Dead.

I guess people get what they deserve. Jag skiter i om ni tycker jag är pretto för att jag inte alltid skriver på svenska.

Anyway, vi får alla vad vi förtjänar. Vi lever i ett inferno som kommer att explodera i ett kärnvapenkrig om det inte förgås av alla miljökatastrofer. Säger visa. Och visst är jag benägen att hålla med och önska att deras drömmar slår in. Nån som sa mardrömmar?

Va fan, jag är precis så tjurig som jag vill.

Jag har fått för mig att om man åker tåg i Schweiz eller nåt så åker man mellan en massa berg. När man är där uppe på topparna så ser man himlen och det måste ju kännas bra. Sen så har jag fått för mig att man åker ner i dalarna ibland, till verkligheten. Till civilisationen. I min syn så sover man då.

Nästa Bern.

Nu ska jag snart på föreläsning. I fyra timmar.

Usch då.

This is how I disappear.

Det hade snöat under natten så när jag gick hem i förmiddags mötte jag ett gäng traktorer. De skottade snö, körde runt i ring, väntade på förare som pratade i telefon osv. The attack of the traktors? Möjligt. På en och samma plats mötte jag i alla fall fyra traktorer som hade roligt. Möjligen.

en stackars traktor som får vänta på föraren

Sen såg jag några fåglar. Jag reflekterade inte över kvittrandet förrän ett par minuter senare, men jag såg ett tiotal fåglar som ruvade i buskarna. Eller ruvade och ruvade, de stackars fåglarna letade efter mat tror jag. Stackars fåglar.

Sen hörde jag en till traktor. Men det var ingen traktor. Det var en ICA-lastbil. De försöker nog också ta över världen. Lastbilen lät i alla fall som en traktor. Den kanske var transmotorell.

Sen såg jag hunden. Åh, den fina stora hunden. Jag vill säga lilla, det skulle låta så mycket bättre, men den var ju inte liten så jag får kalla den stor. Svart var den också. Nu när jag tänker på det så var det nog inte jag som såg hunden, det var den som såg mig. Och jag som upptäckte att den såg mig. Den drog sin matte med kopplet. Hon stretade givetvis emot, men den stora söta hunden viftade på svansen och ville leka. Det ville jag också men det gjorde jag inte. Tyvärr. När jag gick förbi den sa matten som satt fast i kopplet att det var lugnt att gå förbi. Men jag var inte rädd. Inte det minsta. Jag är ändå hyffsat van vid hundar. Synd bara att jag inte lekte med den, jag gick bara förbi och hunden stod och viftade på svansen i ungefär en halv minut medan jag dumt visade ryggen och gick hemåt.

Sen var det bara fält och sen var jag hemma. Nu tvättar jag och försöker tvinga i mig min medicin. Borde verkligen ta den. Ute på fältet fick jag för mig att juridiken inte passade mig. Ungefär som att juridiken var ett par tre storlekar för liten och inte lät mig tänka fritt.

Tur att jag har Jareborg så får mig att tänka rätt igen.

Nu: Plugga
Sen: titta på Göran Persson, kanske en semla.
Imorgon: Seminarium i straffrätt om försök och förberedelse.

Drutta på arslet när jag skulle in till stan för att lämna in min PM förut idag. Klantigt. Men jag överlevde. Och tur var väl det för annars så hade jag ju inte kunnat lämna in PMn.


Knallade sen till Ekonomikum för att gå på föreläsning. Missade de första två tredjedelarna, vilket var synd för det verkade som en bra föreläsning. Den tredjedel som jag var med på utgjorde filmvisning. Det var en bra film. Bra att de visade den.


Borde egentligen plugga nu, men jag orkar inte. Ska slappa lite och sen gå och äta glass. :) Det ska bli mums!


Imorgon: plugga

Fääääääääääääääärdig!

:)

Hur ska man kunna skriva en massa PM och vara smart och rolig och underbar och überjuristig när det finns så mycket musik som man kan sjunga med i?

Inte för att texterna alltid passar in men melodierna och ackorden och trummorna och dansen som hör till gör det. Jag har i princip skrivit klart nu. Babblat på en massa om laga befogenhet och nöd och putativitet och gränsdragningar och grundlagar och massa annat abstrakt som ska få en massa underbara efterverkningar i vår verklighet. Bläää.

Jag komer bli en urusel jursit. Fast jag gillar ju att sjunga å andra sidan. Motsättningar. Alla dessa motsättningar. Motsättningar på upprepningar som inte ens träffar varandra. De bara spjärnar emot. Sov gott men dåligt inatt. Somnade stressad men vaknade trött. Jag fick en kram. hihi.

Så vad sjunger jag på idag? Close to me (The Cure) och Creep (Radiohead).



Duscha var det ja. Låter ju så fint när man sjunger i badrummer. Sen ska jag lämna in PM. och skolka.

Draken har vaknat till liv igen så jag sjunger och dansar istället. Min granne brukar klaga ibland. Men det skiter jag i. Allt uppsåt i hela världen kan inte stoppa mig.


tihi.

Music when the lights go out. Säga vad man vill om Doherty. Men det här är bra skit!

Jag känner kreativitet och jag luktar svett. Kanske är det kaffet jag drack för nån timma sen i kombination med musiken som jag lyssnar på just nu som gör att jag inbillar mig. I mitt undermedvetna har jag fastnat i stadium sex. Jag öppnade filen med de trettontusenåttahundra små bestarna som suger blod ur mig och som jag försöker mjölka och som jag hoppas brottsprofeten kommer skörda. Baka nåt gott på dem! Snälla?



Jag öppnade i alla fall filen och fann mig själv stirrande på orden - inte läsande, det vore för jobbigt. Jag är stirrande. Sen kom jag på mig själv med att rulla upp och ner för sidorna, undrande, var jag skulle börja och hur jag skulle sluta. Stadium sex var det. Fast jag är ändå lite stolt. Kom bara på mig själv med att vara mig själv.



Så jag gick ut till korridoren och tittade på Ma vie en rose (Mitt liv i rosa) en fransk-belgisk film om en pojke som vill vara flicka. Eller kanske en film om en flicka som var pojke. Svårt att säga. Bra var den i alla fall!



Så kreativiserar jag tomrum inne hos mig istället när filmen sen är slut.



Btw ska vi ha korridorsfest om ca två veckor. Problemet är bara att min yngre bror (har ändå inga äldre) egentligen skulle ha dykt upp den helgen och nu vet jag inte om jag borde låta honom komma eller om jag borde skjuta på hans efterlängtade besök. Jag saknar honom. För och emot. Varför finns det inga juridiska bedömningar för sådana problem som finns i verkligheten.



Förresten, bloggen jag länkade till där uppe nånstans är rolig. Önskar jag också kunde vara så. Fast jag är ju svart å andra sidan. Jag är min blogg.


Imorgon: tvätta och rensa bastarder i en wordfil med namnet "Tords handlingar under natten".

Förresten, vad det än är, fråga mig inte varför, jag kände för det bara.

En helt vanlig dag

En dag när jag som vanligt höll på att leta rätt och fel hemma i köket föll en tung uppgift ner genom taket. Jag försökte schasa iväg den med en tidning men den envisades med att följa efter mig vart jag än gick.

På kvällen käkade den upp mitt bästa PM. Den fick naturligtvis magknip. Hela natten satt den och svor och grälade under en jobbig ångest nere i källaren.

Jag försökte fånga den med en rostig råttfälla och ett trasigt paraply. Efter tre dygn fastnade den i brevlådan och jag slängde ut den genom fönstret. Den klättrade genast uppför närmaste lärare och försvann spårlöst.

Genererat av skrönmaskinen

på ett lite själdistansmässigt sätt alltså.

Och jag hävdar fortfarande att en filmkamera med direktuppkoppling till allmänheten skulle utgöra grunden för den bästa dokusåpan nånsin.

Nu ska jag freaka loss och dansa till Last Nite (The Strokes) och Horror show (The Libertines).


Sen nörding framför melodifestivalen.

tjohej.

Tvåhundranittiofyra inlägg och trettontusenfemhundra tecken efter ca trettiotvåtusenfyrahundra sekunder på JB. typ. Nu börjar det svåra.

Det var gårdagen. Idag har jag haft seminarium. redovisningsseminarium. Råkade snäsa lite mycket och råkade vara lite för tjurig och konservativ. Vad vet jag?

Ikväll ska jag i alla fall bänka mig framför teven och dricka cola. Imorgon ska jag upp ungefär vid sex och jobba fram till två. Hoppas att kommer bli lika roligt som vanligt. Just nu har jag ingen lust.

Hopp å hej. Nu ska jag kolla på rapport. Gubbigt va?

Men kommentera då så att jag får nåt att göra när jag inte vill plugga!!!!


öhhhhh

hoppjerkadag

Snö faller snett idag och jag har studsat fram och tillbaka i rummet. Upp ur sängen, ner i sängen igen och ner till tvättstugen och ut till köket. Fram och tillbaka, upp och ner. För det mesta leende, visserligen lite tokigt leende, men ändock ett leende. Mitt sällskap måste ha blivit tokig på mig och mitt hoppande och sjungande och lugnande och fånande.

Sen skrev nån till mig på MSN.

Nu ska jag snart göra mig iordning till ikväll. Sitter och sjunger med. Hade inte lyssnat så mycket till The Killers debutalbum Hot Fuss innan, men det är grymt bra.

Nu sjunga. I duschen.

"Party!!

Imorgon, idag, ska alla i vår seminariegrupp (9) vara på Snerikes kl 1800 för att äta mat och lära känna alla andra dönickar!

Vid frågor ring mig!
xxx-xxxxxxx"

Beståendehet. Minnen som är bra är ofta också bestående. I princip alltid bestående. Visst, riktigt dåliga minnen, hur mycket man än försöker förtränga dem, är också bestående. Men de braiga minnena är ändå bestående och när man vill kan man plocka fram dem ur minnet och le lite grann.

Eller njaaa. Vid närmare eftertanke så plockar man nog inte fram minnena och ler lite grann åt dem. Det är snarare som att minnena efter mödosam kamp eller efter behövlig vila letar sig fram till medvetandet och tvingar fram ett efterlängtat leende.

Ett av mina bestående minnen är när jag våren 2005 - senvår var det och sommaren skymtade i horisonten - åkte ner till Lund. Anledningen var en slags miljökonferens med en massa seminarier om miljö och arbetet för bättre miljö, som jag blivit inbjuden och av mig själv anmäld till. Väl där nere i den otroligt vackra och trevliga studentstaden hälsade jag på några kompisar och vi gick över Mårtenstorget mot en 7Eleven, tror jag det var, och köpte varsin glass. Det var otroligt vackert väder och vi satte oss sen på nån uteservering på Stortorget. Det var ungefär då som jag bestämde mig för att plugga i Lund. Jag hade i princip redan kommit på det efter ett studiebesök och så där, men det var droppen som fick bägaren att rinna över. På ett positivt sätt.

Men av olika anledningar hamnade jag i Uppsala och det har ju visat sig vara bra ändå. Beståendeheten till trots.

Jag satt och funderade nyss på om jag skulle göra nåt som jag gjort förut men göra det på ett mer nyanserat och riktigt sätt. Jag tror att jag beslutade mig för att inte göra det. Men eftersom jag gillar att härmas så kanske jag gör det ändå. Jag vet inte.

Känner på mig att det här kommer bli ett jobbigt långt inlägg. I alla fall.

Här i Uppsala kör vi för övrigt med basgrupper och jag har överlevt ett gäng by now. Eller ett gäng har överlevt mig, det är bara att välja. Just nu sitter jag fast i den s.k. modegruppen och den är fast med mig. Jag gillar modegruppen dock. Den är bra.

Vi rockar på seminarierna och vi livar upp seminariegruppen lite tror jag. Hoppas jag i alla fall.
Det var det jag ville säga.

Nu: sjunga med i musiken.
Sen: nåt annat, oklart vad.
Imorgon: Kanske vakna till en underbaring. Det är sånt som skänker beståendehet.

Dagens högtalargäster:


The Killers.

Här finns en artikel om två tonåringar som har plågat en stackars hund till döds. Det är ju så att det skär i hjärtat när man läser det.


I alla fall. Lite längre ner på sidan så finns det en rätt rolig kommentar av en gubbe som tycker att "I mångt och mycket är hedern hos kriminalvårdspatienter något /han/ skulle vilja se ute i vårt samhälle."

Hihi, ibland är folk bra roliga.

När jag var liten var jag en riktig liten schlagerfantast. Jag kommer ihåg hur jag stod och hoppade i fåtöljen framför teven i vardagsrummet när Carola vann med fångad av en stormvind. Sedan dess har jag i princip kunnat den låten utantill och tycker nog att det är den bästa schlagern nånsin. Sen att jag i princip avskyr Carola, eller i vilket fall hennes mediala personlighet, det är en bisak. Sjunga kunde hon och hon sjöng mig till oanad glädje då.

Men nu, så här ett par år och framför allt en ändrad musiksmak senare är allt i princip förbytt. Plikttroget kollar jag fortfarande på eurovisionsschlagerfestivalen varje år men de svenska förfestivalerna har jag sedan länge tappat intresset för, även om jag brukar glo på åtminstone nån av dem.

Och i år? Schalgerhystering, som kvällspressen försöker slå upp det till, har helt flygit mig förbi och jag kan inte bry mig mindre. Men eftersom man i princip (tredje gången gillt ;) ) inte kan gå in på tidningarnas webbupplagor utan att få en Elin Lanto, Kristian Luuk eller Ola Salo upptryckt i ansiktet, så har en liten nyfikenhet ändå letat sig in i sinnet.

Speciellt vad gäller The Arks påstådda underverk. Därför gick jag in på SVT Play idag och lyssnade på deras bidrag. Och ärligt talat så blev jag (förvånansvärt nog) förvånad. Bidraget är helt och hållet skit!

Var bara tvungen att säga det.

Dagens klyscha:


Satsar man inget så vinner man inget.

Det var kanske dags för ett inlägg om studierna igen. Fan också, dessa tempusformer förvirrar och tar död på mig! Det är kanske dags… Men det är ungefär som livet. När man lever i nuet missar man allt runt omkring i tiden och lever man i det förflutna sopas framtiden under mattan. Lever man i framtiden försvinner framtiden.

Bara så att ni vet så kommer jag babbla ända tills nån säger åt mig att sluta med det.

Idag hade vi i alla fall seminarium i processrätt. Rätt skoj eftersom det blev lite diskussion den här gången. Vi diskuterade försvarares ställning i rättsväsendet och i processer. Den heta potatisen som studsade runt bland studenterna under den lille lärarens överinseende var huruvida försvarare ska ha sanningsplikt eller inte.

Min egen, avarta, åsikt är att frågan är felställd. Frågan är snarare om försvarare ska ha tystnadsplikt och lojalitetsplikt. Självklart, lyder mitt svar.

Brottsbeivrarna på seminariet var mer av uppfattningen att alla som är förbrytare ska sättas dit och detta med advokaternas hjälp om så krävs.

Snark.

There goes the förhandlingsprincip and rättssäkerheten down papperskorgen!

Annars har jag varit förbi med halstablettisar till E och knäckt en folkis här i korridoren innan jag kilade ner till ICA me Em.

Nu ska jag knäcka en folkis till med samma människa framför så ska det låta och sen ska jag spela poker.

Imorgon: plugga, tvätta och festa.

Dagens bekännelse:


Jag sjunger i duschen. Hela tiden.

Jag är inne i en sjukt produktiv fas just nu. När saker och ting börjar ordna till sig i livet och man känner sig bra då flyter liksom resten med.

Så kanske borde jag egentligen kalla det en friskt produktiv fas. Eller så är det min medicinering i form av studier som har börjat ge resultat.

Jag har fått tillbaka mina pengar och jag har en bra basgrupp. Jag har träffat en underbar människa och jag känner att jag verkligen fattar plugget. Jag har goda vänner och det är hyffsat städat här hemma. Jag är äckligt självgod just nu men jag ler bara.

Mitt liv i ett nötskal.

Drömde häromnatten att en vän till mig hörde av sig. Men det var ju tyvärr bara en dröm. Och nån natt därifrån drömde jag att jag mötte morsan på nåt nybyggt konferenscenter i centrala Stockholm. Men det var tack och lov bara en dröm. I alla fall med tanke på omständigheterna och formerna för mötet i drömmen.

Så nu ska jag strax ringa brorsan och höra med honom om han har lust att komma upp och hälsa på. Sen ska jag ringa en jobbarkompis och höra efter vad det är för slags fest jag är bjuden till på lördag.

För övrigt ska jag äta mer av min supergoda risotto sen. Är fortfarande grymt nöjd med den.

Äsch. Nu ska jag sluta vara självgod och försöka medicinera mig lite mer. Så att jag får nåt mer gjort idag.

Pirrar i magen. Är nervös och stressad.

Igår, eller snarare inatt, kollade jag på Superbowl med grabbarna i korridoren. Riktigt soft. Drack Budweiser och käkade hemmagjorda hamburgare. Guacamolen var givetvis med också. Synd att Chicagos björnar förlorade bara!

Jag beter mig konstigt ibland. Oftast så beror det på omständigheter inom mig som manifesterar sig utom mig. Inget onaturligt i det. Knäppt blir det bara när konstigheterna orsakar mer konstigheter som gör mig ännu konstigare. Och pirrigare.

Idag har jag annars varit på tingsrätten. Kom lite sent vilket var lite onödigt. Men vad händer inte inte när man är uppe halva nätterna. Vi var nog ganska okänsliga när vi stod där på andra våningen i domstolen och diskuterade vilken huvudförhandling som skulle vara roligast. Grov människosmuggling eller mordförsök? Fy på oss! Men vi gör nog inte om det.

Och sen när man sitter på sin kammare och känner hur polletterna trillar ner går det plötsligt upp för en. Om man inte satsar vinner man inget. Om man inte släpper taget går man aldrig framåt. Klyschor på klyschor. Därför ska jag praktisera en annan klyscha lite senare. Wish my nerves good luck!

Sen hade vi seminarielektion. Den var rätt bra. Det märks att den yngre lärare börjar bli lite varm i kläderna. Eller så var det kanske formatet som passade honom bättre. Helt klart lärorikt i alla fall!

Om det bor en koloni fjärilar i magen och myror bosatt sig i skallen. Vad gör man då?

På föreläsningen sen bjöd ulven i lådan på ännu en måndags-stand up. Inte lika roligt denna gång, men minst lika utbildande i alla fall.

Snart ska jag i alla fall ut i Uppsalakvällen. Inte ut som på galej, men ut ur min boning. Det blir nog bra. Som sagt. Whish my nerves good luck!

Imorgon: ta mig i kragen. Igen. (D.v.s. plugga inför seminariet och förbereda mitt PM mer)

Mjölkland.

Gråa hus som står framför grå himmel. Så skulle man kunna beskriva det område som jag bor i. Ungefär som lättmjölk. Gråvitt med en blå rand. Som grå lättmjölk.

Lättmjölksöndag

Måste sluta svamla.

Igår var jag på hemmafest. Jag, R, J, Em och hennes tjejer förfestade inne hos mig innan vi gick skilda vägar. Det var länge sen jag hade förfest inne hos mig. Har saknat det. Riktigt nice är det. Hamnade iaf på fest på väktargatan vilket var trevligt. Var egentligen inte på humör för att festa så det gick lite segt. Men trevligt var det. Snackade med folk och försökte dansa lite. Försökte.

Ringde lite samtal också vilket var rodnigt. Men jag kapade en döner på vägen hem och somnade lugnt för att sen vakna till en frukost med Em’s flickor. Härligt med såna där braiga söndagsfrukostar. Snart ska jag läsa klart tidningen och sen pallra mig in till bibblan och va lite produktiv. Idag ska det bli härligt.

Ikväll ska jag sen kolla på superbowl med grabbarna i korren.

Dagens insikt:


Jag är en av de där melodramatiska töntarna, neurotisk ända in i benmärgen, ingen tvekan om det.


Jag vet, jag snodde min insikt. Men den stämmer likväl.

Jag var hemma hos F igår. Det var riktigt trevligt. Vi spelade nåt dansspel där man ska hoppa på en matta efter pilar på en tv-skärm. Riktigt kul, lite svettigt och jävligt svårt. De andra hade övat ganska mycket och jag som saknar nästan all dansförmåga och skulle behöva ett par nypor koordination slutade i princip sist varenda gång.


Nästan.


Sen när jag åkte hem stod jag och dansade i månskenet. En dans som väcktes och motiverades av en enda tanke. Synd bara att jag fick dansa själv.


Tanken var att jag idag skulle kolla på fallfärdiga cyklar med H i korren och hennes pojkvän. Men de hade gått utan mig. Så nu ska jag försöka få mitt arsle ur vagnen, ta mig i kragen, eller hur det nu är, och försöka städa lite och sen kanske få i mig min dagliga dos av plugg.


Ikväll vankas lite hemmafest med R.


Imorgon: Bibblan och PM-plugg.

Inte bra att vakna på fel sida och vara vresig och sur och sen gå upp och gå till ica och sen inte kunna laga mat för att det är så jävla stökigt och då behöva städa och då blir ännu vresigare och samtidigt vara hungrig och blir ännu mer hungrig och därför är jävligt hungrig och sen komma på att det är inte bra att vara så arg för man blir bara vresigare och vresigare och sen förlöser sig iofs allt och jag lyssnar på musik.


djupa andetag.


skrika högt.

Jag lever på lånad tid.


Så är det.

Mobbad på modemöte. Nåja. Kanske inte mobbad, men halvmodad? Kanske inte det heller. Men men.


Drog ett par koppar kaffe på Ofvandals med gruppen mellan tjetjenska (ryska) terrorister och slavgruvor i uralbergen. De förra ska i vår PM-uppgift spränga halva Uppland - Ulven i lådan som har skrivit uppgiften? Gruvorna var journalisttantens konfiskerade släktklenoder.


I alla fall. Vi kom fram till en del och ska ha reunion om en vecka. Blir nog super. Om jag bara kommer över min PM-ångest. I takt med att utbildningen har fortgått har PM-resultaten blivit sämre och i takt med det har min ångest ätit sig större. Vuxit sig starkare.


I nån del av hjärnan tänker jag att det kommer lösa sig ändå. Jag är bra på annat. Men om jag ska hänga upp slipsen runt min hals och leka jurist måste jag kunna skriva PM. Kanske borde jag hänga mig runt slipsen stället och leka doktor?


Usch.


Nu ska jag snart bli bjuden på lunch! :)
Ikväll blir det bira med lite folk på nation. :D


Imorgon: Processrättsseminarium (sammelsurium?) och eventuellt dansande hemma hos F.