I’m such a drama queen (king). Really, I am! Men det kanske bara är ett sundhetstecken. Jo, så är det nog. Märkte av dramat i fredags på Värmlands och blev påmind igår mellan whiskydimmorna hemma hos pappa.

Och den feta tanten tappade en polly ner i sin urringning. Bland de guppande näst intill enorma brösten stack hon ärligt ner sin feta hand och letade. Kraffsade och slaffsade. ”Jag kan inte hitta min polly!!!”. Och så fråga hon mig ett par minuter senare varför jag skrattar.

Sådan är alkoholen. Som en slöja för ögonen. Som döljer det man inte vill se… Kanske är det fru Justitias lilla hemlighet. Evigt omåttligt och omättligt drickande av alkohol. Jag kommer bli en bra jurist med andra ord. Kanske. Dricker nog för lite vid närmare eftertanke. Men vilken jurist jag är när jag dricker. Boy, I’m good! (har en engelsk dag idag)

Annars var kvällen bra. Brottas dock fortfarande med mitt eviga lilla dilemma. Borde plugga. Plugga plugga plugga. Ahhh, fan jag orkar inte idag! Juristpesten har slagit till och det här är säkert dess första symptom. Jag tycker ämnet är bland det mest intressant och roliga som finns. Men jag förmår mig bara inte att skriva. Sätta mig ner och skriva. Men kanske är det studentpesten när jag tänker efter. Hmm, orkar inte tänka just nu. Anything would do…

Kanske är det tiden som är problemet. Det finns för mycket tid, för lite att göra. Fast egentligen är det ju tvärtom. Aja, back to the studies.

Imorgon: Ingen aning. En ny dag kanske.

Funderar lite snabbt på vad det egentligen är som lockar så mycket med att gå ut och festa och dricka en massa sprit. Vad är det egentligen som lockar? Jag vet visserligen vad det är som lockar. Och lockelsen är vriden.

För jag menar, man går ut för att man vill ha kul, man vill slappna av och göra något som man tror sig må bra av. Men visst fan innebär ju utekvällarna egentligen ibland bara ångest!? Nu hade jag skoj igår. Riktigt skoj! Men man häller i sig en massa droger, slösar pengar, är halvt patetisk och dansar sig halvsvettig.

Inte fan låter det så jävla kul!!

Men så gillar jag ju att dansa också. Can't stop dancing...

Idag borde jag plugga egentligen. Igen. Den där jävla promemorian förföljer mig. Varthän jag än går står den någonstans, runt ett hörn, bakom ett träd, under sängen, och lurpassar på mig. Någon som har någon bra idé om hur man kan bli av med monstret?

Men det blir inte så mycket till battle idag eftersom jag ska till far min på middag.

Imorgon: Plugg, förhoppningsvis.

Idag var det plugg på Snerikes bibliotek. Jag väcktes av telefonen och sen åkte jag dit. Det blev mer eller mindre som vanligt även fast Skåningen uteblev. Synd det! Men han kanske är med nästa gång istället...

Iallafall. Det blev lite juridik och mycket annat. Allt från flick- och pojkvänner till hemliga punschföreningar. Jag har i alla fall bestämt mig för att gå med i nationen nu. First thing to do on Monday. Men lite juridik blev det.

Och det slår mig - det slår mig så hårt - att juridik inte är att leka med. Det är allvar. Blodigt allvar. Det är ett av de yrken där man möter brottsligheten (även om brottsligheten i sig säkert inte är förkastligt, ingen människa är ju helt laglydig). Våld, skador, fihetsberövanden, våldtäkt, förskingring. You name it.

Men det är svårt att ha i huvudet alla gånger. Och inte så konstigt att vi därför stod och apgarvade när vi såg löpsedeln med alla döda barnen och den döde morfadern. Brutalt och roligt tyckte vi. "Får de skadestånd?!? hahaha!" utropade Söderbönan. Makabert. Om än sant. Stackars krake till föreståndare i butiken. Han lär ju aldrig råda sina barna att plugga juridik.

Men vi skämdes sen. Det gjorde vi.

Men ändå slår det mig. Det slår mig så hårt. Upprepbara mantran, I love them!

Aja, nu är det utgång på gång. Skulle nog gärna se hur "korridoren" är. Men de andra vill prompt till nation. Får se hur det blir. Nu är det i alla fall dusch och sen förfest.

Imorgon: Middag med pappa

Idag har jag nästan plockat vuxenpoäng. Fast egentligen inte. Galenheten och fågelkvittrandet med den galne sigtuningen drar ner snittet. Men undrar om inte matlagningen är bra mycket vuxenpoäng ändå. Visst jag sliter ganska ofta i köket eftersom jag är lite anti mot färdigmat och gillar att veta vad jag äter. Plus att det är billigare. Och idag blev det fisk.

Det är bra.
Det är vuxet.

Nästan en timma framför spisen och resultatet blev en sallad som bland annat innehöll morötter, kokt potatis och en sås med ägg, dill och torsk. Bland annat. Fisken var det som oroade mig. Har aldrig lagat fisk från scratch förut. Hur fan får man bort benen?!?! Men det gick bra. Är riktigt stolt faktiskt.

Jag bokade flygbiljetter också. Helt galet. Men det känns rätt. Ja, det känns rätt. Helt rätt. Helt galet, men helt rätt.

Hmm, borde plugga nu. Men magen är lite i uppror, kanske lagade jag maten fel ändå. Hmm, kanske inte...

Men Pm var det. När ska denna plåga sluta? Jag gör allt annat än pluggar! Men nu, just nu är det dags. Nu är det dags!

Fan vad jag upprepar mig!

Vill bara måla...

Idag är himlen blå. Märkligt. Blått, bara blått, allt är blått. Ungefär som mattan: blått lite varstans. Jag är blå. Eller mer orange. Som eld.

Men himlen är i alla fall blå. Det snöade igår och idag flyter några lätta moln på himlen, något enstaka plan flyger förbi mot Arlanda

"The slate will soon be clean. I'll erase the memories, to start again with somebody new. Was it all wasted?"

Sov till 12 idag igen. Bad habit. Borde masa mig upp ur sängen tidigare. Men det är ju så skönt att sova länge! Särskilt när man inte somnat förrän halv två. Igår låg jag och läste kvällstidningarna i en halvtimma innan jag somnade. Innan det hade jag klätt av mig halvt naken i korridoren. Det var utmanande men utan tanke. Helt utan tanke, kanske var det därför ett och annat ögonbryn höjdes i förvånan. Förväntansfull förvånan? Spelar ingen roll.

Annars blev jag bjuden på indisk middag av den ena utbytesstudenten (smarrigt) och satt sen med åtta andra utbytesstudenter i huset mitt emot (se ovan). Trevligt trevligt. Vi kollade på Top Model. Jag skrattade. Trevligt trevligt. Upprepbara mantran. Ska nog dit igen idag eventuellt. Det är ju trots allt Australia Day. Vi ska kanske bada bastu. Jag och åtta tjejer. Kan det bli bättre? Ja, med ett färdigt PM.

Det är alltså PM som gäller idag egentligen. PM. pm pm pm pm pm pm pm... Suckar. Det kommer väl sluta med att jag tvättar, skurar golvet och skrapar bort mossa från nån stackares tak nånstans. Efter att jag har sopat bort snön det vill säga. If you get what I mean...

Aja. back to work. Under den blå himlen..

Idag: PM och ALLT annat.
Imorgon: Plugg med de andra snillena...

Don’t get me wrong

Snön faller i ett nollgradigt Uppsala. Jag äter äpple. Ikväll ska en utbytesstudent bjuda mig på mat. Indisk mat. Utanför blåser det halv storm, här inne står vinden stilla. Tankarna vandrar. Neråt. En kille i min basgrupp kommer från Helsingborg. En helt annan värld. Hur skulle livet ha sett ut där....?

"Men i vilken ordning ska vi ta det?" Ja, säg det. I din ordning antar jag. Den halvgalne och av metodik besatta seminarierlärare tuffar på som ett tåg. Det är ok eftersom jag har vant mig vid rytmen nu. På förra stationen stod en annan människa, en benhård liten kvinna i svart dräkt och mässade. Hon sjöng vackert.

Språket bedrar. Till och med Melander skulle ha hållit med om det.

If I’m acting so distracted...

Anyway, Skadeståndsrätten är avslutad. Nu är det nästan bara avtalsrätt som gäller. I dagarna ska ett PM författas i skadeståndsrättens ämne. Hmm, blir nog bra när man har kommit igång. När man har kommit igång. Annars är det reunion med snillets dotter, söderbönan och skåningen. Vi kanske ska vara hos mig den här gången. Det skulle funka. Men det här stället ligger ju halvvägs till månen...

Fast jag har hört att månen är vacker så här års...

...I’m thinking about the fireworks

Vi ska gå igenom skadeståndsrätten. Nog bra det. Har varit alltför dåligt disciplinerad sedan det ypperliga resultatet på tentan uppenbarade sig. Invaggad i falsk ro. Inte bra det: jag somnar alltid när någon vaggar mig. Men jag gillar att bli vaggad. Har därför bäddat sängen idag.

För övrigt är Commander in Chief bara skit. Men ska nog kolla på några avsnitt till bara för att med säkerhet kunna fastställa det. Den konservativa gruppen i USA har verkligen lyckats den här gången. Egentligen är hon ju som en kvinnlig variant av George Bush. Men mer om det senare. Kanske.

Den andra för övrigt handlar om att Iran borde befrias.

Imorgon: PM-skrivande

Pluggdagar. De lägger sig över medvetandet! Sov till 12 idag, tog en långfrukost, läste tidningen och beslutade mig sen för att plugga. Skadeståndsrätt. O Skadeståndsrätt, my skadeståndsrätt! Rise up and hear the bells; rise up for you the flag is flung!

PM-skrivande och Seminariepluggande.

Igår var det succe i Akalla: vi var sex tappra själar på läxhjälpen som skänkte våra (o)gåvor till de tolv lärljungarna. Tihi, skoj. Men stökigt för ett par sekunder. Det hela slutade med en halvvild diskussion med en av medorganiserarna. Vi har delade uppfattningar. Men vi står på oss. Står på varandra.

Men tilbaka till juridiken - back to the law - this is lawless yet not flawless.
Anyway, måste skriva. skriva skriva skriva. Men var ska jag börja?

Sen åt vi på iransk resaurang jag och en medlärare. Gott. Skulle idag egentligen ha skippat den ärofyllda juridiken för ett besök hos en god vän. Men det blir inte så. Melander kallar på mig mellan raderna. Jag hör honom viska: metodik, meritokrati, psykologi, metodioliokoliogokogigio... blubb blubb. Jag drunknar.

Men det gör inget.

Exult, O skadestånsrätt, and ring, O Mellander! But I, with mournful tread, Walk the desk my skadeståndsrätt lies, Fallen cold and dead.

NU: plugg
IMORGON: Seminarium

... who am I to disagree? Travel the world and the seven seas, everybody is looking for something...

...men man finner aldrig vad man söker eftersom man inte vet vad det är man söker. Jobbig relation det där. Men sådant är väl livet.

Och livet i den stora studentstaden fortsätter att förvåna. Vi har blivit släppta ut den galne professorns grepp, men hans ord ekar fortfarande i våra hjärnor. Allas våra hjärnor. Numera är vi i den galne seminarielärarens grepp. Tråkigare människa får man leta efter. Effektivt tar han död på det under första terminen skapade juridikintresset med skapad ostruktur under strukturella förhållanden och ett evivgt messande om metodik. Det enda jag känner är att hans metod skapar ostruktur. Inget annat.

Eviga dialoger med stackars studenter som ingenting fattar kombinerat med luddiga cirklar på den svarta tavlan i den fina salen i det stora universitetshuset skapar inget annat än ångest när det förr skapade glädje och insikt.

Vart tog juridiken vägen? Men jag klamrar mig fast - hänger i en lös tråd. Och jag klättrar. Synd bara att tråden, det svaga repet bara blir längre och längre. Jag minns knappt längre vad som finns där uppe.

R är stadd i evigt förfall. När ska han bryta trenden? Än finns det tid. Än finns det tid!

Och jag dansar. Musiken flödar, Tiger Lou spelar och vi shottar. Vart tog ungdomen vägen? Är detta ungdomen? Numera är det en ständig kamp mot klockan will you marry me? men jag känner ju inte dig! Det enda jag känner är att nationerna skänker frid och fröjd när det inte är för trångt. Gårdagens utgång på v-dala var bra. Riktigt bra. Även om slutet blev sämre än det borde ha blivit: vi flög nära marken i en gul taxi till en halvt avlägsen bensinstation och hämtade upp en borttappad vante. Fan, när ska han ta sig i kragen den vanten!?!

Och i köket garvade jag åt en stackare som trodde jag garvade med henne. När ska kaoset sluta? Kan inte göra annat än le.

Vad annars? En halv natt på akuten med den stora klådan och en hög med avföring i samma stackares skåp i köket.

Vansinnigt. Livet är vansinnigt. And I think I like it!

Imorgon: Rättsfallsseminarium och Läxhjälp.

Dagarna flyger förbi mig. Eller är det jag som flyger förbi dem?

Jobbet var som det brukar. Fast värre. Arla-killen körde sönder en av dörrarna, en pundare stod och skrek på mig innan jag mer eller mindre körde ut henne, en snubbe sprang ut ur butiken, antastade några tjejer och försvann sen in på bifrost innan nån han reagera, några ungdomar försökte sno backar, en kille lyckades med detsamma dagen efter osv osv.

Så det var skönt att komma hem igår efter jobbet. Även om det i viss mån var skönt att jobba också.

Och idag var ju typisk den också. The nutty professor, den numera berömda virrpannan - en T4a kom till och med förbi föreläsningen idag bara för att se honom - did it again. Men idag var han bara makaber. Han graderade människors ansikten i olika grader:

1. Framträdande
2. Vanprydande
3. Frånstötande

Han garvade själv åt det så mycket att han knappt fick luft. Och jag tänkte - tror till och med att han själv nämnde det - att det är han som är frånstötande. Det var det för mig om inte annat. Sedan när är det ok att roa sig på andras bekostnad? Tänk på de stackare som ser ut så och får ersättning. Anyway, lite humor får man väl tåla. Tjejen snett bakom mig med glasögon skrattade så att det hördes i hela salen i alla fall. Till och med professorn påpekade det. Men han hade ju bara skallstreck(sträck) i skallen...

Annars var det säsongspremiär för läxhjälpen. Ovanligt lugnt idag. Det bådar gott. Och två nya i korridoren. En tjej från Australien, en tjej från Holland. De verkar trevliga. Det bådar gott det med.

Nu måste jag plugga.

Imorgon: Bg-möte, seminarium, Farmor.

Dagarna flyger förbi mig. Eller är det jag som flyger förbi dem?

Jobbet var som det brukar. Fast värre. Arla-killen körde sönder en av dörrarna, en pundare stod och skrek på mig innan jag mer eller mindre körde ut henne, en snubbe sprang ut ur butiken, antastade några tjejer och försvann sen in på bifrost innan nån han reagera, några ungdomar försökte sno backar, en kille lyckades med detsamma dagen efter osv osv.

Så det var skönt att komma hem igår efter jobbet. Även om det i viss mån var skönt att jobba också.

Och idag var ju typisk den också. The nutty professor, den numera berömda virrpannan - en T4a kom till och med förbi föreläsningen idag bara för att se honom - did it again. Men idag var han bara makaber. Han graderade människors ansikten i olika grader:

1. Framträdande
2. Vanprydande
3. Frånstötande

Han garvade själv åt det så mycket att han knappt fick luft. Och jag tänkte - tror till och med att han själv nämnde det - att det är han som är frånstötande. Det var det för mig om inte annat. Sedan när är det ok att roa sig på andras bekostnad? Tänk på de stackare som ser ut så och får ersättning. Anyway, lite humor får man väl tåla. Tjejen snett bakom mig med glasögon skrattade så att det hördes i hela salen i alla fall. Till och med professorn påpekade det. Men han hade ju bara skallstreck(sträck) i skallen...

Annars var det säsongspremiär för läxhjälpen. Ovanligt lugnt idag. Det bådar gott. Och två nya i korridoren. En tjej från Australien, en tjej från Holland. De verkar trevliga. Det bådar gott det med.

Nu måste jag plugga.

Imorgon: Bg-möte, seminarium, Farmor.

Och där flög livet förbi. I ett andetag, i en handvändning. Ett par dagar passerar och med dem minnen för livet.

Helsingborg känns som ljusår bort och ändå har det inte ens gått en vecka. Två föreläsningar, ett seminarium, evigt springande på bokhandeln, evigt letande efter tentamensresultat, ett basgruppsmöte på tu man hand med okänd människa och en avskedsfest senare.

Plånboken spyr med andra ord. Det blir så ibland. När man inte äter tillräckligt så spyr man till slut. Man får kväljningar och konvulsion efter konvulsion senare är man ännu magrare. Stackars plånbok, håll ut håll ut, om ett par dagar mår du bättre. Jag lovar!

Och när jag ändå är på ämnet: CSN äter skit, som Shane skulle ha sagt. Det som förr bara var mer eller mindre tomma ord, dogmer och stiliga tankar blir nu verklighet. Varför ska jag som ger mig själv arbetslivserfarenhet och betalar skatt straffas? Nåväl, jag har inte straffats än men jag känner oråd. I verkligheten driver CSN folk till att arbeta svart.

Jag vet, det är inte CSN som är bovarna, utan de som fattar besluten. Men det gör knappast saken bättre. Bara sämre. Ännu längre bort, ännu längre bort.

Jag har hört att den bruna filten eventuellt ska lämna programmet. Det är gott det. Inte för att jag bryr mig egentligen, han är bra som han är. Om än aningen otrevlig.

Så var det nytt folk då. En halvgalen professor i skadeståndsrätt som skrattar lika mycket åt sina egna skämt (som tex att tappa en kruka i huvudet på folk ggr 12) som han säger omöjliga saker ("då kan vem som helst göra vad som helst, eller etc...") och är allmänt flummig. Kanske är det ett karaktärsdrag på den andra terminen. Vikarien idag, kommer inte ihåg hennes namn, var lika torr i sin humor och allmänt snurrig. Men hon var bra hon också. Jag bara väntar på att jag ska skratta hysteriskt åt mig själv och verka allmänt förvirrad. Fågelinfluensan, vad är det? Jag kommer få juristsjukan...

Men det verkar bra, intalar jag mig själv, det verkar bra. Och livet fortsätter att flyga förbi. Så om jag är frånvarande vet ni varför...

Imorgon: föreläsning i missionskyrkan (?)

Så var man registrerad och introducerad. Introducerad till den andra terminen och registrerad på densamma. Hamnade i samma basgrupp som snillets dotter. Gott det. Kanske dessa studiemöten som vi diskuterade inför tentan blir av ändå.

Synd för söderbönan bara. Hon sitter fast i fjärran land och det visar sig att hon varken tackat ja till kursen eller lyckats registrera sig. Men institutionen går miste om någon om de inte ger henne plats på programmet. Så de tar sig nog i kragen.

Annars har dagen varit typiskt uppsalalik. Eller typiskt ovanlig. Det hela började med att låset inte gick att få upp imorse när jag skulle cykla in till magistern. Det hela slutade med att jag - efter att ha varit tvungen att springa över fälten, sitta ensam i magistern, äta lunch med R här hemma osv - efter registreringen inte kunde köpa skadeståndsrättsboken på LundeQ eftersom den var slut. Men det är nog lugnt. Den rike Persen skulle se om han kunde hitta den i Sthlm.

Nu, efter att ha gått hem (Plånboken vägrade öppna sig), lyssnar jag på underbara toner och funderar på vad som skall inmundigas idag (för visst heter det väl så?). Men allt jag känner och tänker är att det är orättvist. För visst är det orättvist?

Men det går över. Antingen det eller att jag går i landsflykt. Men det är långt dit. Mycket långt dit. Har ju inget att gå i landsflykt för. Men visst förbannat är det orättvist! Det man inte kan få vill man ha. Men jag som inte ens vill ha nåt, varför kan inte jag få nåt?

Inget är gratis, tänker jag, ingenting får man bara - Keep on fighting!

Anyway. Ska kila in i köket och rådgöra med frysen.

Imorgon: Föreläsning i skadeståndsrätt.

Det är svårt att säga om jag ska skriva usch eller ej. Gör nog inte det när det kommer till kritan. Trots att det känns så. Känns uschigt. Men jag vet samtidigt - och känner samtidigt - att det var en lyckad kväll igår.

Halvt.

Det började med en lång tågresa. Och den var som sig bör - tågresor är oftast det. Sen var det en fika med den okända. Klart över förväntan, särskilt med tanke på att förväntningarna uteblivit. Men lite tråkigt är det att det är stora avstånd.

Sen började tivolit. Kan man säga. En skara på ca 10 unga män skanderade "Stockholm" när jag visade mig. Det var kul. Sen var det alkohol, mat, alkohol, dans, alkohol, bråk med personalen, alkohol, ett yvigt samtal med en annan stad, alkohol, en sinande plånbok, mer dans, kebab, en gigantisk förhud (som polarna kommenterade sovsäcken). Sen sömn.

Sen åkte jag hem. Irrade runt i Helsingborg innan jag fann knutpunkten och bussen som skulle ta mig hem. Ta mig hem i nästan 10 timmar. Jag satt längst bak mellan toaletten och en stackars ensam liten pojke.

Imorgon börjar den andra terminen. Kursintroduktion och registrering. Eventuellt en lunch. Blir nog bra. Cyklar nog till magistern. Tror inte jag har råd med buss just nu. Tror jag. Får se.

Imorgon: kursintroduktion och registrering termin 2 jur kand.

Jag sneglade mot juridicum idag. Sneglade på distans. En liten turist frågade mig om alla studenter pluggade i universitetshuset och jag svarade att vi studenter finns utspridda över hela staden, bland annat i juridicum. Och jag vevade med handen mot det hus som kommer bli mitt andra, kanske tredje (biblioteket är ju med i bilden också) hem det närmaste halvåret.

Men först är det Helsinborg som gäller. Och middag med A. Hon är här just nu, kom igår och åker imorgon. Eller åker och åker, hon ska till en annan vän efter att ha våldgästat mitt rum i ett par timmar medan jag är på väg ner till Helsinborg. Ska bli kul där nere. En del av mig ser verkligen fram emot det. Riktigt mycket, det är bara plånboken som protesterar en aning. Men det är säkert värt det.

Idag har jag förutom vevat mot juridikens hus och försökt tränga bort att det är pluggatider som står för dörren igen, varit en aning kulturell. Jag och A besökte domkyrkan som vi bevandrade i säkert minst en halvtimma innan vi besökte nästa kyrka, försökte tränga oss in i Gustavianum och Carolina Rediviva och sen gick vi ett varv runt slottet. Vi hamnade till slut, efter inhandlande av diverse intima detaljer, på ett kafé där vi drack en varsin kopp varm choklad.

Sen ut i kylan igen. Men nu - mitt i Frank Sinatras skönsång - ska jag snart försöka masa mig in till köket och laga lite mat. Husmanskost - Pannbiff med potatismos. Mmmm, gott ska det bli.

Förresten, gårdagen var underbar efter jobbet. Riktigt avlsappnande: juridiken var långt borta. Nära var en stor kopp te, sent julklappsutdelande, kortspel och jordnötter. Och så Leonard Cohen.

Imorgon: åka till Helsingborg, fika, utgång med skånes grabbarna grus mfl.
Övermorgon: Åka hem.

Efter att ha läst den debattartikel av bla Staffan Norberg från (v) i DN häromdagen börjar jag fundera på om det inte är så att framtidens politiska arena (och vi börjar nog se förändringen redan idag) kommer stå mellan de som förodrar förändring genom samarbete, gärna överstatlig om inte annat mellanstatligt, och de som in i det sista kommer kämpa för nationalstatens överlevnad och fortsatta makt.

Mellan de som ser till kompromisser och gemensam vilja som ett led i kampen för en bättre värld för oss alla och de som hellre se en kamp inom staterna för att förändra den egna staten - kanske lite längre.

Man kan se processen inom de flesta partier. Inom (v) där kommunister står mot de som tror på en europeisk vänster. Inom (mp) där det finns federalister som vill ha världskoalitioner för miljö och hälsa och de som ser överstatlighet som hot mot demokrati. Inom (s) där motståndarna mot EU länge kämpat mot förespråkarna. Inom (c) där det gamla gardet slår för Sverige mot det nya gardet med Maud i spetsen som slår för federalism. Inom (fp) där ena sidan vill ha språktest och övergångsregler och den andra sidan i traditionell mening vill ha samarbete över gränserna. Inom (kd) där, ja, eller, nja, jag vet inte, där kämpar de ju bara mot homosexuella och skilsmässor. Inom (m) där en grupp vill ha samarbete med andra länder och andra partier för att nå resultat och en annan grupp som ser moderaternas politik som den enda vägens politik.

Vi får väl se. Jag ser hellre samarbete och kompromisser än skyttegravar som snarare leder bakåt än framåt.

Räkneräkningar, räknar siffror, räknar räkningar, räknar räknar, räknar kväljningar. Jag har i alla fall runt tjugo (OBS otillagade) måltider i frusen. Usch för allt som har med att räkna att göra.

Det blir en tuff månad. Och jag som ska ner till söderlandet och härja. Hur ska det gå ihop med den sinande plånboken? Jag måste sluta leva över (under? det är ju ändå minus) mina tillgångar. Snart är mina reserver slut de med. Men men. Det löser sig. Boven i dramat är ju att jag inte kan slita mig från de nödvändiga utgifterna som julklappar innebär.

Biljetten är ännu inte inhandlad. Men det är på g. Varför ska biljetterna ta slut? Och varför ska de vara så dyra? Columbianen hade självklart svarat: kapitalism mi amigo. Och det är ju sant. Så vi har ju oss alla att skylla. Och det är ok. Egentligen.

Jag har annars varit totalt onåbar de senaste dagarna. Söndagen gick ju i sömnens tecken. Måndagen i arbetets. Och lika så gårdagen, även om den avslutades i sångens och tvättandets tecken. Den tillbringades med hypermannen, den käre arbetskamraten. Han är så himla energisk och positivt. Man bara hänger med. Som hans hund i princip. Men det är ju skoj det. Slängde i mig nästan ett helt paket dextrosol på väg till den andra arbetskamraten där vi skule sjunga nåt spel. Kommer inte ihåg vad det hette. Kommer bara ihåg att dextrosolen gjorde mig till en stjärna. Jag vann så det stod härliga till. Jag krossade dem.

Men så kan ju det också bero på åren i kören. I grunden kan jag ju sjunga. Även om rösten verkligen inte är vad den var.

Jag skulle iofs ha åkt in till stan idag. Men bristen på stålar och sömn höll mig hemma. I min säng. Jag bara njöt.

Idag: försöka fixa biljetter, eventuellt städa, titta på film.
Imorgon: jobba 7-16.

Nyårsdagen. Vilke lustigt namn egentligen.

Nu är det i alla fall åtta dagar kvar tills plugget börjar. Åtta dagar tills termin två på juris kandidat programmet startar. Med allt vad det innebär. Jag läste någonstans att det var någon som tyckte att högskolestudier är jämförbara med bidragsberoende. Helt sjuk åsikt. För det första blir man inte direkt bidragsförsöjd när man studerar. Hur fan skulle man kunna leva på 2000 i månaden? För det andra tar studierna tid och energi de med.

Men om man ser till pengafrågan kan jag konstatera att nu inledningsvis måste jag betala kår- och nationsavgift (ca 450 kronor) och kurslitteratur (beroende på om jag köper begagnat eller nytt mellan 1000 och 3000-4000 tusen). Jo, att vara student är billigt som fan. Bara att skriva in sig och cascha in 2000 kronor, sen kan man leva som en kung.

Nyårsaftonen och natten var som den förväntades. Ok, det dåliga värdskapet var väl inte väntat, men att det skulle bli knas eftersom vi bara var fem var mer eller mindre väntat. Men det gick ok. Rätt ok. Det var riktigt trevligt. Emellanåt. Men inte så mycket mer än det.

Jag fick i alla fall en godisbehållare fylld med godis. Och idag tittade vi på när grinchen dirigerade Wiens filharmoniker.

Sen fick jag vänta på tåget i 45 minuter på Märsta station. Nu äter jag upp godiset. Borde nog egentligen gå till köket och laga ihop något vettigt. Men man kan ju å andra sidan se godisätandet som ett uttryck för mitt s.k. nyårslöfte: fortsätta egosera.

Jag kommer bli en perfektis snart. Tyvärr. Jag känner redan hur blodet ändrar färg och min hjärna aktiverar okända tankebanor...

Here I come.

Imorgon: JOBB! 07-22 mer eller mindre... suck...