Det lämnar en bitter bismak. Jag vet, jag borde inte vara så pessimistisk. Men faktum är att jag bara känner avsmak och bitterhet inför de kommande veckorna. Det stora molnet på den annars så vackert skinande himlen är PM.

Jag visste det. Dr Metod tog ett av ämnena som exempel för att belysa något som jag redan glömt och jag kände instinktiv rädsla och avsmak inför det. Självklart var det samma ämne som jag tilldelades.

fan, fan, fan.

Och jag som ska ut ikväll. Redan på kasst humör.

För övrigt ska de slå något slags rekord ikväll. De ska mäta med decibellmätare hur mycket vi skriker. Men jag kommer inte vara hemma.

Imorgon: Plugga

Föreläsning idag. Pm-föreläsning. På ren svenska betyder det att jag gick upp i onödan. En massa tjafs om saker som jag redan vet men som jag ändå inte kommer bli bättre på. Detta plus trettio sekunders prat om mitt PM-ämne. Undrar hur jag hade formulerat det på smutsig svenska.

Satt i telefonkö hos Telia idag i ca 35 minuter. De hade "glömt" att ta bort en del tjänster som jag inte vill ha och som de nu fakturerade mig. Ajabajja Telia! Sen satt jag i telefonkö i ytterligare 10 minuter hos min bank. De ville debitera mitt konto för tjänster som jag som student egentligen ska få gratis. Men det är fixat nu. Så: tack banken! Även om ni stänger Lydmar.

Kösamhälle, vad är det?

Äcklet håller annars i sig. Den är seglivad.

"Nu tittar han på mig igen. Den här gången tänker han tilltala mig, jag styvnar till. Det är inte sympati som råder mellan oss: vi är lika, det är alltihop. Han är ensam liksom jag, men han har sjunkit djupare in i ensamheten än jag. Han väntar nog på sitt Äckel eller något i den stilen. Det finns alltid människor nu som känner igen mig, som tänker sedan de noga har betraktat mitt ansikte: "Den där hör till oss." Nåå? Vad vill han? Han måste i alla fall veta att vi inte kan göra någonting för varandra. Familjerna sitter i sina hus mitt ibland sina minnen. Och här är vi två vrak utan några minnen. Om han plötsligt reste sig, om han tilltalade mig själv skulle jag hoppa högt."

Är det sanning eller verklighet? Jag lutar åt det senare trots att det är hämtat från Sartre. Nåväl.

Borde verkligen läsa de där rättsfallen. Vart har glädjen tagit vägen som ja kände igår. Kan inte ens fatta att det var igår. Låt gå då. Får väl läsa det. Trots att jag bara vill kolla på Tv. Kronprinsessan och Prison Break.

Imorgon: Rättsfallsseminarium.

Huvudvärken borta men guldet hemma och en nöjd syrra. Krydda det med en cool återkomst och Popsicle så har du sammanfattat min dag.

.Huvudvärk.

Vaknade med ett ryck. Vad är det som ringer? Aha, telefonen. Dags att gå upp. AJ, vad fan är det som har krypit in i huvudet på mig och som nu bankar? Jajuste, det var ju utgång igår. Fan att jag inte kan lägga band på mig... Och att inte andra kan lägga band på sig. Vad fan tänkte han och vad hade han fått det ifrån? Och vad fan höll hon på med? Och sen bara gå sådär. Shit, vad han bankar. Han i huvudet alltså.

.Guldet hemma.

Jag sitter framåtlutad. Snart är det mål. MÅÅÅÅÅÅÅÅÅL. Guldet är i MÅÅÅÅL. Tittar mig omkring. Varför är det bara jag som skriker? Förvirrad. Aja, men smörgåstårtan var ju god i alla fall. Är det jag som luktar sprit? Fan också. Men huvudvärken är ju borta i alla fall. Den försvann på väg in till Stockholm. Men OS-guld! GUUUULD. Fan va ballt! Och nej, jag bidrog inte till världens förfall. Världen är redan förfallen.

.Nöjd Syrra.

Äter smörgåstårta med syrran. Vill du ha dina presenter? Hon skiner upp och springer. Springer runt valpen och fram till den påse som jag försökt gömma. Ge dig till tåls säger jag och retas lite. Sen när hon öppnat springer hon för att sätta på sig tröjan. Sen lever hon och våra kusiner rövare. Och vi som ville kolla på ishockeyn ifred.

.Cool Återkomst.

På väg till syrran åkte jag buss. Förbi Hellasgården. Det slog mig att juridik är så coolt. Det är så jävla coolt. Jag trivs. Punkt.

.Popsicle.

Jag lånade en låt av A. Jag är tillbaka. Hur kunde jag glömma dem? Men nu är det Popsicle. Jag kommer aldrig kunna stadga mig. Aldrig. Men somehow så känns det som att det inte gör nåt.

En sak är säker i alla fall. Jag ska inte lita så mycket på folk. Vart nu den insikten kom ifrån. Men det är en sak som är säker. Och jag måste sluta bry mig så mycket om vad andra tycker och tänker. Egosera mera. Synd bara att det inte är jag. Nåja, det reder sig nog. Som jag brukar säga.

Imorgon: Föreläsning

Har ätit frukost nu. Intresseklubben antecknar?

Igår var det partaj. Det började bra men sluta i katastrof. För min del det vill säga. Men nu har jag ätit frukost. Huvudet spränger, jag kisar, försöker minnas vad som hände igår, vad som inte hände. Usch. Och jag som ska åka snart.

Usch.

Syrran ska få present. En tröja och ett pennskrin. Hoppas hon blir nöjd. Jag är bara nöjd om huvudvärken försvinner. Och Sverige vinner.

Det är fint väder ute i alla fall. Undebart fint väder. Underbart fint. Middagen var trevlig igår. Men jag insisterade på att vi skulle betala var för sig och tog fysiskt avstånd. Hon ville ses igen.

Ok.

Imorgon: Föreläsning.

Ibland kan man ju undra om folk är dumma i huvudet. Verkligen. Men det är som vanligt. Känslosamma människor får får utbrott och gråter.

Suck. Att jag alltid ska gå i fällan. Jag lovar, ska försöka att inte göra det igen. Despise. Är det så jag är sedd eller är det så jag ser?

Och jag suckar. Jag vet bara ännu inte om det är över mig själv eller om det är över allt som omger mig.

Imorgon:J's (min systers) födelsedag

När jag vaknade imorse - nåja i förmiddags - så sken en vacker sol utanför fönstret. Några enstaka lätta moln seglade lätt högt ovan och jag visste, bara visste, att det var en bra dag. Och det är det. Tror jag.

Sverige vann för det första igår. Helt otroligt! Hur gick det till? Jag som trodde att Jagr skulle jaga oss in i okänt jäkt. Men vi vann! Jag trodde att vi skulle förlora - vi vann. Utklassning. Sen trodde jag att ryssarna skulle klå finnarna. Men de åkte skridskor så det stod härliga till och det hela slutade med att finnarna utklassade ryssarna med 4-0. Och nu tror jag att Sverige förlorar imorgon. Tänker du vad jag tänker? Shhhh!

Sen så blev jag mer eller mindre diskret utskälld för att jag vill se ishockeyn på syrrans födelsedag imorgon. Argumentet var nåt i stil med att jag bidrar till världens förfall. Jag vet att jag är elak. Men jag vill ju bara se ishockeyn...!!!

För det andra städar jag nu. Timbuktu manar mig men jag skiter i det. Renare ska det bli. Alltid renare. Nog bra det i och för sig. Kanske kommer folk hit ikväll. Innan det ska jag in till stan och fixa present till syrran, kanske kika lite på bokrean och gå på systemet.

Sen ska jag på middag. Somliga skulle nog kalla det för dejt, men inte jag. Orkar inte med det. Sen är det förfest och Norrlands!!
Tjoho.

Undrar bara hur det ska sluta imorgon. Bakis framför hockeyn med syrran. Känner mig som en usel brorsa. Hmmm..

Nu: städa klart
Imorgon: födelsedagsfirande med syrran och OS-final i ishockey.

Damerna tog guld i curling!!

Ibland känner jag att det kittlar i magen. Den känslan är ju i och för sig angenäm. Den här gången var det att jag tänkte på att jag inte träffar min familj så ofta och undrade inombords vad de tänker och tycker om det. Då kittlade det i magen. Vet inte vad det betyder. Vad det borde betyda eller vad jag vill att det ska betyda.

Idag var det ännu ett virrigt seminarium. Att inte Mr Metod kan ta sig i kragen och styra upp lite när varken han eller någon annan fattar vad ordvrängarna svammlar om. Antar att det är detta som kalla Problembaserat Inlärande. Aja, det reder sig nog. Det visade sig ju i alla fall till slut att vi hade varit på rätt spår på basgruppsmötet.

Men å andra sidan är det kanske vårt ansvar.

Sen var det fika med gamla klasskamrater, stirrande in i väggen i köket i korridoren och lite av klassfest med klassen på Norrlands. Det var kul. Kom först och funderade ett tag på om alla kanske skulle utebli. Men det gjorde inte det. Så innan jag gick hade jag socialiserat och lyssnat till en stackars klasskamrat som bekännde att han svettades av ångest om nätterna. Hmmm.....

Annars så är jag bjuden till inflyttningsfest på lördags. Kanske dyker upp.

Imorgon: Jobb sen hockey sen korrefest i studentstaden

Bakisdag idag. Kom knappt in i mitt rum inatt. Aja, bra för gossekroppen.

Pm-resultaten har annars kommit. Besvikelse och lättnad på samma gång. Men mest besvikelse. Mycket mest. Hade ju grymt låga förväntningar så därför är det en lättnad. Men allt annat än full pott i min snedvridna värld är ju en besvikelse.

Aja, kommer igen sen.

Annars har det varit en bra dag för fäderneslandet i de Olympiska Mästerskapen. Gott det.

Imorgon: Basgruppsmöte på Norrlands, Seminarium och "Klassöl"

Så har ännu en dag gått förlorad. Förlorad i den meningen att jag hoppat av tåget och tagit en fika, slappnat av, sovit, tja, allt och inget i samma andetag: jag har inte pluggat nåt.

Satt i köket och åt nyss. Köttbullar, en hög med broccoli och morötter osv och potatismos. Det blev en kopp te på det. Äta måste man ju, dricka måste man ju. Gick sen från det i ljus badande köket till mitt rum. Ett rum förlagt i dunkel. Men det var fint! Tro inget annat! Det var fint och vackert. Musik spelade och i gråheten kände jag mig hemma.



Pustar ut.





Men dagen är förlorad. Snart kommer kvällen och natten. Tack och lov. För idag alltså. Eller för det här dygnet ska jag kanske säga. Anyway. Pubrunda är det som stundar. Är inte på humör egentligen, men vad gör man inte. Vad gör man inte för sig själv.

Pustar in. Pustar in livet. The show must go on... Kan du resten?

Jag tittade på en världskarta. En karta över hela världen. Från Amerika i väster till Japan i öster. Med Sverige nästan i mitten. Hela världen låg utsträckt framför mig, och så kände jag bara ångest.

Vadå? är det inte mer än så här? Är det här all?. ALLT!? Är det här HELA värdlen. Helt sjukt ju!
Att värdlen är så lite! Allt kändes så utforskat, så tillrättalagt, som att det inte finns nåt mer där ute, där på den där kartan som kan kasta om och vända upp och ner på allt. Som kan vända upp och ner på världen. Som inte kan vända upp och ner på världen.

Det är inte mer än så här. Men det var väl ingen nyhet. Jag tittade på en karta och insåg att det inte var mer. Inte mer än så här. Inte mer än så här...

Inte mer än så här.

En aktiv jurist!? Vart då? Vart då? Låter nästan som Bordeaux, Bordeaux. Men det är det inte.

Jag har fastnat i äcklet. Efter ett nattligt samtal igår lurades jag att ta ner boken från bokhyllan och straffa den med lite tid i min säng. Jag tänkte stilla att det nog var jag som straffades. Men så var det inte. Jag lyckades bara somna efter 22 sidor med musik spelande på ganska hög volym. Vaknade först efter att telefonen ringde igen imorse.

Tryckte bort och somnade om.

Sådant är mitt liv nu.

Vakande på riktigt när rövarna började leka i korridoren runt lunch. Det blev filmjölk idag. På bordet.

Annars har jag fastnat i äcklet. Efter skriken framför tvn när fransmannen snubblade fram en halv centimeter tidigare, högläste jag ytterligare tio sidor. Det är inget fel på den. När man läser den i rimmliga mängder. Måttlighet, är det en dygd?

Nån som kan hitta juristen? Jag letar fortfarande. Kanske gömmer han sig i restaurangvagnen. Jag vill ha en öl. Det blir nog pubrunda ändå.

Whatever.

Imorgon: Plugg och OS.

Express-blogging, existerar det? Förmodligen. Förmodligen lika mycket som allt annat. Men jag gör ett försök. Ett tappert försök.

Dagen flöt/flyter på bra. Den började som en dimma; en dimma i en bakfyllevilla. Synvilla. Bara det att jag i molnen aldrig trillar. Men det bådar gott. Amen.

Vi har ätit tacos (Fan, E är världens bästa mat-sällskap just nu), hejat på kronorna, raljerat över melodifestivalen och badat bastu. Bastun och tacon var höjdpunkterna hittils.

Och så är ju A här. Underbart.

Och Metallica spelar. Tog över efter Sofie Zelmani.

Och nu börjar lammen tystna.

Gott.

Försöker igen; Imorgon: Sova och plugga.

Alla älskar B. Eller var det Raymond? Hmm, spelar inte så stor roll. Men det verkar i alla fall vara den vedertagna uppfattningen i omgivningen. Alla älskar B.

Live with it.

Och när jag ändå är på ämnet stereotyper. Varför kan inte en kille ha det fint hemma hos sig utan att bli klassad som tönt eller gay? Nåväl, i slutändan är jag varken klassad som det ena eller det andra (därom, se ovan), men kommentarerna uppenbarar sig ändå så fort någon ny äntrar min lilla värld, mitt lilla rum.

Men jag trivs här. Tack farmor!

Snön faller snett idag. Det är vackert. Vertikala linjer kan bara gå neråt, men de sneda lurar en att det kan gå åt ett annat håll. Kvalificerat svammel som vanligt.

Idag är det annars lite plugg som gäller. Ska läsa klart Herr Adlercreutz's Avtalsrätt 1. Jag vet hur det kommer sluta: jag kommer inte sluta. Men det är ett annat problem. Jag ska också se Anja åka ner för ett berg, ett gäng killar jaga en svart liten sak, gå ner till ICA och handla och sen se Schalgerfestivalen. Förmodligen.

A kommer hit senare ikväll. Trevligt, trevligt.

Imorgon: Plugga

"I think you should go and dance with someone else..." Och jag som undrade vem hon var. Men lets face it. Jag gjorde bort mig. Spelar roll. Nej.

Undrar bara vart M är just nu.

Tjaffsa med R igen. I stadigt förfall igen? Eller fortfarande? Spelar inte så stor roll. Orden växlas ju i alla fall.

Kvällen började här i korridoren med Beer-Pong och nåt spel på R's gamecube. Sen ÖG. Vilket ju inte var en höjdare. Visst folket var väl ok men musiken kass och tja, jag vet inte, inte riktigt min grej bara. Så vi funderade på att åka hem men bestämde oss för Värmlands istället. Och vi kom in.

Men det gick ju som det gick. Haha, Uppsala natten bedrar. Och jag bedrar. Alla bedrar.

Damerna vann ju i alla fall hockeyn så det vankas ju final.

Imorgon: Ingen aning. Sova kanske. Sen A.

Perrongen ligger öde idag med. Går längs öknen mot ett suddigt moln. Vart tog vägen vägen?

Har återupptäckt Fuel. Vackert, hårt och underbart. Jag är i kontakt med den andra sidan. "Hallå? Var är du?" Frågan ekar inne i skallen.

Diffusitet.

Perfektisarna. Kan inte ens urskilja dem från mängden längre. Har ont i magen. Perfektisarna, vart tog de vägen? Vilken väg tog dem? Vilken väg tog jag? Öknen är inte sig lik längre.

Kvalificerat svammel. Är lika prostituerad som Jonna747 snart. Språkligt alltså.

Vart ska det sluta. Var ska jag sluta?

Excuse me if i tried and failed

And I don't mind if I fall

It's not that far at all

Ikväll är det utgång på ÖG som gäller. Tydligen.

Har lagt in ett par öl i kylen. Snart är det dags att städa (Har jag en mani?), och sen är det dags att sätta fart. Nice.

Ska bli kul. Riktigt kul. Vem försöker jag lura?

Anyway, ska spela bilspel med R nu, sen ner till ICA sen allt det andra. Sen allt ovan. Där ovan, ovant.

Imorgon: Bakis och sen A.

Nedslag.
Poetic.

Hann inte upp på tåget idag heller. Stod där och väntade på stationen och tänkte hoppa på i farten. Men tåget det bara rusade förbi och jag föll platt mot marken. Blöder näsblod.
Den röda färgen klär mig inte. Den skär sig mot mina gröna ögon.

Men det kommer fler tåg. Det kommer fler tåg. Upprepbara mantran.

Kom hem med förnyat intresse och en "nu ska jag fan ta mig i kragen"-mentalitet. Satte mig vid skrivbordet och tog fram rättsfallen. "Nu ska det fan i mig bli rättsfall av hela slanten". Juridicum, here I come. Läste ett par sidor, sneglade på soffan. Den kallade. "Nåväl, där kan jag väl sitta", tänkte jag. Och tänkt och gjort. Efter en stund tänkte jag att jag lika gärna kunde lägga mig ner bekvämt. Soffan liksom kallade på det. Tänkt och gjort.

Jag somnade.

Fan också.

Det kommer fler tåg. Det kommer fler tåg.

Sverige förlorade idag. Vart skall det sluta? Anyway. Barcelonaresan börjar ta form och kopparna jag köpt gör mig väl. Två olika saker men ändå så nära. De ger mig ro. Ta mig här ifrån. Snälla, ta mig härifrån. Antingen med flyget till Barcelona eller med tåget in i juridiken. Båda? Tja, varför inte.

Imorgon kanske jag hinner läsa ett par sidor till. Sen är det two tons of Fun. Min butik ska bli såld. Undrar hur det slutar. Hur började det nu igen?

Uppslag intill nedslaget:

Jag försöker rädda den värld som sjunker.
Men det är jag som simmar i en plastmugg
Och trots att jag försöker äga det som finns under huden,
trots att jag står emot elden,
börjar den skrikande huden slita och dra i mig.
Ingen sa om finns en chans att vinna.

Fritt tolkat

Usch så dystert.

Undrar vilken tid tåget flyger förbi imorgon.

Imorgon: Plugg och sen utgång.

De säger att jag går på bio ofta. Jag antar att det är sant. Men så går det ju i vågor som allting annat. Två gånger förra veckan och så idag. Men det dröjer nog till nästa gång.

Idag har jag annars varit på Kamel på GH. Det var väl sådär. Musiken var väl inte den bästa, men det är ju subjektivt å andra sidan. Fast vad är inte det? Folket var relativt vackert dock. Men ölen var dyr. Det var sådär.

Sädär.

Sådär vadå? Jag var sådär på. Jag har basgruppsmöte imorgon och är relativt fattig. Need I say more. Men jag hade kunnat stanna kvar.

Anyway.

Pluggade lite idag. Med fokus på lite såklart. Pallra mig upp runt halv tio. Käkade frukost. Läste motvilligt några sidor i Adlercreutz, såg Anja sluta trea, plugga seminarieuppgift med R och somna sen i soffan. Sov i två timmar. Sen snylta jag pizza av E innan jag stressduschade och åkte in till stan med M. Sen bio. Sen GH. Sen nu.

Och nu ska jag nog sova. Kanske.

Imorgon: Basgruppsmöte, seminarium then only God knows what. Kanske leta födelsedagspresent till syrran.

Idag var universitetshuset invaderat av barn. På självaste alla hjärtans dag kryllade de små liven som enligt vissa rykten är frukten av kärlek runt universitetet och försökte härma en halv miljon skator under rasten. Vad gjorde de där?

Enligt våre metodiske lille herre till seminarielärare skulle de på teater. Lite skamset och med en svag rodnad erkände kan att kände till den. Antingen har han barn eller så har han förkärlek för barnteater. Båda verkade osannolika.

Alla hjärtans dag var det. Märks knappt.

Annars har jag ramlat av tåget. Hoppade på i förra veckan, läste nästan hela avtalsrättsboken. Men nu har jag ramlat av. Kryper sakta längs spåret med min biljett desperat kramande i handen. "Jag vill följa med", viskar jag skamset. Men tåget bara åker. Åker och åker.

Men det reder sig nog. Det kommer fler tåg. Men det finns ju faktiskt roligare saker att göra. Men det reder sig nog. Det kommer fler tåg.

Imorgon: ledig dag

Enligt den ambitiöse ICA-mannen så var det tack vare mig som vi nästan vann på Singstar idag. Jo, jag tackar jag. Men som sagt, vi vann ju inte. Fast vi ligger ju i alla fall på plus sen senast. Vilket innebär att vi inte förlorat. Det är det viktigaste.

När blev vinsten så viktig för mig? Kanske är det generna som spökar...

Jag och Snillets dotter begav oss ut på ett korståg idag mot de tråkiga nationerna för att få smaka på de bättre nationernas frukter. Det gick helt åt helvete. När vi genom snömodden nått hennes nation visade det sig att den var stängd. Vi bankade på dörren, gick nåt varv runt huset och konstaterade att det inte var lönt.

Så medan jag luftade mina tankar om varför jag ville byta nation (vilket innebar en massa rappakalja om rötter och vindpinade Uppsalagator) gick vi mot min egen nation. Den var öppen. Där inne möttes jag av en trevlig tjej som förvandlades till en illvillig tant när jag förklarat att jag ville byta nation. Hon snäste åt mig att komma tillbaka imorgon och vände mig sen ryggen.

Så gick det åt skogen också. Jag och snillets dotter mot nationerna 0 - 1. Vi tröstade oss med varm choklad (eller kaffe latte) och varsin semla (stor eller liten) på Ofvandahls med Söderbönan.

Annars var det basgruppsmöte på Norrlands och seminarium, idag med ordförandegrupp.

Nu ska jag snart hämta tvätten.

Imorgon: Plugga sen kommer kanske den lika. Sen förhoppningsvis bio.

"Det är måndag och det är dåligt väder ute, men det gör kanske inte så mycket"

Killen från Jusek hade nog rätt. Det är inte de yttre omständigheterna som väder och veckodag som gör föreläsningen till ett enda stort sömnpiller. Eller kanske är det yttre faktorer. Det faktum att jag ligger minus på sömnkontot sen i helgen och att jag inte hade med mig lagboken på föreläsningen idag ligger nog sömnpillereffekten i fatet.

Men ämnet passar nog inte i föreläsningsformatet heller. Mellanmän (vad nu det är, män mellan 160-175 cm?) och fullmakter. Fullmakter som efter föreläsningen inte alls verkade vara fulla med särskilt mycket makt - eller var de kanske det? Kommer inte riktigt ihåg, satt mest och halvsov. Inte bra, inte bra.

Anyway. Ingen Akalla idag heller av förklarliga skäl. Men det kanske blir bio sen. Match Point - Woody Allens nya. Om jag hinner. Har tre rättsfall att läsa först.

Så ska kanske sätta fart med det.

Imorgon: Rättsfallsseminarium och SingStar hemma hos Pernilla.

Så har jag arbetata ännu en helg i den stora butiken på landet. Nåja, den ligger i en tätort men det är ju knappas New York. Det märks om inte annat på kunderna. Jag har sprungit mellan hyllorna, lett mot idiotiska kunder, tagit emot leveranser från ohyffsade och virriga lastbilsmänniskor (du vet den där rasen med keps som inte kan säga en hel mening utan att sticka in ett "eehhh", "hörru" eller "fan"), krypit under pantmaskiner och försökt förklara för kunder att vi inte ger bort saker, att vi är ett vinstdrivande företag. En vanlig helg med andra ord.

Nånstans där i stressen och dragande av GPS maskiner så kom jag på att det är kul att jobba.

Veckans idiot: killen i rummet ovanför mig som i sitt näst intill tomma rum spelade "jag ska köpa vingar för pengarna"- dängan om och om igen på högsta volym i ca en och en halv timma mitt i natten i fredags. Sen stängde jag av hans stereo. Fick nog och gick upp en våning, in på hans rum och stängde av. Han bara titta på mig och mumla nåt ohörbart när jag sa att jag skulle sova.

Och nu ska jag sova.

Imorgon: Föreläsning

Tillbaka till verkligheten. Fast egentligen är det tillbaka från verkligheten. Juridiken hade mig nästan i sitt grepp där ett tag. Med ena delen av huvudet desperat tänkande alla ångesttankar den kunde tänka på, den andra grävande i en bok och allt annat oviktigt.

Men jag överlevde. Flydde från det stora monstrets gap och sjönk ner i det overkligt verkliga.

"Tala i tungor! Annars förstår jag inte!"

Men promemorian blev skit. Men det skiter jag i. Live with it! Live with skit! Och skrivbordet är stökigare än någonsin. Ungefär lika stökigt som min promemoria blev skit. Usch, äckligt ord det där. Aja.

Får väl städa helt enkelt. I nästa liv kanske. Det som börjar imorgon.

Akallaprojektet är nästan dött. Vägrar åka dit. Vill inte bli tagen för en predikande missionär. You'll get what I mean later.

Annars är det som vanligt. Skadeståndsrätten är övergiven för avtalsrätten. En galen Andersson mot en militant Torbjörn. Men det blir nog bra. Med denna veckas record of studies kommer avtalsrätten bli avklarad galant. Är dock lite orolig för att den ostrukturerade seminarieläraren ska ta död på diskussionerna så mycket att intresset uteblir. Men för tillfället är det ok. Igår ritade jag en modernistisk sjöborre med en blomma på för att distrahera mina aggressioner. Snillets dotter tyckte det var ett utomordentligt grepp.

Vad annars? Lyssnar på 80-talsklassiker och tänker på en annan galning (alla är galna i min värld, förutom jag då. Det blir så mycket mer begrippligt då. Alla galna, jag supergalen...). Mötte denne man vid busshållsplatsen två dagar i veckan. Ena morgonen spottade han på bankomaten, förbannade Burger King (han ville ju ha ost den dagen...), förklarade att Lehrberg var galen (kanske har denne man samma sjukdom som jag?) och att Melander var en partyprisse ("vart då?" tänkte jag...). Den andra morgonen vägrade han släppa fram folk på bussen, sa att ekonomi var för barn och analyserade institutionens regler för tentamensskrivning. Detta samtidigt som han bläddrade förstrött i lagboken - för det är ju så "intressant". Behöver jag tillägga att han är T-4a?

Nu är det fredag och imorgon är det lördag (Duh!). Det innebär att jag ska ta det lugnt ikväll och jobba imorgon. Och på söndag. Skönt med en break. Om en vecka flyger jag till sydligare breddgrader. Ska bli skönt det också.

So long!

Imorgon: Jobb