte bättre till och med. Visserligen uteblev I, hon hade försovit sig (berättade hon fem i 10). Hur nu det går ihop. Men en stjärna kände jag mig som. Väl förberedd och med förstärkt självförtroende efter tisdagens bravader sken jag. Nästan iaf.

Sen tog jag en kopp kaffe, snackade samhälle och beundrade vädret. Host. Haha. Sen fönstershoppade jag.

Och nu tvättar jag, lyssnar till the Field Mice och funderar på om jag kanske inte borde städa när jag ändå är i tagen. Ska nog det när allt kommer omkring. Senare. Ungefär som med blodgivandet. Fast kanske mer engagerat.

Det är föreläsning imorgon. Riktigt surt. Hade räknat med att vara ledig hela dagen. Visst, jag vet, det finns egentligen inget som ledighet i Uppsala. Allra minst när man pluggar juridik. Tror jag i alla fall. Jag är inte riktigt säker, det är i alla fall what I've been told. Ungefärligismen har invaderat mina tankebanor. Kanske.

Imorgon får jag dambesök. x 3. Det är M och hennes två kamrater som med mitt godtycke invaderar.

Imorgon: frisör, föreläsning i fastighetsrätt och besök.

Häften kom försent, sju stycken efter en hel timma. Men det var väl ok. Även om jag var omåttligt irriterad först. Sen blev jag bara full. Big surprise.

Idag har jag annars försökt plugga. Bakfyllan satte vissa käppar i hjulen och först klockan tre efter bla en utsökt kasslergratäng kunde jag sätta mig ner och läsa i mina böcker och försöka göra nåt vettigt av uppgifterna. De är inte hundraprocentigt utformade så det gäller att tänka efter lite. Jag känner ju också pressen sen igår. En av mina kära klasskamrater, nästan mer berusad än jag själv, försöker i tio minuter övertyga mig om att går till seminarierna bara för min skull. Intellektuellt alltså.

Det mest pinsamma var dock att jag fått hundra frågor idag om vems tjejparfym det är som min jacka luktar av och att jag tydligen överöste Emma (som tydligen fortfarande var vaken) med pussar när jag rumlade in genom dörren.

So I struggle. As with everything else.

Det blev inget givande av blod idag. Men imorgon kanske. Skickade iväg en ny ansökan dock. Om sommarjobb alltså.

Imorgon: Seminarium

Skiner värderingarna igenom? Mina värderingar? Dina värderingar? Eller kanske förre JämO's värderingar? Det luktar skumt, om jag får säga min mening. Och när allt kommer omkring så får ju en medelålders man som varit på porrklubb full, mitt i natten i Frankfurt skylla sig själv när han blir bedragen på pengar lika mycket som en lättklädd flicka får skylla sig själv när hon blir våldtagen.

Eller?

Det var lite åt det hållet som diskussionen drog idag på seminariet i alla fall. Inte helt, men de resonemangen kunde ses lura i hörnen i den lilla salen med det höga taket i det stora universitetshuset idag. Jag höll inte med. Nog ingen annan heller. Hoppas jag.

Anyway. Ikväll ska nästan hela klassen till Snerikes och käka mat och socialisera. Blir nog riktigt trevligt. D.v.s. om inte värderingarna skiner igenom. Haha.

Imorgon: Plugg och ytterligare sommarjobbsökande.

Det frös på igen. Precis när jag börjat tro på att våren kan komma så drev den där satans kylan in igen och omvandlade marken till is. Mitt på självaste vårdagjämningen. Har vädret ingen skam i kroppen eller? AAHHH!

Men den kommer, den kommer. Intalar jag mig själv och försöker le. Nåväl.

Föreläsning idag. Mr Torbjörn skröt om sin mekaniska klocka och försökte intala oss att han inte tittar på reklamfinansierad tv. Bara för att i nästa andetag berätta att han sitter stum av förundran, klistrad framför tv-shop. Givetvis köper han inget. Hur skulle det se ut i hans exklusiva bostadsrätt som han har pantsatt sig för? Helt plötsligt får offentligt liv en helt ny innebörd. Reality-tv, vad är det. Gå på föreläsningar med Mr Torbjörn så möter du en människa som glatt fläker ut sitt liv. Allt från vad han gör på fritiden (läser PM från finansdepartementet) till vilken slags potatis han gillar (Asterix) behandlas.

R var här idag och pluggade med mig. Bjöd på fattigmansmiddag. Det funkade. Hon gick ju bra ihop med utbytisen från Australien. Måste inte glömma att ta australiensarens address. Annars såg jag på Crasch med Finskan här hemma igår. Dvs, efter att vi hade käkat pizza. Och hon är ingen hund! Nåt mer du vill veta?

Snacka med min chef idag också. Jag börjar bli smått orolig, för att inte säga panikslagen, över att sommarjobbet ej ännu är i hamn. Men han lugnade ner mig och i princip garanterade att jag skulle få jobb här i Uppsala. Jag vill så gärna tro honom. Försöker. Men han sa också att om det skulle skita sig så har jag alltid jobb hos honom. Försöker pusta ut.

Ikväll har utbytisen tydligen lite party. Funderar på om jag borde lägga in ett par öl i kylen. Tror jag låter bli.
Imorgon: Rättsfallsseminarium och klassfest på Snerikes.

"Ja, jag har hört att svenskar är lika kära i byråkrati som oss tyskar. Är juridik kul?" Byråkrati?! Har jag missat nåt? Är jag en blivande byråkrat?

Jag är riktigt vresig idag. Vaknade nog på fel sida. Inte nog med att jag inte kunde somna p.g.a. brölandet, så blev jag väckt när jag väl somnat, somnade om, vaknade av nån slags storm som bultade på mitt fönster, somnade och vaknade till brölandet igen.

Gick upp och var vresig. Sorry.

Idag hade jag tänkt plugga lite. Tänkt men inte gjort. Får se hur det går. Måste städa korridoren (som om jag inte gjort nåt annat i veckan) också. Sen ska jag iväg och äta pizza med en människa.

Imorgon: Föreläsning

Så var man i princip klar då. Med Promemorian alltså. Kanske innebär det ett återvändande till jordelivet. Fast å andra sidan, vad finns där att hämta?

Funderade på att kasta lite saker i mitt rum förut idag. Det blev inget av det så i brist på annat började jag montera bort min ringklocka i rummet. Men vågade inte. Blev rädd för att jag skulle få en stöt och dö. Ilskan är visst en inneboende drift i människan. Ilskan.

Jag åt apelsinchoklad från Lindt stället och skrattade åt futurama, Elf och Faktum.

Imorgon är det troligen PM/Gamla-klassen-fest i Sthlm som gäller. Ska nog ladda för den.

På återseende.

Imorgon: PM-inlämning, partaj i Sthlm.

Det satt en ventil bredvid mig på föreläsningen i måndags. Han väste som ett mindre ånglok när han andades. Poor fellow. Och Mr Torbjörn predikade från predikstolen. Vi var i Missionskyrkan igen. Kan man se juridiken som ett kall vid sidan om läkaren, prästen och brandmannen eller polisen? Mr Torbjörn som bara äter finpotatis, dricker vin och rabblar juridiska fraser på sin köksfranska skulle nog säga det. Men jag tvekar. Visst är det intressant. Men ett kall? Ha, vem drömmer om att sitta fast i lagboken resten av livet?

Nåja, det finns ju undantag. Typ de som vill hjälpta svältande barn i Nigeria. Men vänta nu, vilken koppling hade det till svensk straffrätt? Forgive me, my lord.

Annars är det vilda västern. Vi hade kursråd och jag var tydligen argast av alla. Men va fan, inte så konstigt om de vill ha allt elektroniskt så att de stackare som inte har laserskrivare hemma får stå som den sanne proletären med mössan i hand i en halvmil lång kö till de två skrivarna på juridiska biblioteket. Lika förbannad blir man ju på att Mr Torbjörn inte tycks se det som ett problem att studenter blir stressade. Men fine! Vi kan ju driva 300 till att hoppa av och så kan ju resten sitta där och skrocka.

Talade dock med Mr Metod om det. Han har blivit mycket bättre. Kanske till och med lite för långsam och tydlig. Vi har faktiskt inte tid med att i fem minuter vänta på att han ska måla upp förra seminariet i sitt huvud för att sedan säga det självklara.

Forgive me, my lord, but cynism is my call today.

Vilda västern sprang sen in i ett annat hektiskt schema med mangosorbet, hiphop på Drottninggatan 12 och film med finskor.

Och jag som hade ett PM och skriva. It has haunted me. And still is. Jag börjar dock bli klar nu. Och då väntar bara ångest över att sommarjobbet gömmer sig och att jag har ca tre böcker att läsa. Och så kommer det ju en helg också.

Forgive me, my lord.

Imorgon: Seminarium

Om man anstränger sig ch bara tittar på himlen och toppen av huset förbi. Tittar och fantiserar att dte är solstrålar som flyger i luften så får man nästan den där sommar/vår-kvälls känslan. Om man anstränger sig.

Jag försöker.

Har inte skrivit på ett tag. Illa.

Men jag återkommer.

Bitarna ligger på golvet. Jag krafsar, försöker få upp dem, svetten bryter fram och ångesten tvekar.

Det blir en vacker vår.

Dags att säga farväl för ett lite tag. Tio damer utklädda till städerskor med nätstrumpor och allt härjar i korridoren och jag ska jobba i helgen. Därav frånvaron.

Jobb imorgon. Jobb på söndag. Bio på söndag.

Sen ny vecka.

So long.

Så har ännu en dag i den stora studentstaden grytt. Snön faller fortfarande. Suck. Jag önskar våren var här nu. Då hade man kunnat gå ut, andas in den friska luften och höra något enstaka fågelkvitter. Ja, det hade varit något.

Fast å andra sidan härjar ju fågelinfluensan i dessa tider så fågelkvittrandet borde kanske önskas bort.

Idag ska jag försöka fixa sommarjobb och plugga på mitt PM-ämne. Visserligen har jag redan sommarjobb men jag vill hellre jobba här i Uppsala än i den lilla orten på landet. Mycket bekvämare så. Men det ska nog reda sig. Måste bara skriva ihop ett personligt brev/CV först.

Vad gäller PM-ämnet har jag ingen anig. Köpte kurslitteratur för ca 900 kronor igår, men det lär knappas hjälpa. Ska kanske ägna dagen åt allt annat istället, som städande, tränande, trånande och så vidare.

Trånande efter vadå? Våren såklart!

Vad mer: födelseldagsmiddag med Sari.

Idag har jag varit på lämna-blod-mottagningen. Eller vad det nu heter. Stolt. Jag, E och A irrade runt inne på Akademiska innan vi hittade dit, fyllde i blanketter och åt varsin macka. Sen lämna vi blodprov.

Visste ni att homosexuella män inte får lämna blod. Nånsin. En gång och det är kört. Lite diskriminering i min mening. Homosexuella kvinnor och alla andra får, men homosexuella män? Nono. Luktar inskränkt tycker jag.

Men, men.

Annars har det varit basgruppsmöte och seminarium. Gick bra idag. Jag var cool där med. Vi bytte basgrupper idag också. Jag fick Osynliga S, Smarta E och Snygg-I. Blir nog super. Norrlands på tisdag klockan tio.

Borde ha varit hemma och forskat lite kring mitt PM ämne. Men nej, det blev blodprovning, kebabätande och Indiana Jones tittande istället. Rätt soft ändå. Mötte hon-som-inte-var-dejt tjejens kompis på bussen idag. Kände inte igen henne. Sen fick jag SMS från hon-som-inte-var-dejt-tjejen att ville träffas på söndag istället. Hmm, funderar fortfarande. Borde inte vara så dissig.

Men, men.

Imorgon: sommarjobbsökande och PM-plugg.

Ibland funderare jag på om jag ska sätta en lapp på ryggen eller pannan eller nåt som jag skrivit "Tala ej med mig" på. Men det går ju inte. Skulle ju se riktigt löjligt ut.

Jag borde städa mitt rum. Skura golven och så: det luktar fortfarande unken öl när jag går in. Orkade bara inte ta bort det igår. Men sen i eftermiddag kanske. Eller imorgon.

Nää, nu ska jag kila till plugget.

Selfdeception. Nästan lika vackert som en ensam källardörr. När ska det nånsin sluta? Men så är ju en fråga inte mer än en trevan efter förståelse i denna värld. Det kommer lösa sig och alla skyar kommer rämna. Det kommer bli jobbigt och ytterst inget annat än underbart.

Fast just nu undrar jag iochför sig inget annat än när svammlet ska sluta.

Jag hade fest igår. För mig själv. I nästan en halvtimma rockade jag loss inne hos E. Det var inget tragiskt eller tråkigt i det, det var inget annat än underbart. Jag ensam med sprit och bra musik och ett danshumör som hette duga. Undrar om inte jag kommer bli alkoholist ändå. Jag vet att det inte är nåt att skämta om, men tanken slår mig och jag vet att det egentligen är oroväckande. Egentligen.

Men som jag dansade. Och som jag dansade. Dansade och dansar. Jag älskar verkligen att dansa. Undrar bara när jag ska dansa ikapp mig själv. Det hela slutade med att jag dansade och gjorde inget annat än dansa. Som jag brukar. Och det spektaklet slutade med att hon stod inne i mitt rum och tittade vilka böcker jag hade. Till slut. Innan hon blev tyst svammlade hon nåt om att det angav vilken slags person jag är. Undrar om inte jag är en ganska tragisk person då.

Tragiskt. Men så är ju livet en tragedi. Fast å andra sidan fick jag ju upp champagneflaskan.

Å andra sidan så fick jag ju upp champagneflaskan. Upprepningar.

Upp champagneflaskan.

Och jag lurar mig själv. Vad ska bli dagens lögn?