Påskhelgen nästan slut. Vad med den? Nåja.

Besökte min bror i ett par dagar. Trevligt. Riktigt trevlig. Blev i och för sig inte så mycket mer än gitarrspelande, kortspel och monopol. I vanlig ordning. Han bor ute på landet och det finns inte så mycket mer att göra där. Andra gånger jag har varit där har vi åkt in till Eskilstuna och hittat på nåt eller åkt till granngården och lånat ett par hästar och ridit. Jag är rätt usel på att rida, men det är kul ändå.

Fast inte denna helgen. Vi har varit hemma och umgåtts, bara han och jag. Det har varit trevligt och roligt. Han börjar bli lite äldre nu så man kan ju snacka på ett annat sätt. Han kommer hit om ungefär en månad. Till studentstaden. Får se hur det slutar. Han har någon idé om att vi ska på studentfester och till ungdomsgården för något slags skumparty. Jag är tveksam, för att inte säga mycket tveksam. För det första platsar inte han på studentfester (om jag nu skulle hitta någon, vad är en studentfest?) och för det andra skulle inte jag bli insläppt på ungdomsgården.

Sen så saknas ju viljan också och den är ju viktig. Viljeprincipen, eller hur var det nu? Borde kanske tillbe den allsmäktige Adlercreutz lite oftare. Anyway.

Har träffat brorsan och det gjorde mig gott. Mycket gott.

Idag: städande och pluggande. Hah, som om det kommer bli av. Jo, kanske. Nåja.

Party i Flogsta. En hes B som kraxar i takt med musiken, dansar och är allmänt glad. Korridoren är tom, han har dörren öppen, poppar musiken högt och är allmänt glad. Eller bara glad.

Imorgon åker han till Eskilstuna till sin bror. Den här dagen har han varit hemma och återhämtat sig från gårdagen. Dagen innan gårdagen arbetade han, liksom dagen innan det.

Nu blir han bara döv. Av musiken alltså.

Va?


Han har inte pluggat. Men det är kanske inte så förvånande heller.

Det kommer mera.

Imorgon: Eskilstuna

Hittade gamla dagboken

Söndagen den 14 oktober 2001, 13:45:

"Söndagar... Sega söndagar. Det är något speciellt med dem. Man är liksom tankfull och poetisk. Undrar varför. Kanske är det för att det är i slutet av veckan. Man har inget speciellt att göra utav dagen. Man kan bara sitta ned och tänka och bara vara tomt känslofull. Det är ganska lustigt egentligen.

Det är livet med! Man bestämmer sig för saker, saker som man verkligen vill, men så släpper man dem med en enkel axelryckning. Jag undrar varför! Livet är verkligen som en flod utan mål. En osynlig kraft som driver en framåt måt något någonstans. Man vill så mycket! Men man vill inget så pass mycket att man verkligen kämpar för det. Undrar varför.

Jag gillar verkligen söndagar som dessa. Jag sitter här och lyssnar på musik, Håkan Hellström faktiskt, och jag är bara lugn. Jag skulle behöva städa. Jag har börjat, men jag kommer nog aldrig bli klar... Jag undrar varför det är så! Varför gör man aldrig något helt ut? Det finns inget svar. Jag vill inte ens ha ett svar. Jag vill bara sitta här och följa med strömmen. Bara vara med.

Tänk om hela livet kunde vara söndagar som dessa. Vilken härlig värld man skulle leva i. Inga bekymmer, bara leva för dagen. Men så bra är inget. Imorgon är världen annorlunda! Det är som att man vaknar upp varje måndag. Eller nej! Varje måndag dör man och hela veckan är som en färd tillbaka till livet. Till söndagen. Jag älskar söndagar! Söndagar är livet! Kärleken finns på söndagar."

Tänk att jag skrev så för ungefär fem år sen. Känner nästan igen mig. Skillnaden är bara den att jag lyssnar på Tiger Lou just nu och att denna söndag varit rätt tråkig. Om än trevligt tråkig. Du fattar skillnaden.

Imorgon: upp klockan 05:15 och åk till jobbet

Solen har grytt i en studentstad norr om Stockholm. Nåja, det var ett antal timmar sedan, men solen skiner ändå. Underbart vackert. Inte sådär vackert som i nån pretantiös film eller nåt, utan bara vackert därför att det är sol och att det tyder på att våren och sommaren är på väg. Kan det bli bättre?

Bättre kan det alltid bli. Men det i sig får inte vara någon anlednign att negligera solen och dess värme.

Tog långfrukost idag. Eftersom jag inte var hemma igår och eftersom jag kände för det läste jag både gårdagens och dagens DN. Men det var inte så mkt nytt. Käkade en liten tallrik gröt och bröd med stekt ägg på. Till det en stor kopp te och ett glas juice. Fantastiskt.

Ska nog bege mig ut i solen snart. Ta en promenad ner på stan för att köpa busskort så att jag kan ta mig till jobbet imorgon. Sen när jag kommer hem igen ska jag plöja några böcker. Kanske. Förhoppningsvis. Förmodligen. Inte?

Sen kommer eventuellt finskan över ikväll. Blir nog en film.

Nu ska jag bara samla mod och bege mig ut i den analkande våren.

Imorgon: Jobb 07-15

Kommer hem sent en natt. Eller tidigt en morgon. Tittar ut genom fönstret och ser några enstaka fönster lysa, en ensam taxi rulla på gatan. Kommer hem sent en natt med blandade känslor. Med ett schizofrent förhållande till livet och alla dess beståndsdelar. Käkar lite mat och försöker bearbeta den alkohol som förgiftar min kropp och tänker stilla att det egentligen inte är fy skam. Att det egentligen är bra och att det finns små saker som tvingar fram leenden och den rätta känslan.

Börjar sedan jämföra med en annan verklighet, tvingar in mig själv i en annan referensram och ser helt plötsligt världen med nya ögon. Och börjar tänka efter, känna efter, letar efter sorgen och ropar efter ilskan. Men så mitt i allt konstruerat elände inser jag att det är bra det med. Intet mörker utan ljus, eller vad man nu säger. Fast jag menar ju givetvis tvärtom.

Kom hem från den stora staden en natt. Denna natt. Dubbla känslor och dubbla budskap. Jag är fångad i en stormvind. Det är inte bara en sång, utan ett liv.

Men så lever vi ju alla samma liv egentligen.

Imorgon: plugg

Ännu en dag att förslösa? Det verkar sannerligen som så. Sov ut långt in på förmiddagen och har sedan dess inte ens öppnat en skolbok. Borde kanske det med tanke på att det kommer en tentamen om ca två månader och ännu en PM som ska in. Men det löser sig nog.

Blev ganska besviken när jag fick tillbaka PM-resultatet igår morse. Jag la ju ner mycket mer tid på den PMn och kände personligen att den var av bättre kvalitet, men likt förbannat fick jag samma antal poäng. Jag vet, egentligen är det inte fy skam. Och det är det inte heller. Men med tanke på att en annan student här fick samma resultat på samma ämne trots att han började tio timmar innan inlämning så är det ju inte så konstigt att jag börjar fundera.

Jag menar, kanske saknar jag det juridiska tänkandet. Ok, jag är bland de mest aktiva i seminariegruppen (enligt somliga iaf) och jag känner ju att jag fattar. Det blir nog bra.

Registrerade mig till T3 igår morse. Så det blir en till termin.

Snart ska jag hoppa in i duschen och sen dra mig inåt Stockholm. Ska käka middag med ett gäng polare från gymnasiet och snacka lite skit. Känns som evigheter sen sist. Och det var det också. Sen sover jag kvar hos farsan. Imorgon blir det ännu mer vänner och ännu mer öl till kvällen. Ok, inte så många, har insett nu efter lite räknande att jag gör av med mer pengar än vad jag borde. Finansiellt sett blir det ett par tuffa månader framöver.

Over and out.

Imorgon: Träffa gamla vänner

Ibland kan jag vara bra barnslig, det kan ganska många intyga. Till och med jag själv. Som en av livsglädje sprudlande tolvåring kan jag stå framför spegeln här hemma, dansa, sjunga med i musiken och le och skratta. Sprudlande.

Helt underbart. Givetvis, som allt annat, är det goda humöret och livsglädjen avhängig allt det omkring. Omständigheterna i övrigt, så att säga. Om solen skiner, om jag har umgåtts med vänner, någon sagt nåt trevligt, och så musik såklart, ja, musik är alltid ett slags lyckopiller, verkligen, då blir jag på omåttligt bra humör efter ett tag när det har hunnit sjunka in, djupt in i själen och medvetandet och jag lyckas förmå smilet tränga fram från under allt det andra och jag helt plötsligt inser att det är kul att leva, underbart att leva, helt underbart helt enkelt.

Vann jag nu? Jag menar, tävlingen att skriva världens längsta mening. Skitsamma.

Idag har jag bakat tårta. Jordgubbstårta. Den blev riktigt smarrig faktiskt. Kanske är jag lite huslig ändå som I påpekade på basgruppsmötet imorse. Kanske är det så, vem vet. Vad tror du?

Tårtan var i alla fall till M i korridoren. Han är vanligtvis en ganska tyst, lite smygande människa. Han är inte den sorten som tränger sig på eller gör sig jobbig. Han är bara en helt hyvens, snäll kille. Han får sina galna små utbrott ibland, därav vår födelsedagspresent till honom: en DVD-box med alla gamla Rosa Pantern-filmerna. De som har sett filmerna vet att Inspektör Closeau har en tjänare (en asiatisk sådan) som alltid väntar med galna upptåg hemma hos inspektorn. M är precis så. Tyst och trevlig på utsidan, men där inne gömmer sig en riktig buse.

Han blev riktigt rörd idag i alla fall. Trodde nästan att han skulle fälla en tår där ett tag. Men han höll sig. Eller så var det S's starka indiska mat som gjorde att en tår skymtades. Men det kändes gott att ge honom glädjen.

Helgen blir väl som den blir annars. Hade tänkt besöka en vän i Stockholm imorgon. Sedan kanske käka middag med farsan. Sedan ett par öl med några polare. Sedan natt. Sedan kanske J på lördagen. Sedan ett par öl med en annan gammal vän. Sedan förmodligen hem till Uppsala igen. Hem ifrån mitt andra hem dvs. Sedan film på söndag, med finskan. Har ju lite av påsklov.

Nu ska jag i alla fall sova. Med ett leende på läpparna. Förhoppningsvis.

Sprudlande.

Imorgon: Stockholm.

Oseriöse S har gjort det igen. Vill du bli som han? Det är enkelt. Skippa basgruppsmötena och säg inte ett dugg på seminarierna. Och om du saknar din basgrupp så kom på dess möten ändå. Men för guds skull, förbered dig inte!! Är jag elak? Förmodligen. Men han är sjyst ändå. Det ska bli riktigt trevligt att ha basgruppsmiddag hemma hos mig efter påsk!

Ska åka ner på stan snart. Middag med ett gäng utbytisar och sen eventuellt Snerikes. Ska ju jobba imorgon så i vilket fall som helst blir det tidigt. Lika bra.

Kom på igår att jag jobbar både över valborg och midsommar. Suck. Men det kommer fler år och fler chanser. Förhoppningsvis.

Det kommer definitivt fler utgångar.

Men var skapas minnena? Inte riktigt säker på var faktiskt.

Imorgon: Jobb 12-19

Måndag. Big surprise va? Inte riktigt. Ska bege mig till bussen snart för att möta R. Hon ska på några lägenhetsvisningar (tror jag) och jag ska med.

Igår var en ganska lugn dag på jobbet. Om det nu finns några sådana. Butiken jag jobbar i är välbesökt så kunderna är både många och målmedvetna. Om de inte får just den där hundmaten blir de vansinniga. Nåja, kanske inte vansinniga, men irriterade. Ta mig inte fel, klart man vill ha det man vill ha. Det vill jag med.

Annars var det alltså lugnt. En vanlig söndag med allt vad det innebär. Folk som ringer sig sjuka, kunder som tappar varor i golvet, reklamationer och annat småtjaffs till höger och vänster. Det intressanta var att jag inte stressat upp mig mentalt i helgen. Jag hade inte våndats inför de stundande passen. Jag brukar göra det. Våndan brukar iofs alltid försvinna när jag väl börjar jobba, jag tycker väldigt bra om mitt jobb, men den här gången infann sig våndan inte ens. Kanske är det det stundande sommarjobbet som spökar. Anyway, bra kändes det.

Efter lägenhetsvisnigarna ska jag bänka mig på bibblan. Kanske får nåt gjort då. Hoppas det i alla fall. Tre rättsfall, och en massa tankar på det. Fick en inbjudan om bio ikväll också. Har inte bestämt mig riktigt.

Nu ska jag duscha och sen ringa chefen och höra om jag kan få något jobb i juni. Inte mycket, en vecka räcker.

Imorgon: rättsfallsseminarium

Allt handlar egentligen om självförtroende. Insikt i sin djupaste form. Insikt om sig själv, hur man ser världen och hur man tror världen ser på sig själv. Och man är evigt pessimistisk. För alla handlar det om självförtroende. Lika mycket för han som går med svansen högt och han som sitter i hörnet. Tyst.

Och ibland är man missförstådd. Andra ser en uppenbarligen inte som man själv ser sig. Det där synsättet som man tror sig bli sedd med, det där synsättet som man använder sig av, kan lika gärna vara illusion som verklighet.

Vad blir det av en människa? Vad gör henne till det hon är? Vad gör henne trevlig? Vad gör henne svag? Och vad är det som gör att hon trots svagheterna ses som stark?

Frågor utan svar. Svar utan frågor. Likväl gror reflektionerna och tankarna inom oss alla. Om man bara tittar. Noga. Då kan man se det. Om man funderar över vilka som är runt omkring en och hur de agerar och hur de talar och hur de tittar. Inte tittar. Då kan man se att de egentligen inte är så annorlunda. Egentligen.

Idag small ena ugnen på jobbet. Glassplittret flög säkert en tio meter. Tur att ingen blev skadad. Innan det hade ena burkautomaten gått sönder. Och så sprang det ju runt en yngling med en flaska Bacardi som han drack ur. Han hann gå innan jag kastade ut honom.

Kanske är det ändå ett individuellt problem. Kanske är det inte generellt. Kanske kan det vara så. Utblottad. Ja, jag är det nu. För när man känner det där sticket av avund i magen. När man börjar fundera på vad alla andra är och inte på vad man själv är, då är man nog riktigt fel ute. Kanske insikten kan rädda mig. Men egentligen så råder den ju ingen bot. Kanske gör tanken bara sakerna värre.

Kommer ångra detta.

Anyway, på föreläsningen igår i magistern så berättade damen från hyresgästföreningen att hon gjort en utredning om radon. Typ. Vet inte vilken relevans det hade. Men det fick följden att hon fick speeda igenom massa saker på slutet av föreläsningen. Men hon var ju ändå tusen gånger bättre än Mr Torbjörn.

Imorgon: Jobb.

VAD I HELVETE!!!??? Visst, dagen började bra med Franz Ferdinand och insiktsfulla kommentarer. Trots försovningen. Men så drar man upp persiennerna och så är det en satans snöstorm utanför fönstret!! Hur jävla mycket tror de att man ska stå ut med egentligen?

Och vart i helvete kom alla svår-domar ifrån? Men va fan, jag ser ju knappt parkeringen utanför fönstret. Och det på sista mars. Om ni vill luras: försök imorgon - I'm not buying this, jag lägger mig ner i sängen och försöker glömma istället. Men det går ju inte. Studierna kallar, Mr Torbjörn (på nåt sjukt jävla vänster) kallar. Lagarna hänger...

Ikväll: Korridorstrevligt.

Imorgon: Jobb...

Sliten mellan olika intressen. Jag fick sommarjobb! Jag fick det! På onsdagen, precis när jag skulle stiga in i stadsbiblioteket i Stockholm så ringde telefonen och ICA-handlaren från ICA City i Uppsala var i andra änden. Jag blev chockad. Tankarna snurrade, svetten började tränga fram. Vad skulle jag göra? Vad skulle jag säga? Hur skulle jag agera? Vad?

Men jag tog det kallt. Tvingade undan chocken och svetten och svarade att jag ville ha det. Trots dess nackdelar. But the battle continues.

För egentligen så fick jag ju inte det jag bett om. Och den vänstra, den vanligtvis så kloka, hjärnhalvan forsätter poängtera att det vore bättre att tacka nej. Att vänta på det bättre. Den påminnner om det som jag har och det som är bättre. Påminner om nackdelarna, att det är fel tider, fel plats, fel framtid. Avsaknad av framtid? "Men det är ju bara ett jobb!" invänder jag. Inte behöver väl jag bry mig så mycket?

Men det gör jag. Och jag tackar ja, den vänstra hjärnhalvan till trots. Den andra hjärnhalvan bryter ned, poängterar fördelarna: det nya, att det nog egentligen motsvarar det jag behöver. Det behöver ju inte ligga någon konflikt i det! Visst, det motsvarar inte det jag helst vill ha och det är inte optimalt men det är det som finns!

Jag tar det. Lyckades ju få löneförhöjning till och med. Plus att de verkar riktigt trevliga! Det verkar bra. Det är ett mindre ställe, högre krav men mer jordnära. Jag har tagit det. Men jag blir kvar ändå. Kommer alltid vara kvar.

Tänk om det bara handlade om ett jobb ändå...

Sen så blev jag ju chockad av en annan anledning också. Men det passar sig inte här. Kan bara säga det att det egentligen inte gör något men att det rörde om en hel del. Det var verkligen inte det jag förväntade mig. Trött på gåtor? Ok, jag håller tyst då...

Sen bjöd jag på renskav med potatismos. Riktigt gott. Hade kryddat med krossade enbär och rosmarin för att få den där rätta smaken. Och jag tror att hon gillade det. Åtminstone den där ostkakan jag bjöd på till efterrätt. Temat var Sverige och det gick hem.

Seminariet gick också hem. Mr Metod är hur bra som helst egentligen! Grejen är nog bara att det tar ett tag innan man vänjer sig med honom. Sen så tror jag också att han verkligen tog intryck av min inrådan. Sedan jag sa till honom att jag vill att han behåller den höga nivån men arbetar med tydligheten känner jag att fler hänger med och att han också faktiskt får ut mer av seminarierna. Vi är fler som talar nu. Det är bra. Han har verkligen försökt, Mr Metod, och han har nästan lyckats!

Funderar för övrigt på om jag kanske ska leta upp nån vacker och trevlig liten människa att bjuda ut för en liten halv-dejt. Skulle vara trevligt. Vem ska jag välja? Ole Dole Doff. Om det nu bara var så enkelt. Hela den idén förutsätter ju att de är med på det. Men det är ett senare problem.

Eller möjlighet.

Nu ska jag plugga lite och läsa igenom posten. Eller så skiter jag i plugget. Det är en gästföreläsning. Utmärkt. Äntligen slipper vi Mr Torbjörn.

Förresten: Om du vill ha en sightseeing genom de östra delarna av Stockholm med förorter, ta 422 från Gustavsberg. Men tänk på att du behöver gott om tid. Typ ett halt liv eller så.

Imorgon: Föreläsning i Hyresrätt.

Berättade jag att vi spelade yatsy i korridoren igår? Glömde nog bort det. Det var trevligt i alla fall. Vi var fem stycken som spelade (nästan halva korridoren) och vi skrattade och umgicks. Om man kontrasterar med i fredags är det som dag och natt. Men båda har sina fördelar. Trevligt. Trivs bra här även om jag har riktigt stor lust att flytta härifrån ibland.

Seminariet gick hyffsat idag. Hade glömt bort att min basgrupp skulle presentera och problematisera det första rättsfallet. Kom iofs på det på basgruppsmötet men likt förbannat planerade vi ingen presentation. Fast det gick bra ändå. Mr Metod var hyffsat nöjd. Hyffsat.

Sen fika på 018. Trevligt, treligt. Visst, det var samma gamla diskussion som vanligt om hur man ska se på sex och hur förhållanden funkar. Men det var trevligt ändå. Hyffsat trevligt i alla fall.

Sen handla jag massa mat. Förresten, det snöade imorse!!! Kan du fatta det!? Snöade! I slutet på mars. Funderade först på, i min enfald, om det var damm som cirkulerade i luften utanför fönstret. Sen om det kanske var mjöltbrand som skulle förlösa mig från jordelivet. Sen tänkte jag stilla att det kanske var någon som hade mycket mjäll bara. Men det var snö. Suck.

Kommer överge stan ett par dagar nu. Åker till Stockholm imorgon förmiddag och i värsta/bästa fall kommer jag hem på torsdag. Sakna mig ni som vill.

För övrigt har jag sökt om medborgarskap i Lovely.

Imorgon: Stockholm

Det känns att våren är på väg. Jag kan se den i fjärran, skymtar den runt hörnet. Skitsnack. När ska jag sluta? Men det känns ändå: Våren är på väg. I can feel it in the air.

Gick längs gågatan i Uppsala idag. Solen stod inte så högt men det var ljust ändå. Några enstaka människor var fortfarande på gatorna trots att affärerna hade stängt. Luften var frisk. En vacker romans utspelade sig framför ögonen på mig. Vackert. Vad är det med fint väder, våraktigt ljus och människor? Den kärleken är stark. Och vackert är det.

Och jag ville kyssa henne. Hennes ögon ville det också. Men som hon sa, det skulle ju vara otrohet. Och egentligen är det en dålig idé. Anyway, Vackert var det. Lustigt det där: ena dagen är det skit, den andra helt underbart.

Satt på biblioteket också. Läste nästan allt jag skulle ha läst innan jag fick besöket som ledde till fikan. Men gott det. Innan så hade ett missförstånd knackat på min axel. Men det löste sig. Tur att det går att kommunicera; missförstånd är ju aldrig bra. Nu skriker de. Människorna alltså. Klockan är tio och halva Flogsta står på balkongerna och gastar.

Ville egentligen bara säga en sak: Våren, du är välkommen! Tack och hej.

Alltså: Imorgon: Seminarium och eventuellt ett kärt återseende.

Jag somnade. Efter en wrap la jag mig på soffan, lyssnade på Winnerbäck och blev helt väck. Vaknade efter sju. Det var den kvällen. Blev hemma istället; marrängsviss och film med grabbarna i korridoren. Typ tjejkväll fast med killar. Helt ok.

Somnade ändå inte förrän halv fyra. Kollade på Prison Break och lusläste gårdagens DN halva natten. Helt ok.

Nu väntar söndag. Ska bege mig in till biblan för att plugga. Se om det funkar bättre. Förmodligen. Brukar ju plugga mycket hemma. Visst, när jag tar mig i kragen och sätter mig ner vid skrivbordet så är ju det nog så effektivt det också. Men oftast går det ju aldrig så långt tyvärr. Så idag ska jag in till biblan och läsa (samt analysera) NJA 1978 s. 301, NJA 1982 s. 36 och NJA s. 117. Sen kanske fika med en god vän.

Blir nog bra. Helt ok.

Imorgon: Seminarium och sen eventuellt besök.