Nyårsaftonsmorgon. Eller kanske nyårsaftonsförmiddag. Hemska ord. Kanske bäst att de stiftar den där lagen som gör svenskan till officiellt språk i Sverige. Eller kanske inte. Ärligt talat bryr jag mig inte. Kan inte riktigt se hur en lag ska kuna ändra på hur folk snackar.

Jag snackar bäst jag vill (även om det egentligen sitter en liten språkfascist inom mig som hatar allt vad syftningsfel och särskrivningar heter - men så särskriver och felsyftar ju jag också, kankse därför jag håller lite tyst i alla fall och är språkliberal, plus att jag skriver alldeles för mycket inom paranteserna - men det är en parantes...).

Jag har inte betalt min avgift till kåren och nationen än. Måste göra det. Fast vet inte om jag har råd. Jo, klart jag har. Men måste bara få arschlet ur vagnen, eller rättare sagt, pengarna ur plånboken.

Men det får bli en annan gång. Nu ska jag duscha, sen stryka skjortan, sen klä på mig för att efter det åka in till Stockholm och inhandla resten av presenterna till prinsessan. Om affärerna har öppet dvs. Sedan ska jag åka till Sigtuna (efter en kaffe eller två antar jag) och fira prinsessan och det nya året med bad i pool, TP, god mat, vin, champagne, och tal.

Får se hur det blir. Blir nog kul. Men skulle varit roligare om vi varit fler. Fast jag tror det artar sig ändå.

Imorgon: fortsatt nyrsfirande sen sova. Sen städa här hemma...

En av mina blommor låg på golvet när jag kom hem. Först trodde jag dte var nåt tecken från nåt mystiskt spöke som bevandrar mina nitton kvadratmeter, men eftersom jag inte tror på spöken kom jag fram till att det bara var blomman som ville ut...

Så var den här veckans arbete avslutat. Nio timmar på jobbet idag och grädden tog nästan slut. Bra med andra ord. Bra för affärerna. Men man påminns ju om hur illa kunder kan bete sig.

Annars blev jag trakaserad av gubben på bussen idag igen. Han är visserligen inte helt korkad, har en del vettiga poänger, men han babblar ju som fan. Dessutom verkar han höra dåligt.

Imorgon bär det av till Sigtuna och fröken prinsessas lilla - lilla - kalas. Blir nog rätt skoj. Men måste in till stan en sväng imorgon ändå och fixa resten av hennes julklapp/födesledagspresent.

Imorgon: strykning, shopping och nyårskalas.

Sleep with one eye open!

...och helt plötsligt har du försovit dig...

Mannen på bussen som jag (av glömd anledning) satt och retade mig på imorse demonstrerade tydligen någon vara på jobbet idag. Han var omåttligt jobbig. Som tur är slipper jag nog honom imorgon. Ska försöka undvika. Rättshaverist. Han är en sån där gubbe som skriker och svär tills han får det han vill ha. Jag antar att han oftast forsätter skrika (för ingen vill ge honom dte han vill ha). Bittergubbe. Usch!!

Annars var det som vanligt. Mycket jobb. Helt annorlunda från juridiken sett. Ok, det finns inga vanliga dagar på jobbet, men idag började det med att jag sprang in och tog emot Arla-leveransen, sen jobba som en galning för det var nedgånget överallt. Instruerade en jobbarkollega om vad hon skulle göra, sen slet jag vidare. Sen tog jag lunch. Sen efter lunch jobbade jag och den ordinarie mjölkkillen igenom allt, la ordern och sen var det lugnt. Sen mer, sen mindre. Det hela slutade med att jag instruerade kvällskillen (idag bestämde jag mig för att han skulle jobba mycket med läsken eftersom läskkillen varit sjuk idag). Sen gick jag hem (...).

Och då visade det sig att den gamla surkarten varit på jobbet hela dan.

Anyway, en ny dag imorgon.

I Michael Moores film "Bowling for Columbine" så finns det ett tecknat avsnitt som återger hur den vita amerikanen flyr så fort det kommer färgade. Avsnittet vittnar om fördomar och xenofobi.

Jag brukade skratta åt det avsnittet. Amerikanerna är ju bra tokiga, tänkte jag samtidigt. Jag skrattar visserligen fortfarande. Men det slår mig med jämna mellanrum att det svenska (om det nu verkligen finns något sådant) samhället är precis likadant. När man räknar bort utbildning och språk och allt sånt så visar det sig att de som har utländska efternamn eller ser utländska ut får lägre lön. Om de får jobb över huvud taget.

Och när invandrare, eller låt säga icke-etninska svenskar, flyttar till ett område med många etniska svenskar så flyttar de etniska svenskarna därifrån. Rent ut sagt för jävligt.

Och allt bottnar i rädsla. Hoppas att jag inte börjar låta som Moore nu, om jag minns rätt hade han lite samma poäng. Men i alla fall, svenskarna är rädda. Rädda för att invandrarna är kriminella (vilket de inte är, inte mer än "svenskarna" i alla fall), att invandrarna ska ta deras jobb, att invandrarna ska radera ut den svenska kulturen. Att invandrarna ska radera ut den svenska kulturen?

Helt absurt. Jag väntar på den dagen då "svenskarna" ska fatta att det inte inte finns någon svensk kultur, och i den mån det finns det så går den inte att radera. Det om något är väl ändå invandrarna ett bevis på? Så himla löjligt.

Och ännu en gång borde vi skämmas.

För övrigt så var Rosenbergs program idag en fempoängare. Den tog ställning för invandrarna utan att för den skull förbise problemen. Bra jobbat.

Welcome to the djungle, it gets worser every day.

Kanske skulle jag ha lagt till ett karaktärsdrag på min presentation: kameleont. Men jag orkar inte. Kanske gör det sen.

Vänlighet är verkligen något som folk borde försöka bättra på. Vanligt vett och ettikett. Artighet. Som att hälsa på varandra när man bor i samma fastighet eller tacka om någon håller upp en dörr. Eller lämna in saker som man hittar på gatan till polisen. Det är nog ganska ovanligt att svensken gör det idag.

Det var i alla fall en som gjorde det igår. Och lyckan var total. Jag hade ju i vanlig ordning lyckats glömma något på pendeln. Och den här gången var det min kära väska. Kändes nästan som att jag skulle brista ut i grått eller ett ilsket vrål när jag senare insåg det och att jag anlänt till söderförorten en timma för tidigt. Som tur var så visste jag ju i alla fall inte att jag hade min kamera i väskan. Då hade jag garanterat sett ännu mer bister ut. Men svensk som jag är höll jag mun.

Och killen på SL som jag först fick tag på skulle ju lätt kunna gå en kurs i kundkontakt och service. Men vad kan man vänta sig? Folk bryr ju sig inte. Lika lite som de uppenbarligen bryr sig om att någon blir våldtagen i ett badhus eller att ett psyko sitter och slår en stackars tjej på pendeltåget. Och det här ska vara landet som gjorde reklam för sin vänlighet i andra länder.

Skämmas borde vi göra!!

Men jag fick tillbaka väskan. Den låg på stationen i Haninge Centrum. Det finns några vänliga själar trots allt.

Annars har jag försökt hitta en juklapp/födelsedagspresent till prinsessan. Svårt det där. Tänkte ju ge en dagsbehandling på ett spa först. Men kom sen på att det kanske inte var det roligaste att ge bort. Hon skulle ju iofs behöva tiden för sig själv och slappna av. Men å andra sidan så tror jag nog att det skulle vara bättre att ge något som jag kan vara med på. En verklighetsflykt. Och jag har en idé.

Har bokat biljett från Helsingborg hem nu. Inte dit. Men det löser sig nog. Fick ledigt först igår. Så om en och en halv vecka blir det fullt ös medvetslös med lumparpolarna...

Imorgon: Jobb

Booring as hell. Det är verkligen vad det är. Ok, så jävla trist är det väl inte. Och vafan, inte kan man väl vänta sig nåt annat? Sitta i ett näst intill tomt jävla hus i ett näst intill tomt jävla område i en studentstad som är allt annat än studentstad i dessa dagar.

Kanske skulle jag ha stannat hos farsan inatt också. Men jag hade inte med mig alla jobbarkläder och det är en jävla bit att åka till jobbet på morgonen från honom.

Så här sitter jag, snöstormen har bedarrat även om en vacker stämma fortfarande sjunger till mig och mina ljus.

Anyway, imorgon är det som sagt kneg. Har bedrivit den senaste timman med att kolla på Futurama. Utbytesstudenten och hans polare leker rövare i köket. Var ute och hälsade på dem för några minuter sen. De var på gott humör och frågade om jag ville va med dem. Men ingen alkohol för mig ikväll, och besides, de har aldrig riktigt lockat mig. En av hans kompisar, den dryge jäveln, frågade "what the hell I was doing here".

Det undrar jag också. Men vad gör man inte för jobbet? För pengarna? Om man inte tjänar dem så gör man av med dem. Lika tragiskt som sant. Men det är skit samma nu.

En snöstorm blåser förbi. Det är både mysigt och tråkigt på en och samma gång. Jag känner mig ombonad här inne i värmen med den lugna musiken och alla de tända ljusen. Snöstormen drar förbi.

Men samtidigt är det en snöstorm mellan mig och verkligheten nu. Och det är ju lite trisst. Av alla snöstormar som flyr runt i världen har en bestämt sig för att övernatta i den tomma studenstaden. Precis som jag

Men den är ofantligt vacker. Kanske tar den mig med sig? Hoppas, hoppas...

Igår var det julafton. Julafton i ett radhus i den södra förorten till Stockholm. Julafton med far, hans sambo, hennes två ungdomar till barn, sambons syster med man och två ligister till barn och sambons föräldrar. Och så jag då. Men jag var ju tomte. Ska nog söka till dramaten när allt kommer kring.

Vi gick dit efter en lunch med vin och massa snaps. Väl där bjöd jag på choklad. För inte kan jag ju vara bortbjuden utan att spä på svärmorsdrömmen. Så en chokladask fick jag minsann punga ut. Gott så. Annars var det ju tomtespektakel, Kalle Anka på Tv och julklapps utdelning. Sen var det julmaten. Och julmaten var som den brukar. Vilken överraskning va? Julskinka och sill i år igen. Men ingen var förvånad. Allra minst jag.

Och så var det mer sprit. Glögg, vin, mera vin, groggar och snapps och gud vet vad. Man undrar ju egentligen vad det är för spritberoende samhälle vi bor i. Men jag är inte den som klagar.

Missta inte den smått raljerande tonen för föraktfull. Gårdagen var bra. Kanske för bra. Kunde gott konstatera att det var den bästa julafton på år och dar. Bara de julaftonar som mamma ordnade med ett stort bord dignande av julmat, halva släkten och en smått religiös julkappsutdelning. Religiös i den meningen att julafton verkligen var den bästa dan på året. Och det har det verkligen inte varit sedan dess. Men gårdagen var snudd på super. Riktigt bra. Sen om det berodde på familjekänslan eller om det berodde på spriten låter jag vara osagt.

Men jag fick en massa (MASSA) pengar, en leksaksbil (hehe), ljus och ett fat att ställa ljusen på.

Annars så sov jag idag till klockan elva. Super det med. Sen åt vi lunch inne i stan innan jag åkte tillbaka till Uppsala. Till den tomma studentstaden.

Men imorgon är det jobb. Som vanligt. Hehe. Mycket pengar blir det.

Jag är så trött så att jag skulle kunna sova på stolen där jag sitter. Men det är väl sånt som hör till. Jobbade idag. Tio timmar. Igår var det elva timmar. Spillde ut mjölk över halva golvet i mjölkkylen en kvart innan jag slutade idag. Bara tittade på den först. Ville verkligen inte tro det.
Imorgon är det julafton och igår kväll var det party här i Uppsala. Jag var inte med. Det var grabbarna grus som röjde runt. Och som de röjde. Jag var tvungen att åka in till stan och hälsa på dem även fast jag inte skulle gå ut. Hade som av ett mirakel glömt mitt kort till dörren så jag kom inte in. Kom inte hem. Trodde jag skulle börja gråta där jag stod bara meter från sängen men på fel sida av dörren. Och ingen var ju hemma eftersom de var inne i stan.

Och det slutade ju som det slutade också. Utbytesstudenten ramla ur en polisbil, slog upp ansiktet och spydde sen ner halva korridoren. Men det var ju bra att de fick skjuts hem av polisen i alla fall. De kan tacka R för det. En bra kille det där. Men jag låg sött och sov i min säng. Eller försökte i alla fall. De förde lite liv när de kom hem. Och frukosten fick av förklarliga skäl inmundigas i mitt rum imorse. Ingen vacker syn som mötte mig när jag öppnade dörren.

Men imorgon är det alltså julafton. Skulle gärna sova nu så att den kan infinna sig. Inte för att jag längtar efter den - den ska spenderas hemma hos farsans nya tjejs föräldrar, Jippi - utan för att jag är så himla trött. Men jag håller på och tvättar så det får vänta en timme eller två.

Anyway, imorgon: julafton

Hold me now.

Jag hade tenta idag. Som av ett mirakel kändes det som att det gick bra. Objektivt sett. Efter tentamen irrade jag runt med "den mogna" innan jag irrade hem och slängde i mig mat. Sen åkte jag hem till söderbönan. Snillets dotter kom dit också. Det var trevligt.

Sen gick vi till Snerikes.
Och jag kände mig patetisk.
Adelsmannen snacka med mig i alla fall. Om nu det är positivt.

Sen fick jag gå hem. Ensam. Men det var ju bussens fel. Aldrig mitt.

Aldrig mitt.

Shit. Va ska man säga? Det vanliga? Att jag är patetisk?

Anyway.

Imorgon: Jobb. JOBB!!!!

Är det bara jag som är någorlunda lugn inför morgondagen? Som är någorlunda lugn inför de fem timmarna inlåst i en skrivsal i ett avlägset industriområde i Uppsala. Det var nästan så att söderbönan och Snillets dotter stressade upp mig idag. Som tur var så var ju skåningen lugn i alla fall.

Idag har vi förpestat Snerikes. Med barnförbjudna halstabletter och tappat hår. Igen. Saltsjöbaden-Jack hälsade på också. Om än för ett par minuter.

Och Undulatmannen flippade ur i köket senare ikväll. Han hävdade att fröna var för vinterns kyla. så att han skulle kunna lägga på sig lite. Han satt där med näbben bland böckerna, sin vanliga stirriga blick och ojämna, buskiga ögonbryn. Men jag ska väl inte säga något.

Så imorgon är det tentamen. Får se hur det går. Jag ska sova länge , så länge imorgonbitti, äta ett bra mål mat, handla lite förnödenheter på ICA efter att jag har kokat mitt kaffe här hemma och sedan bege mig mot skrivsalen.

Sen blir det en kort utgång innan sömnen belägrar sig över mitt sinne inför torsdagens arbetande. Det kommer bli hysteriskt. Torsdagen alltså. Börjar nästan ångra att jag har tagit på mig så mkt jobb. Skulle behöva lite semester.

Anyway. Tenta imorgon. Whish me good luck.

Imorgon: se ovan

En undersökning (av vilken buss som är bäst att ta för att nå Västerås flygplats) senare sitter jag på rummet och undrar vad som ska hända härnäst. Kanske ska jag attackera kompendierna. Ingen aning ärligt talat. Vet inte om jag pallar.

Jag tror ärligt talat att jag är lite konstig. Fast vem är inte det å andra sidan? Släng ner lite trevliga människor, bra musik och gud vet vad så leker livet. Men sen när jag slänger ner mörker och en seg eftermiddag frodas tankarna och sorgerna. Nästan som under högstadiet när humörsvängningar accelererade i samma takt som en Formel-Ett bil. Skumt det där.

Så nu är jag nästan på topp. Just nu. Men vem vet, om ett par minuter är det förbytt mot ett febrilt sökande efter kunskap.

Det var studier idag hemma hos O igen. Efter att jag dykt upp en halvtimma sen dök H upp en timma senare. Sen åt vi mat. Inte mer med det. Inte mer, verkligen inte mer. Mer än tårar, spyor och tappat hår blandat med en och annan PL 13. Lika hysteriskt som i fredags med andra ord.

Och övningstentorna är för övrigt inte att leka med. Hur fan ska tentan sluta? Det frågar jag mig. Och av andras smått panikslagna ögon att döma har jag förstått att jag inte är ensam att fråga mig det. Men likt förbannat infinner sig inte stressen. Den lyser med sin frånvaro. Lyser med sin frånvaro.

Läste en intressant artikelserie i två - serierna blir bara längre och längre... - i DN kultur igår och idag. Det var den danske författaren Carsten Jensen som hade fått en snilleblixt. En svag sådan. Mycket svag. Han menade något i stil med att globaliseringen skapat krigen mellan USA och dess motsåndare. Argumentationen bygger på att USA förverkligar sin förlorade nationalstat genom att angripa andra. Jensen slutar med att hävda att den ensamme individen i 2000-talets västvärld - likt Herkules när han bär Atlas börda på sina axlar - får bära ansvaret för sitt eget liv. Detta efter att samhället - likt Atlas - frånsäger sig sitt ansvar genom att hävda att samhällets enda form av överlevdnad är att försvinna.

Problemet är att individen förr, lika mycket som idag, var (och således är) tvungen att ta ansvar för sina handlingar. Och att alla samhällen - hur välfärdsorganiserade de än är i karaktären - är organiserade och skapade av individer. De banden som i välfärdssamhällen har knutits går inte att bryta. Hur mycket man än vill. Och den förvandling, om man så vill, som vi ser idag är snarare en gradvis återgång till ett samhälle där staten inte längre försöker rättfärdiga sin existens genom att intala dess MEDborgare att MEDborgarnas trygghet ligger i staten. När det i verkligheten är tvärtom.

Och det är en bra förvandling. Eget ansvar är bra. Utan att för den sakens skull mena att man inte ska hjälpa varandra. För det ligger lika mycket i allas intresse som den fria individen ligger i allas intresse.

Se där ja. Så slösade jag bort ett par minuter till. Ska nog ta och koka en kopp kaffe, lyssna till fler ljuva toner och hårda trummor tillsammans med kompendierna. Jag menar, varför inte plåga sig själv lite till så här i elfte timmen? Varför inte plåga sig själv lite till när onsdagen ändå kommer bli en plågodag? Det är lika bra att vänja sig.

Välkommen till livet!
Välkommen till 2000-talet.

Välkommen!

Imorgon: Plugg på Snerikes med O, H och A.

M åt undulatfrön idag. Vad är det här för en stad och vad för slags varelser attraherar den?

F (även omtalad avlopps-F - ett mycket orättvist smeknamn) var på besök idag. Han ringde och väckte mig. Vi möttes utanför ICA och handlade frukost som vi åt här hemma innan vi åkte till Fyrishov för att bada. Jag tror att jag håller på och blir förkyld. Inte bra. Men det var trevligt att umgås med F igen. Var ett par månader sedan. En vettig och klippsk kille. Han kommer gå långt. Även om han slängde lite väl mycket vatten på aggregatet i bastun idag. Men det är förlåtet. Och jag gillar ju egentligen när det är varmt i bastun.

Sen var han (och jag följaktligen) och shoppade lite innan vi åt lunch. Sen åkte han hem. Riktigt trevligt. Inte att han åkte hem, men att återse honom.

Adventsfika sedan. Med L och undulatfröätande M. Vi ratade K's pepparkakor. Jag tror att det sammanlagt var 19 ljuskällor i köket. Med andra ord var det ett himla flängande med tändstickor innan vi satte oss till ro. Mycket trevligt med andra ord. Men jag har fortfarande inte läst färdigt tidningen. Gör det sen kanske, många artiklar som intresserade idag: USA's syn på vapenmakt och spelet bakom Narnia i B-delen och en lång artikel om Fp i A-delen.

Annars har jag bokat upp tid med O och A om studier hemma hos O imorgon. Fixar-Benny har återuppstått? Njae, han försvann ju aldrig. Och det finns andra som ordnar också. Får inte berömma mig själv för mycket.

Gårdagen ngt utförligare: Fick ett schackbräde (typ), 1000 kronor på Akademibokhandeln och en lampa. Jag var tomte (är det alltid påpekade farfar) och vi var tvungna att byta glödlampa på farsans bil.

Två dagar kvar och stressen lyser fortfarande i sin frånvaro. Jag är för optimistisk angående tentamen på onsdag. Imorgon är det i alla fall plugg. Gott det.

Kanske ska man hoppa av ändå? Satsa på en karriär. Nej, det vore idiotiskt. Men det lockar. Jag kanske inte ens skulle kunna göra karriär. Eller jo. Men det skulle kräva mången år av hårt arbete. Men som F sa idag. Konkurrensen inom den branschen är nog inte den största. Och jag tror personligen att jag skulle kunna lyckas. Anyway.

Jag blir kvar här, även om jag också funderar på Reservofficers Programmet, läkarstudier och hängmatteön. I den ordningen. Hehe. I'm not going anywhere.

Imorgon: Tentaplugg med A och O.

Helgstängt? Egentligen inte. Idag, snarare julstängt.

Godnatt.

Hysteriskt. Hysteriska dag, när ska du sluta? Först var jag kriminell sen spillde jag stearin på fönsterbrädan. Det slutade med en rosa hamburgare på Snerikes och sväljande studier i ett ljust bibliotek.

Men det var kul. Och educative.

.Kriminell.

PM skulle hämtas och jag anlände klockan tolv. Hon var på lunch - "Kom åter klockan 13." Och så jag gjorde. Men då hade hon gått hem - "PM finns i en annan ände av labyrinten". Men det rummet hotade också med en lapp. Som lovade kl 14. Jag gick in och tog mitt PM ändå. Ett annat ramlade ner på golvet från stolen. Jag är så diskret. 10 poäng. Godkänt.

.Stearin. - (S var instängd i en garderob på tåget)

Jag spillde stearin på O's fönsterbräda. Men det var det värt. Ljuset fick ju fart. Det rusade fram/ner/bort till slut mot slutet. Vi rusade också (det tog bara tre timmar) genom ett seminarium. Men det gav väl något tror jag: skratt och russin... Jag måste sluta vara spydig. Det var givande!

.Rosa Hamburgare.

Need I say more? Annars var det bra. Rummet var ju runt. Hehe, must stop this game.

.Ljust Bibliotek.

"Gå hem och sov med Estoppelprincipen. Kalla kudden för 'estoppelkudden'." Haha Hysteriskt. Men det är ok. Det var en bra dag.

---
Jag skulle behöva städa nu egentligen. Men jag tror jag skjuter på det till imorgon. Imorgon bitti. Sen ska jag till Rotebro och faster A. Halva släkten ska fira julafton. En vecka innan. Som vanligt. Sen ska jag hem igen. Söndagen lovar ju bad med F. Avlopps-F. Haha, shit vad jag är taskig. Amen.

Nästan lika taskig som Faktum är. Sen när försöker jag rekrytera små barn till Opus Dei? Hysteriskt bara det. Och Absurt. Med stort A. Hehe.

Anyway. Nu ska jag ta mig i kragen. Eller nåt. Är nästan på humör för att gå ut. Men alla små barn sover. Förutom jag.

Imorgon: Städning och julfirande.

6 dagar kvar

Less than a week to go...

Idag irrade jag runt ett halvt varv i Luhagen. Lutan eller Lutis? Om detta tvista de lärde. Men det ju å andra sidan en fråga av mindre vikt så här i tentatider.

I alla fall. Jag pluggade med A och O hemma hos O idag. Mkt givande. Så många timmar som jag ägnat åt tentamenstudierna som jag har gjort idag har jag nog inte lagt ner innan, ens totalt. Men det lovar gott. Rent studiemässigt alltså. Tentamässigt märker jag att det finns en del luckor att fylla.

Men inte ens den vetskapen frammanar någon slags stress eller starkare vilja att plugga på. Dumt. Men det löser sig nog.

Imorgon ska jag få tillbaka min PM. Läraren är förmodligen fortfarande sjuk i vinterkräksjukan, men förhoppningsvis har PMn hittat till någon vid namn Agnetha Klahr (OBS! Stavningen är ngt oklar). Vore ju skönt att veta hur många poäng man har tillgodo.

Ikväll: läsa kompendierna? HA! den var rolig, dra en annan!
Imorgon: ytterliggare juklappsshopping, hämtande av PM, mer studerande hos O. Möjlig middag med A och O.

Nedslag två

Eller ett. Det förra sitter kvar. Det var ingen glaskastardag då. Och det är det inte idag heller. Idag är en tittautgenomfönstretdag. Och de dagarna är ju som de är.
Vet inte vad det är som hänt med min mage. Den skriker verkligen. Jag tror snart att det bor en liten gubbe där nere som inte har bättre för sig än att föra oväsen och störa. Störa allt.

Fast kanske är det bara kaffe. Även om magen ropar efter det också. Nästan mer än efter spriten. Läskigt det där. Riktigt läskigt det där.

Allt är läskigt. Men det är bara att acceptera.

Min lärare har vinterkräksjukan. Stackars henne. Hoppas hon inte har spytt ner våra PM. Var inne på institutionen idag för att hämta mitt PM och se resultatet. Hon var ju inte där så de blev inget av det. Jag gick till biblioteket istället.
Men där blev jag inte heller kvar länge. Jag vet att jag är flyktig. Kanske för flyktig för mitt eget bästa. En ensamhets självförverkling. Eller kanske bara självförakt som A uttryckte det. Jag stannade i alla fall i bara en halvtimma. Sen gick jag för att shoppa julklappar. Fast det blev knappt nåt av det heller. Det slutade med att jag snäste lite väl hårt åt korrisarna i köket efter att bara ha handlat en julklapp till den äldre lillesyrran.

Sen stirrade jag ut genom fönstret i nån timma. Efter det satt jag tyst och blev klippt. Sen kringvandring innan jag fann mig själv stå i köket hemma igen och städa. Old enough to stress, only mirrors tell the time.

My life will go on.

Om en vecka är det tenta. Tiden går fortarte än man tror. Skrev det till och med på en av de julkort jag skickade idag. Till min ena morbror. Undrar om han fattar. Imorgon ska jag plugga med A och O hemma hos O. Blir nog bra. Då är jag tvungen att le och framför allt tvungen att plugga. Lika bra. Jag är nog rätt duktig på båda när det kommer till kritan.
Både att le och att plugga.
Frågan är egentligen hur mycket av det som är sant och äkta. Men så länge ingen ser skillnaden så gör det väl inte så mycket. Somliga verkar ju inte ens förstå att jag vill ha stöd när jag säger det. Men skit samma. Jag spelar ju ändå bara ett spel.

Undrar bara vilket spel...

Nåväl. Kanske lite plugg ikväll ändå. Får se.

Imorgon: Tentaplugg mellan A och O

"Har du tagit dig i kragen idag? Gör det!"

Orden slåt hårt mot mig när jag vänder på huvudet. Fan, när ska jag ta mig i kragen?, frågar jag också. Om bara motivationen och viljan att trycka in lite mer - bara lite mer - information i huvudet skulle infinna sig. Jag verkar helt enkelt inte bry mig.

Det enda som tvingar fram en svag - så svag så svag - ångest är att jag nu nästan tillbringat ännu en dag i allt-annats-tecken. När ska jag ta mig i kragen? Jag som knappt ens har en krage idag.

Övningstentan gick bra, PM2 likaså, PM 3 får jag imorgon men jag är inte orolig, på seminarierna har jag varit ganska aktiv, har blivit uppmuntrad av såväl kursare som lärare. Inte så konstigt att jag tar det med ro. Bara det att en liten känsla i magen säger att jag borde plugga, annars kan det gå åt skogen.

Men jag tittar på spa-behandlingar på Internet och lyssnar på Jamie Cullum istället. Grymt soft. Jag bryr mig knappt. Kanske ändå lite eftersom jag skriver om det.

Solen har gått ner nu igen. Månen tronar på himlen. Gatlyktorna envisas i kylan. Nåväl, så kallt är det inte. Men det borde vara det.

Snart är året slut i alla fall. Jul och Nyår, sen 2006. BANG! hmm, jo, visst är det underligt att åren bara flyger fram. Men jag ska inte summera det lilla nu.

Åter till studierna. Eller snarare, åter till avsaknaden av studier.

Imorgon: RTG, julklappshandlande och klippning.

Solen är på väg ner igen. Domkyrkan ståtar i blått, allt övergår sedan till lila för att sluta i blått igen. En regnbåge i miniatyr. Underbart vackert.

Snart åker jag förbi domkyrkan. Igen. Ska till Stockholm och Akalla för att ha terminsavslutning. Det blir inga kakor och bullar. Det blir för kladdigt. De små ligisterna skulle gjort om biblioteket till ett bombat bageri. Eller konditori. Men slut för terminen är det. Några veckors uppehåll, sen är vi alla igång igen.

Om tio minuter går bussen. R väntar redan tålmodigt.

the Field Mice - If you need someone

Kanske hinner jag med Vår författning på vägen. Kanske inte. När ska stressen komma? Den är borta. Borta, borta.

Stressen, var är du?

Jag är inte här längre...

--------- 16.10

Det satt en psykiskt sjuk man på pendeltåget. Han satt i ett hörn med en väska mellan sig och världen. Han sa att han var sjuk. Han tittade misstänksamt på folk med sina insjunkna ögon när de försökte sätta sig bredvid honom. De flesta gick sin väg. När tåget lämnat stationen började han skrika. "Jääävla Uuungdomaaaar!". Det var inte ett riktigt skrik. Mer ett högljutt klagande. Han skrek så lite då och då samtidigt som han stirrade framför sig. Folk ignorerade honom.

Sen slog han till den unga tjejen framför sig. Det var då jag fick nog. Jag ställde mig upp och sa åt honom att det fick vara nog. Att man faktiskt inte fick slås. Mannen försökte ursäkta sig med att alla ungdomar provocerat honom. Men jag upprepade barskt där jag stod framför och ovanför honom att man faktiskt inte fick slås. Det var som att skälla på ett barn. Sen satte jag mig ned igen. Den unga flickan flydde till en annan del av vagnen.

Sen klagade han sig igen: "Jääävla Uuungdomaaaar! Om jag hade en revolver hade jag skjutit er allihooopaaa!" Jag tittade ut genom fönstret. Så långe han inte slog någon. Mannen framför mig manade mig att vara tyst. Svenskar är minsann fega. Även de invandrade. Och sjuklingen fortsatte att trycka i sig godis. Och skrika.

--------- 16.30

Busschauffören vågade inte ta min remsa. Han puttade ned denmot golvet med sitt pekfinger när han plikskyldigt stämplat remsan efter att vi fått stå och vänta på att han skulle öppna dörren i en halv minut.

--------- 17.00-19.00

Ligisterna var tillbaka. De skrek och förde oväsen. De påpekade J:s skönhet och sa att jag skulle få 100 kronor om jag gick med henne till toaletten och satte på henne. Jag kommer inte ihåg om det var före eller efter en av dem fösökte köpa min telefon efter att han ville sälja en annan. Det var nog i alla fall efter att en av de som ville ha läxhjälp slagit ligisterna en efter en.

Innan vi gick fick vi varsin Alladinask av biblioteket. Vi sa att vi inte skulle komma nästa vecka. Det är för att det är jullov, men vet de det? Spelar inte så stor roll. Fast det är synd om de som vill lära sig något.


Nu är jag hemma igen. Ska plugga mer och tvätta ikväll.

Imorgon: Plugg för hela slanten

Nedslag

Trötthet..
Mina fötter luktar svett och jag somnar nästan. Det är inte så att arbetet tröttar ut. Egentligen. Egentligen inte. Bara ibland.

Sökandet. Efter tro, pengar och vänner. Success and happiness. Sökandet i en värld där sökandet inte existerar. Där bara jag existerar. Och du. Och vi. Ni. Sökandet leder mig till mig själv. Runt runt.

Vi springer i ringar. Jag springer. Jag sprang. Sprang för att stå still.

Lika mycket som jag lånar. Skäms på mig.

Men nedslag är å andra sidan inte helt ärliga.

Tro inget fel. Det ligger inget fel i det. Idag är ingen glaskastardag. Blott en arbetsdag.

Arbetsdag. Och jag slocknar. Likt adventsljusen.

Och fötterna luktar fortfarande svett. De vet inte om det. De har glömt bort det. De lever sina dagliga liv, går sina dagliga liv, i tron att de är lukfria.

Men de luktar bara obefriat. De förpestar.

Ska nog ta och tvätta dem. Ja, det ska jag nog.

Senapsdiskussionen var för övrigt intressant idag. Vi människor, ni människor, finner sannerligen underliga saker att diskutera och skratta kring. Vem kunde ha anat att senapstanten skulle säga till senapsmaken att den svarta estninska senapen är starkare än den röda.
Ett hysteriskt skrattanfall - i magen - senare, eller kanske tidigare (?) letade vi alla efter en grekisk friterad ost under japansk täckmantel i all världens mats hyllor. Osten existerade inte. Den luktar säkert för illa för att få göra det. (Det finns ingen motsättning i det, försök inte)

Imorgon: plugg och terminsavslutning på läx-hjälpen i akalla.

Vad fan höll grannarna på med inatt? Fönstret skallrade i takt med deras dunsande beteende. Det lät som att de släppte sandsäckar. Halva natten. "Nu jävlar", sa de. Nu jävlar vadå? Nu jävlar ska vi skallra fönster så det står det härliga till?

Så jag och R fick svårt att sova. Han sov (försökte i alla fall) här eftersom de tapetserar (åtminstone var det tapetserig som de påstår sig hålla på med - ingen vet) om hans rum.

Kafka har för övrigt invaderat mitt rum och min hjärna för tillfället. Efter ännu en sjusovarmorgon - och förmiddag - har vi analyserat hans lilla process utan och innan. Men vi är inte riktigt klara eftersom jag äntligen kom ut on the road på en löparrunda till en avlägsen kyrkogård. Hoppas det håller i sig bara. Är nog alldeles för odisciplinerad vid närmare eftertanke. Men vem vet.

Några gamla gymnasieklasskamrater undrade om jag ville följa med dem till Stockholms ikväll. Tveksamt. De står inte i allt för hög kurs plus att jag är lite småfattig. Men vem vet. Igen.

Så det blir nog mer Kafka och lite repetition. Lite repetion. Och en R som barrikerar golvet ännu en natt. Det är ok. Så länge hans inflyttade kylskåp och grannarna håller sig i skinnet. I den mån de har något.

Imorgon: Basgruppsmöte, seminarium och glöggkväll.

15 dagar kvar...

"Somethings in life may change, and some things they stay the same..."

Vaknade 12.24 idag. Jag hade sett andra tider, som 10.37 och 11.46, men det hjälpte inte. Vissa saker kan man vända sig om mot och låtsas att det inte existerar.

Idag ska jag plugga. Nedräkningen har börjat, Josef K har ramlat ner från bokhyllan och nya nya block ska inhandlas. Jag tänkte skriva om mina krumelurer från semenarierna och föreläsningar till förståeliga fakta innan jag börjar plöja igenom kurslitteraturen och några rättsfall. Sen är det övningstenta i sällskap med andra.

Jag nyser. Så det är nog sant.

Men jag får se hur det går. Har en tendens till att strunta i vissa saker. Fast det brukar lösa sig.

Nu ska jag till ICA Maxi och shoppa lite...

Om man spottar extra mycket och förnedrar motståndaren, vinner man ett processpel då? Den stora gråa filten trodde visst det. Men han vann inte. Jag vann. Jag spottade mest.

Egentligen spelade det inte så stor roll. Och jag visste ju ändå att han hade rätt. Men med tillräckligt mycket aggresivitet och retorik på en och samma gång kan man lura de enögda att tro i 3d. Och jag ville ju vinna. Och det gjorde jag ju också. HA!

Har vi mejlat varandra? frågade han. Kan man bli mer fånig? Mer korrekt? Jag garvade åt hans fånerier när han svarade första gången på mitt mejl. Och alla andra gånger för den delen. Mer korrekt och lillgammal kan man väl inte bli? Han ser ut som 22 och vill se ut som 65. Men han log när jag svarade ja. Han njöt väl också av att ha rätt.

Annars bjöd han på en kommenterad övningstentamen och sålde några gamla tentor. Det gick bättre än jag trodde på övningstentan. Inte för att jag var nervös. Men omdömet ger mig hopp. Fast under ytan så samsat lugnet med paniken. Ingen av dem har väl vaknat än antar jag. Det är väl mer lugnet som andas i rytm. Därav sinnesstämningen.

PM:n var klar i söndags, än mer klart i tisdags och färdigfilat i torsdags. Rätt nöjd. Så helgen bjöd på pretantiöst kalasande i en gigantisk trea i hammarby sjöstad, pengaslöseri vid slussen, racerstädande, en lugn korridorsfest, en hetsig korridorsfest, en borttappad gäst, en halv pizza och ett gigantiskt julbord. Och glögg såklart. Helt ok med andra ord.

Och gårdagen gick i de dövas tecken på Ghuben. Innan vi gick till Anna och snackade skit. Ekonomikum är stort men vinsten idag ännu större. Det gjorde mig gott. Även om jag känner mig lite patetisk för min brinnande hunger efter en vinst. Men domarna dömde till min fördel och läraren sa att det var okej efter fnittrandet. Och EG-domstolen tyckte annat.

Men i denna kafkavärld är det bara tentan kvar.