Dagens I-landsproblem: Att man blir ledsen för att man tycker synd om sig själv för att man inte kan leka med alla de andra små barnen för att man arbetar för att man har ett jobb.

Och så en väderleksrapport för Uppsala med omnejd. På dagen förväntas en del blöta skurar som trotsar det annars så härliga solskenet. De blöta skurarna kan smaka konstigt och det beror på ovanligt höga halter av druvor i övre atmosfären.

Framåt kvällen avtar skurarna och solen seglar ensam ner mot horisonten. En kosmisk orkan förväntas dra in framåt niotiden som ger rikliga mängder danshagel och många formationer av s.k. öl-moln.

Innan den nya dagen gryr väntas återigen musikåska och enstaka party-blixtar. Och med den glada prognosen önskar vi på väderleksredaktionen en riktigt trevlig valborg.

Vänta! Ett brådskande meddelande från trubbelredaktionen. I en mycket liten region i det s.k. Flogstaområdet befaras rikliga mängder tråksnö. Till alla er som riskerar befinna er i närheten av det oroväckande ovädret vill vi sprida myndigheternas uppmaning om evakuation. ”Annars förligger uppenbar risk för kraftiga förtråkningar och i värsta fall den beryktade tristsjukan.”

– Jaa du Carl-Henrik, det var ju ingen rolig prognos på slutet där, men vad händer inom sportens värld?

– Jo, idag meddelade……….

- Folkfest?
- Nej.
- Studentfest?
- Nja.
- Krökarfest då?
- You're getting close...
- Katastrof.
- Mer eller mindre.
- Katastrof vadå?
- Att jag sitter hemma denna helg eftersom jag jobbar.

Tystnad

- Ok. Ja, fan, det va ju inte kul!
- Nej, verkligen inte. Skulle kanske inte ha åkt hem hit till Uppsala efter jobbet när allt kommer kring.
-Är det verkligen så illa?
- Ja, det är det. Det var t.ex. någon som stod och kissade från balkongen på våning sex, alla brölar och skriker. Katastrof. Minst sagt katastrof. För jag vill vara med! Jag vill också vara med på katastrofen. Inte sitta här hemma sån nån jäkla loser alldeles ensam.
- Men du, du tjänar ju pengar! Plus, det kommer fler katastrofer.

Bitter tystnad

- Jo, det är klart. Du förresten, vet du nåt ställe som behandlar schizofreni?
- Nej.

Sena nätter och sena liv.

Det sitter en skugga bredvid mig. Han är inte så tydlig, men tillräckligt för att jag ska se honom. Jag kan snegla på honom och han sneglar på mig samtidigt. Jag kan stirra på honom och han stirra på mig. Han följer alla mina rörelse, följer samma impulser och lever samma liv. Replikerar och härmar. När jag skriver, skriver han och när jag skrider till verket gör han detsamma.

Kanske är det jag som lever hans liv och inte tvärtom? Det skulle inte vara helt omöjligt. Kanske har jag gått här ett halvt liv och trott att det är jag som styr alla mina handlingar och själv måste stå till svars för mina upptåg och ta åt mig äran för alla mina stordåd. När det egentligen är mannen på andra sidan fönstret som borde ta åt sig äran.

Me, my friends and I went to see some baskeball tonight. Som man hade sagt i Phoenix där matchen utspelade sig. NBA playoffs, LA Lakers mot Phoenix Suns. Lakers förlorade. Inte för att jag är nån basketnörd, men vafan.

Annars har jag ursäktat mig för mitt kommande skolk på valborg och försökt komma nånvart med promemorian. Gick väl sådär.

L kom i alla fall hem idag - ett kärt återseende. Och jag fick låna R’s nyinköpta DVD och skiva med Belle and Sebastian. Great!

Suck. Jag vet vad jag borde göra. Men jag ska sova istället eftersom skuggan bredvid mig börjar bli trött. Eller var det tvärtom?

Kan du se skuggans lampa? Shit, såg att jag borde vattna blomman nu...

Godnatt!

Imorgon: skolkande, PM-skrivande och rättsfallsläsande inför tisdag.

Långfrukost. Långfrukost med dejt dessutom. Det är härligt. Särskilt som man har ännu en PM att författa. Har inte kommit igång än. Eller jo, kanske har jag kommit igång, men det går segt. Fast det löser sig nog.

Hade i alla fall min långfrukostdejt. Med DN dvs. Just på söndagar kan jag sitta hur länge som helst. Idag tror jag att jag satt i närmare två och en halv timma. Känns nästan smått patetiskt. Som en gammal gubbe som prompt ska läsa sin morgontidning, eller en pappa som viftar undan sina barn med morgontidningen som alibi.

Men det var det nog värt. Även om hemsidan inte kommer i närheten av den tryckta tidningen kan jag rekommendera den här artikeln. Det fanns mycket bättre i tidningen, men de hittade jag inte på nätet.


Idag: fortsätta med PM-plugg

Imorgon: förmodligen föreläsningsskolkande. Får se. Detta till förmån för PM skrivande.


Jag är en slav... En PM-slav

Jag vill flytta från Flogsta! Just nu vill jag flytta från Flogsta. Ta mitt pick och pack. Mina kläder, mina möbler, mitt porslin. Ta mitt allt och bo nån annanstans. Just nu verkar månen bättre.

Det är de där jävla utbytesstudenterna. Visst, de kan vara enormt trevliga. När de bor i korridoren, bjuder på mat, raggar upp en osv. Men de är totalt hemska när de efter klockan två står och gallskriker utanför fönstret.

Suck.

Imorgon (dvs idag): PM-möte med I och S, födelsedagsfest hos nån jag aldrig träffat (en utbyting har lyckats tjata till sig mitt sällskap)

Snälla Mr Torbjörn, berätta en gång till! Jag är inte säker på att de flesta av oss förstod. Hur var det man räknade ut olika gäldenärers betalningsansvar när en eller flera har förbehåll? Hur var det man gjorde? Jag tror inte att dina 17 upprepningar var riktigt tydliga...

Fast ironin till trots så förstod inte alla. En flicka fattade inte ens att det var tre gäldenärer fastän Mr Torbjörn klart och tydligt skrivit gäldenär A, gäldenär B och gäldenär C. Och en kille undrade hur man delade upp en krona i olika delar. Men den frågan förstod inte ens Mr Torbjörn. Trots killens tre upprepningar av frågan. För killens skull kan jag berätta att en krona består av 100 ören och att i det fall bråket inte går jämt ut på ett antal ören finns det något som kallas öresavjämning...

Mr Torbjörn har med andra ord gjort det igen. Någon gång mellan hans redogörelse för hans målerikunskaper (enligt egen utsago kan han inte måla lika fint som de Rembrandt målningar han beskådat på något konstutställning i Köpenhamn för inte så länge sedan) och hans erkännande stod han med ett stort flin och höjda ögonbryn framför oss och förklarade det uppenbara. Du hörde inte om erkännandet? Jo, det är tydligen så att han snott (usch vilket arbetarspråk jag har tagit till mig...) någon überkulturell kejsarbiografi. Med andra ord: låna inte ut böcker till Mr Torbjörn. Särskilt inte om de handlar om kulturellt tjafs.

En kinesisk kejsare

haha, jaa, vad säger man?

oj oj. för mycket vin. Jävla vin! Shit också.

Men middagen gick ju bra iallafall. Bjöd på förrätt, varmrätt och efterrätt. Riktigt smarrigt. Ja, förutom tsatsikisoppan då, den var bara ok.

Aja, nu ska jag sova. Har ju basgruppsmöte imorgon kl 11.00.

imorgon: seminarium och födelsedagsfest.

Uppdrag: få bort smuts, plocka undan skräp, organisera papper.

Täcknamn: Uppdrag städning

Status: 80%



Shit, (hah, det ordet hade jag nästan glömt. Var kom det ifrån?) va bara tvungen att ta en paus. Så himla tråkigt...

Och solen har sin gång, som Hemingway skrev. Och det har den sannerligen. Bra det.

Och vintern har sin gång. Och? Och! Och våren kommer med dess död. Kanske inte död, det var ovanligt drastiskt av mig att skriva. Ovanligt? Sen när är jag vanlig? Alltid? Usch, jag borde verkligen sluta dividera med mig. Känns smått surrealistiskt. Men vad gör man inte när man varken orkar städa eller plugga? Fy mig! Skam. Borde flyta genom min kropp. För alla mina synder. Synd det. Synd att jag inte flyter.

Suck. Svammel i vanlig ordning. När ska jag sluta? I vanlig ordning.

Men våren är på väg. Något försenad i och för sig, men den är välkommen ändå. Bättre sent än aldrig som talesättet säger. Har bloggat dåligt den senaste tiden. Men vad spelar det för roll? Hah, det är lustigt. Startade denna blog med föresatsen att skriva om det s.k. livet på juridicum. Nu, så här ca 8 månader senare, har jag insett att det knappt finns ett liv där.

Med det menar jag två saker. Det första att det finns flera liv där på institutionen. Studentens, festprissens (fast det är ju å andra sidan samma sak, eller?), hjärtekrossarens, o.s.v. Det andra att det inte finns något liv alls. Svårt att välja. Du får välja.

Nåväl, våren var det ja. Det har kommit nu. Solen skiner, träden börjar vakna, hjärtat börjar tina. Upp. Upp går det för mig. Det mesta alltså.

Gick från stationen hem igår. Underbart. Gick förbi stora torget som nästan låg öde, upp för Drottninggatan, förbi Stockholms nation och slottet, förbi Carolina Rediviva, och fann mig själv på kyrkogården. Vilket bättre ställe att återuppstå på än det där alla ligger döda? Där det bara de levande finns?

Det finns ingen motsägelse i det.

Annat än att våren har kommit och att solen har sin gång. Klura på den du!

Ska väl ta och städa då…

Påskhelgen nästan slut. Vad med den? Nåja.

Besökte min bror i ett par dagar. Trevligt. Riktigt trevlig. Blev i och för sig inte så mycket mer än gitarrspelande, kortspel och monopol. I vanlig ordning. Han bor ute på landet och det finns inte så mycket mer att göra där. Andra gånger jag har varit där har vi åkt in till Eskilstuna och hittat på nåt eller åkt till granngården och lånat ett par hästar och ridit. Jag är rätt usel på att rida, men det är kul ändå.

Fast inte denna helgen. Vi har varit hemma och umgåtts, bara han och jag. Det har varit trevligt och roligt. Han börjar bli lite äldre nu så man kan ju snacka på ett annat sätt. Han kommer hit om ungefär en månad. Till studentstaden. Får se hur det slutar. Han har någon idé om att vi ska på studentfester och till ungdomsgården för något slags skumparty. Jag är tveksam, för att inte säga mycket tveksam. För det första platsar inte han på studentfester (om jag nu skulle hitta någon, vad är en studentfest?) och för det andra skulle inte jag bli insläppt på ungdomsgården.

Sen så saknas ju viljan också och den är ju viktig. Viljeprincipen, eller hur var det nu? Borde kanske tillbe den allsmäktige Adlercreutz lite oftare. Anyway.

Har träffat brorsan och det gjorde mig gott. Mycket gott.

Idag: städande och pluggande. Hah, som om det kommer bli av. Jo, kanske. Nåja.

Party i Flogsta. En hes B som kraxar i takt med musiken, dansar och är allmänt glad. Korridoren är tom, han har dörren öppen, poppar musiken högt och är allmänt glad. Eller bara glad.

Imorgon åker han till Eskilstuna till sin bror. Den här dagen har han varit hemma och återhämtat sig från gårdagen. Dagen innan gårdagen arbetade han, liksom dagen innan det.

Nu blir han bara döv. Av musiken alltså.

Va?


Han har inte pluggat. Men det är kanske inte så förvånande heller.

Det kommer mera.

Imorgon: Eskilstuna

Hittade gamla dagboken

Söndagen den 14 oktober 2001, 13:45:

"Söndagar... Sega söndagar. Det är något speciellt med dem. Man är liksom tankfull och poetisk. Undrar varför. Kanske är det för att det är i slutet av veckan. Man har inget speciellt att göra utav dagen. Man kan bara sitta ned och tänka och bara vara tomt känslofull. Det är ganska lustigt egentligen.

Det är livet med! Man bestämmer sig för saker, saker som man verkligen vill, men så släpper man dem med en enkel axelryckning. Jag undrar varför! Livet är verkligen som en flod utan mål. En osynlig kraft som driver en framåt måt något någonstans. Man vill så mycket! Men man vill inget så pass mycket att man verkligen kämpar för det. Undrar varför.

Jag gillar verkligen söndagar som dessa. Jag sitter här och lyssnar på musik, Håkan Hellström faktiskt, och jag är bara lugn. Jag skulle behöva städa. Jag har börjat, men jag kommer nog aldrig bli klar... Jag undrar varför det är så! Varför gör man aldrig något helt ut? Det finns inget svar. Jag vill inte ens ha ett svar. Jag vill bara sitta här och följa med strömmen. Bara vara med.

Tänk om hela livet kunde vara söndagar som dessa. Vilken härlig värld man skulle leva i. Inga bekymmer, bara leva för dagen. Men så bra är inget. Imorgon är världen annorlunda! Det är som att man vaknar upp varje måndag. Eller nej! Varje måndag dör man och hela veckan är som en färd tillbaka till livet. Till söndagen. Jag älskar söndagar! Söndagar är livet! Kärleken finns på söndagar."

Tänk att jag skrev så för ungefär fem år sen. Känner nästan igen mig. Skillnaden är bara den att jag lyssnar på Tiger Lou just nu och att denna söndag varit rätt tråkig. Om än trevligt tråkig. Du fattar skillnaden.

Imorgon: upp klockan 05:15 och åk till jobbet

Solen har grytt i en studentstad norr om Stockholm. Nåja, det var ett antal timmar sedan, men solen skiner ändå. Underbart vackert. Inte sådär vackert som i nån pretantiös film eller nåt, utan bara vackert därför att det är sol och att det tyder på att våren och sommaren är på väg. Kan det bli bättre?

Bättre kan det alltid bli. Men det i sig får inte vara någon anlednign att negligera solen och dess värme.

Tog långfrukost idag. Eftersom jag inte var hemma igår och eftersom jag kände för det läste jag både gårdagens och dagens DN. Men det var inte så mkt nytt. Käkade en liten tallrik gröt och bröd med stekt ägg på. Till det en stor kopp te och ett glas juice. Fantastiskt.

Ska nog bege mig ut i solen snart. Ta en promenad ner på stan för att köpa busskort så att jag kan ta mig till jobbet imorgon. Sen när jag kommer hem igen ska jag plöja några böcker. Kanske. Förhoppningsvis. Förmodligen. Inte?

Sen kommer eventuellt finskan över ikväll. Blir nog en film.

Nu ska jag bara samla mod och bege mig ut i den analkande våren.

Imorgon: Jobb 07-15

Kommer hem sent en natt. Eller tidigt en morgon. Tittar ut genom fönstret och ser några enstaka fönster lysa, en ensam taxi rulla på gatan. Kommer hem sent en natt med blandade känslor. Med ett schizofrent förhållande till livet och alla dess beståndsdelar. Käkar lite mat och försöker bearbeta den alkohol som förgiftar min kropp och tänker stilla att det egentligen inte är fy skam. Att det egentligen är bra och att det finns små saker som tvingar fram leenden och den rätta känslan.

Börjar sedan jämföra med en annan verklighet, tvingar in mig själv i en annan referensram och ser helt plötsligt världen med nya ögon. Och börjar tänka efter, känna efter, letar efter sorgen och ropar efter ilskan. Men så mitt i allt konstruerat elände inser jag att det är bra det med. Intet mörker utan ljus, eller vad man nu säger. Fast jag menar ju givetvis tvärtom.

Kom hem från den stora staden en natt. Denna natt. Dubbla känslor och dubbla budskap. Jag är fångad i en stormvind. Det är inte bara en sång, utan ett liv.

Men så lever vi ju alla samma liv egentligen.

Imorgon: plugg

Ännu en dag att förslösa? Det verkar sannerligen som så. Sov ut långt in på förmiddagen och har sedan dess inte ens öppnat en skolbok. Borde kanske det med tanke på att det kommer en tentamen om ca två månader och ännu en PM som ska in. Men det löser sig nog.

Blev ganska besviken när jag fick tillbaka PM-resultatet igår morse. Jag la ju ner mycket mer tid på den PMn och kände personligen att den var av bättre kvalitet, men likt förbannat fick jag samma antal poäng. Jag vet, egentligen är det inte fy skam. Och det är det inte heller. Men med tanke på att en annan student här fick samma resultat på samma ämne trots att han började tio timmar innan inlämning så är det ju inte så konstigt att jag börjar fundera.

Jag menar, kanske saknar jag det juridiska tänkandet. Ok, jag är bland de mest aktiva i seminariegruppen (enligt somliga iaf) och jag känner ju att jag fattar. Det blir nog bra.

Registrerade mig till T3 igår morse. Så det blir en till termin.

Snart ska jag hoppa in i duschen och sen dra mig inåt Stockholm. Ska käka middag med ett gäng polare från gymnasiet och snacka lite skit. Känns som evigheter sen sist. Och det var det också. Sen sover jag kvar hos farsan. Imorgon blir det ännu mer vänner och ännu mer öl till kvällen. Ok, inte så många, har insett nu efter lite räknande att jag gör av med mer pengar än vad jag borde. Finansiellt sett blir det ett par tuffa månader framöver.

Over and out.

Imorgon: Träffa gamla vänner

Ibland kan jag vara bra barnslig, det kan ganska många intyga. Till och med jag själv. Som en av livsglädje sprudlande tolvåring kan jag stå framför spegeln här hemma, dansa, sjunga med i musiken och le och skratta. Sprudlande.

Helt underbart. Givetvis, som allt annat, är det goda humöret och livsglädjen avhängig allt det omkring. Omständigheterna i övrigt, så att säga. Om solen skiner, om jag har umgåtts med vänner, någon sagt nåt trevligt, och så musik såklart, ja, musik är alltid ett slags lyckopiller, verkligen, då blir jag på omåttligt bra humör efter ett tag när det har hunnit sjunka in, djupt in i själen och medvetandet och jag lyckas förmå smilet tränga fram från under allt det andra och jag helt plötsligt inser att det är kul att leva, underbart att leva, helt underbart helt enkelt.

Vann jag nu? Jag menar, tävlingen att skriva världens längsta mening. Skitsamma.

Idag har jag bakat tårta. Jordgubbstårta. Den blev riktigt smarrig faktiskt. Kanske är jag lite huslig ändå som I påpekade på basgruppsmötet imorse. Kanske är det så, vem vet. Vad tror du?

Tårtan var i alla fall till M i korridoren. Han är vanligtvis en ganska tyst, lite smygande människa. Han är inte den sorten som tränger sig på eller gör sig jobbig. Han är bara en helt hyvens, snäll kille. Han får sina galna små utbrott ibland, därav vår födelsedagspresent till honom: en DVD-box med alla gamla Rosa Pantern-filmerna. De som har sett filmerna vet att Inspektör Closeau har en tjänare (en asiatisk sådan) som alltid väntar med galna upptåg hemma hos inspektorn. M är precis så. Tyst och trevlig på utsidan, men där inne gömmer sig en riktig buse.

Han blev riktigt rörd idag i alla fall. Trodde nästan att han skulle fälla en tår där ett tag. Men han höll sig. Eller så var det S's starka indiska mat som gjorde att en tår skymtades. Men det kändes gott att ge honom glädjen.

Helgen blir väl som den blir annars. Hade tänkt besöka en vän i Stockholm imorgon. Sedan kanske käka middag med farsan. Sedan ett par öl med några polare. Sedan natt. Sedan kanske J på lördagen. Sedan ett par öl med en annan gammal vän. Sedan förmodligen hem till Uppsala igen. Hem ifrån mitt andra hem dvs. Sedan film på söndag, med finskan. Har ju lite av påsklov.

Nu ska jag i alla fall sova. Med ett leende på läpparna. Förhoppningsvis.

Sprudlande.

Imorgon: Stockholm.

Oseriöse S har gjort det igen. Vill du bli som han? Det är enkelt. Skippa basgruppsmötena och säg inte ett dugg på seminarierna. Och om du saknar din basgrupp så kom på dess möten ändå. Men för guds skull, förbered dig inte!! Är jag elak? Förmodligen. Men han är sjyst ändå. Det ska bli riktigt trevligt att ha basgruppsmiddag hemma hos mig efter påsk!

Ska åka ner på stan snart. Middag med ett gäng utbytisar och sen eventuellt Snerikes. Ska ju jobba imorgon så i vilket fall som helst blir det tidigt. Lika bra.

Kom på igår att jag jobbar både över valborg och midsommar. Suck. Men det kommer fler år och fler chanser. Förhoppningsvis.

Det kommer definitivt fler utgångar.

Men var skapas minnena? Inte riktigt säker på var faktiskt.

Imorgon: Jobb 12-19

Måndag. Big surprise va? Inte riktigt. Ska bege mig till bussen snart för att möta R. Hon ska på några lägenhetsvisningar (tror jag) och jag ska med.

Igår var en ganska lugn dag på jobbet. Om det nu finns några sådana. Butiken jag jobbar i är välbesökt så kunderna är både många och målmedvetna. Om de inte får just den där hundmaten blir de vansinniga. Nåja, kanske inte vansinniga, men irriterade. Ta mig inte fel, klart man vill ha det man vill ha. Det vill jag med.

Annars var det alltså lugnt. En vanlig söndag med allt vad det innebär. Folk som ringer sig sjuka, kunder som tappar varor i golvet, reklamationer och annat småtjaffs till höger och vänster. Det intressanta var att jag inte stressat upp mig mentalt i helgen. Jag hade inte våndats inför de stundande passen. Jag brukar göra det. Våndan brukar iofs alltid försvinna när jag väl börjar jobba, jag tycker väldigt bra om mitt jobb, men den här gången infann sig våndan inte ens. Kanske är det det stundande sommarjobbet som spökar. Anyway, bra kändes det.

Efter lägenhetsvisnigarna ska jag bänka mig på bibblan. Kanske får nåt gjort då. Hoppas det i alla fall. Tre rättsfall, och en massa tankar på det. Fick en inbjudan om bio ikväll också. Har inte bestämt mig riktigt.

Nu ska jag duscha och sen ringa chefen och höra om jag kan få något jobb i juni. Inte mycket, en vecka räcker.

Imorgon: rättsfallsseminarium

Allt handlar egentligen om självförtroende. Insikt i sin djupaste form. Insikt om sig själv, hur man ser världen och hur man tror världen ser på sig själv. Och man är evigt pessimistisk. För alla handlar det om självförtroende. Lika mycket för han som går med svansen högt och han som sitter i hörnet. Tyst.

Och ibland är man missförstådd. Andra ser en uppenbarligen inte som man själv ser sig. Det där synsättet som man tror sig bli sedd med, det där synsättet som man använder sig av, kan lika gärna vara illusion som verklighet.

Vad blir det av en människa? Vad gör henne till det hon är? Vad gör henne trevlig? Vad gör henne svag? Och vad är det som gör att hon trots svagheterna ses som stark?

Frågor utan svar. Svar utan frågor. Likväl gror reflektionerna och tankarna inom oss alla. Om man bara tittar. Noga. Då kan man se det. Om man funderar över vilka som är runt omkring en och hur de agerar och hur de talar och hur de tittar. Inte tittar. Då kan man se att de egentligen inte är så annorlunda. Egentligen.

Idag small ena ugnen på jobbet. Glassplittret flög säkert en tio meter. Tur att ingen blev skadad. Innan det hade ena burkautomaten gått sönder. Och så sprang det ju runt en yngling med en flaska Bacardi som han drack ur. Han hann gå innan jag kastade ut honom.

Kanske är det ändå ett individuellt problem. Kanske är det inte generellt. Kanske kan det vara så. Utblottad. Ja, jag är det nu. För när man känner det där sticket av avund i magen. När man börjar fundera på vad alla andra är och inte på vad man själv är, då är man nog riktigt fel ute. Kanske insikten kan rädda mig. Men egentligen så råder den ju ingen bot. Kanske gör tanken bara sakerna värre.

Kommer ångra detta.

Anyway, på föreläsningen igår i magistern så berättade damen från hyresgästföreningen att hon gjort en utredning om radon. Typ. Vet inte vilken relevans det hade. Men det fick följden att hon fick speeda igenom massa saker på slutet av föreläsningen. Men hon var ju ändå tusen gånger bättre än Mr Torbjörn.

Imorgon: Jobb.